DETROIT – TORONTO 1-0 (Period 1)
• • • 
Vilken jävla match!
Att Maple Leafs går all in är ju en sak, de har hela säsongen i potten, men även Red Wings spelar för satan som om själva livet hängde på en seger ikväll.
Om inte dansken varit helt superb i kassen hade de kunnat haft ledningen med ytterligare ett mål eller två.
Ojvoj, faktiskt.
• • •
Och som om det inte vore nog med action-späckad playoff-hockey:
Det är, i praktiken, fullt i The Joe ikväll.
Fullt!
Det har jag inte sett sedan…ja, det måste vara konferensfinalerna mot Chicago 2010.
Men så jävla festligt att få vara med om en gång till.
En lördagkväll och allt.
Dock:

Det är framförallt fans från landet på andra sidan Detroit River som vallfärdat hit och intagit de trådslitna sätena.
De sjunger ”O Canada” så det rister i den lilla jumbotronen och ”Let’s go, Leafs”-ramsorna dånar oavbrutet.
Det är verkligen hausse monumentale kring kidsen från Big Smoke
• • •
Klart Hästpolo gör mål när bloggen är här.
Vår varma relation inspirerar, såklart…
• • •
Kapten Zäta får under ett power break en standing ovation för att han nådde milstolpen 900 poäng häromdagen.
Vackert, det.
• • •
Månadens rookie har ett par fina lägen i början av perren, men det som verkligen sticker ut med Lill-Nyllet är med vilket självförtroende han uppträder.
Inte för att han direkt såg nervös ut tidigare heller – i familjen Nylander föds man utan nerver, det är sen gammalt – men nu har han….pondus!
• • •
Jag har honom i princip i knäet, så jag törs inte skriva ut namnet för då kan han se och det bli ju pinsamt, men jag sitter alltså precis bredvid han som bestämmer i Toronto.
Inte han som var GM i Newark, utan han som ett tag spelade här och sedan i Rangers.
Har ni några hälsningar?
• • •
Är det bara tillfälligheter att de spelar Backstreet Boys när Hästpolo gjort mål?
Antagligen inte.
• • •
I och med Nashvilles seger mot Minnesota idag är playoff-racet i väst definitivt över.
Ja, i teorin kan Kings fortfarande komma ikapp – om de vinner alla återstående matcher samtidigt som Nashville inte tar en endaste poäng.
Men det kommer icke att hända.
Och lite synd är det ju att vi får en hel vecka utan dramatik.
Så ska det inte vara.
• • •
Och apropå Zäta, kan ni fatta det här:
Såvida inget oförutsett händer i veckan spelar han sin 1000:e match näsa söndag – i den sista matchen någonsin i The Joe.
Det hade kanske inte varit så märkvärdigt om de medvetet siktat på det och vilat honom någon match på slutet, men han har de facto spelat alla matcher i år, så det bara faller sig så.
Inse det slumpartade i det….helt otroligt, ju.
• • •
Hm, Hästpolo åker ut igen.
Jag och….en annan…som hade såna förhoppningar om att han skulle vinna Lady Byng.
Ja, innan den där Minnesota-matchen alltså…
• • •
Åh, Karen Newman.
Henne hade jag glömt.
Hon är den mest betagande nationalsångsvokalissan i hela NHL och jag kräver härmed att hon följer med till Little Caesar’s nästa säsong!
• • •
Yes, baby.
Det här är ju otroligt mycket roligare än jag hade trott att det skulle bli.
Och nu bara stegrar vi i andra, eller hur?

Tillåt mig göra en Andrea Bocelli och med högstämt vemod darrande i stämbanden utbrista:
Time to say goodbye.
Bloggen återvänder, för sista gången, till arenan där allt en gång började.
Det var ju i Joe Louis Arena i Detroit – känd som The Joe – den här skapelsen för snart ett decennium sedan tog form på riktigt.
Här gjorde den dina sina första riktiga bortamatcher, här connectade den på allvar med ett antal svenska hjältar, här upplevde den sina första Stanley Cup-finaler, här blev den rolig…
Och nu är sagan om The Joe snart över.
Red Wings spelar ytterligare fyra matcher innan grundserieavslutningen nästa helg, sedan kommer grävskoporna och börjar demolera den sista av NHL:s klassiska gamla lador.
Det är på tiden, utan tvekan.
Plåtlådan vid Detroit River är våldsamt sliten och kantstött och omodern; till och med sätena på de nedre sektionerna, de ”fina”, ser ut som om de hittats i en övergiven bulgarisk biosalong från 30-talet.
Men det hindrar inte att det känns förfärligt vemodigt.
Så mycket oförglömligt har ändå hänt här, så många magiska minnen har skapats under raden av rödvita mästarskapsbanér i taket, så stor hockey har spelats mellan de beryktat ”aktiva” The Joe-sargerna.
Jag tillåter mig därför ett grundligt farväl; ser Wings gå upp mot Toronto ikväll – i den nästa sista Original Six-duellen – och mot Ottawa på måndag.
Under tiden tror jag att jag kan utlova mycket nostalgi, mycket melankoli och mycket Gustav Nyquist.
Follow me down memory lane…
• • •
Mellan 2006 och 2012 åkte jag hit precis hela tiden, jag tror att jag på den tiden såg mer av Detroit än någon annan stad utanför New York, för, ja, vadå – Lidas spelade ju här då!
Men nu är det av olika anledningar snudd på tre år sedan jag var här – Lidas har ju flyttat hem… – och kors i både tak och golv, Motown har verkligen hunnit förändras.
Förr körde jag antingen själv eller tog taxi om jag skulle röra mig de allra kortaste sträcka i det spöklika landskapet, ty promenader varnades man strängeligen för – inte minst av Lidas himself.
Igår kväll var jag och några kanadensiska kollegor ute mitt i downtown, kryssade mellan barer och restauranger och bowlinghallar – och promenerade sedan hem till Renaissance-skrapan längs livfulla, rena, upplysta gator.
Oerhört, faktiskt.
Hoppet har i sanning återvänt till staden som ända sedan slutet av 60-talet utgjort själva sinnebilden av ”urban decay”.
• • •
Det är nu inte bara det faktum att den 38 år långa The Joe-eran kommer till vägs ände som laddar den här våren med vemod i Motor City.
För första gången på 25 år missar ju Red Wings slutspel också – och under säsongens gång har de två ojämförbara klubbikonerna Gordie Howe och Mike Illitch gått ur tiden.
– Ja, det har varit ett väldigt speciellt år. Det kommer kännas den allra sista matchen, helt klart, säger Kron Wall of Pain under en liten sittning i hemmalagets trivsamma omklädningsrum om morgonen.
Men samtidigt:
Framtiden är ljus inte bara för staden Detroit utan även för dess idrottslag.
Nya Little Caesar Arena – det verkliga arv Illitch lämnade efter sig – står snart klar intill Comerica Park mitt i downtown och de som sett interiören säger att både Wings och NBA-laget Pistons får en verkligt spektakulär, futuristisk arena inte olik Bell Centre i Montreal.
– Det kommer bli hur häftigt som helst försäkrar, dynamiten från Järfälla.
Se där.
Det är inte bara blues i Hockeytown.
• • •
Alla verkar dock inte helt nöjda med upprustningen av det som nyss var ett enda mörklagt wasteland.
Under den där kvällspromenaden igår mötte vi – en prydlig svensk och tre kanadensiska diton – en respektingivande homeboy som först sa ”hello, gentlemen” med överdrivet servil ton och när vi svarade med vänliga leenden fräste han plötsligt:
– Fuck all of you!!
Så kan det gå.
• • •
Mike Babcock är nära tårarna när han möter mediauppbådet – jättelikt förstås, nu när Leafs går bra – efter morning skate.
Det är ju sista besöket i The Joe även för honom och han var de facto kung här i över ett decennium.
– Jag och min familj har många outplånliga minnen härifrån, säger han och ler betydligt vänligare än han brukar.
Sedan berättar han att Ted Lindsay, nu 91-årige Detroit-ikonen, hälsade på honom i tränarrummet under morgonkvisten.
– En plats är en plats. Det är människorna som befolkar platsen som gör den oförglömlig och här har sådana som Mister Lindsay och Mister Howe varit oerhört viktiga inslag. Det är och var väldigt, väldigt speciella människor, säger han och då brister den hyllade coachens vanligtvis stadiga röst.
• • •
Medan allt annat förändras känns det bra att kunna konstatera att The Joe ändå bevarats intakt in i det sista.
De har inte ens försökt göra något åt den lugubra lukten – en helt unik mix av de dofter man förknippar med svett, avgaser, bläckfiskslem, kemikalier, snö och mänsklig avföring.
Den kommer jag inte sakna.
Fast lite ändå.
Den ÄR Detroit för mig…
• • •
Som Bobby Ewing-frissan – ja, Babcock – emellertid också konstaterar.
– Jag tror livet går ut på att hela tiden skapa nya minnen.
Det är just vad han och hans unga lag håller på med i Big Smoke den här kittlande säsongen.
De är mitt uppe i ett race som var a thing of beauty redan när solen gick upp denna aprillördag men blev ännu mer rafflande när Boston slog Florida under eftermiddagen.
Nu måste Leafs vinna här.
Annars kan det plötsligt köra ihop sig med minnesskapandet.
• • •
Det står en bil med konstiga hjul på hemmaspelarnas trånga parkering.
Den har nåt slags bultar med lås på fälgarna.
Man säger mig att det är en hästpolo-fantast från de skånska slätterna som vill försäkra sig om att han ska slippa åka omkring som en strandraggare på Ibiza i vår…
• • •
William Nylander utsågs idag till månadens rookie – för andra gången den här säsongen.
Fast han har inte så mycket att säga om det när han efter förmiddagspasset kommer ut i omklädningsrummet i handduk runt midjan.
Han bara frågar hur det är och när jag svarar att det såklart är bra nu när jag ska få se honom spela ishockey igen bara ler han, säger ”ja, hoppas det går bra ikväll” och går igen.
Men en kort konversation är också en konversation, eller hur talesättet nu lyder.
• • •
Det som hände hemma i Dalarnas tidigare idag hände aldrig.
Så ser jag på saken.
• • •
Wings har inget att spela för längre, men just ikväll saknas inte motivation.
Babs är ju här och det är inte längre någon hemlighet att många som var här under hans regim inte gillar honom.
Ni såg kanske vad Chris Chelios sa häromdagen:
– Mike var anledningen till att så få hade lust att komma hit, hette det bland annat,
Kort sagt:

Wings vill inget hellre än förstöra den förra diktatorns sista afton i The Joe – och krångla till det för hans Leafs på väg mot playoff.
• • •
Flipper Forsberg, som hängde 31:a kassen mot Wild idag, vill helst inte tänka på mardrömmen i Smidjegrav han heller.
– Honom undviker jag just nu, muttrar han bara tyst när tvingas ringa upp för att fråga hur han och moringen Ekholm hanterar det här.
Min förståelse är oändlig.
• • •
Jag sitter på vanliga pressläktaren ikväll – så vanlig man nu kan påstå att den här trånga, skruttiga korridoren är.
Men jag dras hitåt.

Det var på de sektionerna, högt upp i ena hörnet, de placerade auxillery-boxen under finalerna 2008 och 2009 och där upplevde jag några av bloggens absoluta höjdpunkter.
Femte matchen 08, när syret i mitten av tredje övertidsperioden tog slut och Maria från Sundsvalls Tidning svimmade över sin laptop, kan faktiskt vara alltings själva klimax.
Så fantastiskt lär det inte bli ikväll.
Men ändå.
Det är en av de sista matcher som någonsin kommer att spelas i denna ärevördiga hall.
Så häng med nu.

Några instick här i krönikerandet:

•Vad i helvete sysslar Islanders med? En sådan kollaps, i det här läget, är helt oacceptabel. Poor fans!
•Det kommer ett sms från Örby. I det står bara ”KATASTROF!!!”. Ja, Kucherov är tydligen sjuk och spelar inte mot Red Wings. Det kan man verkligen kalla avbräck.
•Den enda match jag får in på min hotell-tv är den i Boston, som sänds på NBC:s sportkanal, och jag tycker Bruins ser riktigt bra ut, precis som senast (och på datorn kan jag inte kolla ännu, för på den pågår alltså annat).
•Åskan går över nejden där jag befinner mig. Det dånar verkligen. Hur ska jag nu kunna sova?
•Japp, ikväll blir Canadiens formellt klara för playoff också.
•Fina bilder, Åsa! Keep em’ coming!

Och här kommer en Big Boy-kväll till för New York Islanders, Boston Bruins, Tampa Bay Lightning, Toronto Maple Leafs, Philadelphia Flyers och Carolina Hurricanes – det vill säga precis alla som är indragna i streckrallyt i öst.
Jag sitter på ett hotellrum i The Industrial North och ska se så mycket jag kan av dem, vilket nog mest blir den som visas på lokala sändningarna här uppe och – och blir det riktigt häftigt ska jag försöka få in nån post medan jag författar tvenne krönikor i helt andra ämnen.
Men vi fasar oss in i den infernaliska omgången med en Veckans Lista.
Den består av det bästa och sämsta från senaste tiden – enligt bloggens högst subjektiva uppfattning

VECKANS LISTA

1. Spurten.
– Ja, fler lag kunde vara indragna i streckdraman och spänningen större. Men ändå. Sista grundserieveckan är accelerationssträckan mot paradiset.
2. William Nylander.
– Ifall någon undrade – nu har vi bevis, dokumentation och och stöd i alla gängse former av mätinstrument: Lill-Nyllet är en av våra största stjärnor och kommer vara för lång, lång tid framöver.
3. Kanada.
– No, Canada, rubrik-skämtade vi i Sportbladet när samtliga sju kanadensiska lag missade playoff i fjol. Sedan la jag ut texten om krisen i hockeyns hemland. Nu kommer repliken. Alla utom Vancouver och Winnipeg kommer kommer på dansen iår. O, Canada ska det verkligen vara.
4. Bäckis.
– Förste svenske forwarden till 80 poäng på fem år, och den förste diton som inte är han själv först till 60 assist på lika många år. Ja, Sveriges bästa center under 10-talet kommer från Valbo
5.Oilers till playoff.
– Väntan är över och oljebytet slutligen fullbordat. För första gången sedan 2006 ska det spelas playoff-hockey i Edmonton. Coolt, tycker bloggen
6. Josh Ho-Sang.
– Den läckraste och mest sevärda artist som intagit hockeyscenen i New York sedan Mats Zuccarello slog igenom.
7. NHL till Sverige och Kina.
– Det är bra att världens bästa liga riktar blicken ut i världen igen. Och medan ni börjar bespetsa er på att få njuta av Erik K och Gabbe i Stockholm inleds min egen kampanj för en resa till Fjärran östern nu. Naturligtvis måste jag se bröderna Sedin i Kina, kära redaktörer där hemma!
8. Mighty Victor Hedman.
– Ska Tampa ändå fixa det här hänger det på Nikita Kucherov, Jonathan Drouin och, allra främst, den Norris Trophy-värdige giganten från Fäbodvägen i Ö-vik.
9. Caps stegring.
– We ain’t seen nothing yet, är min känsla. Jag tror Washington den här gången kommer göra som Pittsburgh ifjol och bara bli bättre och bättre ju mer som står på spel.
10. Chall i Nashville.
– En av kommentatorssspårets mest hängivna och förträffliga stammisar, Chall, är på plats I Nashville för att ge Maple Leafs sitt stöd i kväll. Skänk henne en tanke!

VECKANS BU

•Hjärnskakningsmailen.
– Den interna kultur som avslöjas i den senaste av lavinen av offentliggjorda mail från NHL-kontoret på sjätte avenyn på Manhattan är ingenting annat än beklämmande.

•Red Wings-sviten avklippt.
– Som säsongen artat sig är det ju inte mer förvånande än att solen går upp i öst, men jag känner ändå djupt vemod när det nu står helt klart att Detroit missar playoff för första gången på 25 år.

•San Joses och Minnesotas svackor.
– Hallå, det är inte nu man ska börja sladda!

Maple Leafs-fans, Bruins-diton, Emil Ullbrand, nervösa Tampa- och Islanders-supportrar…scenen är er denna infernaliska kväll, när förluster kan kosta så mycket och vinster betyda allt.
Jag måste – och jag ljuger inte, som någon trodde tidigare i vintras – skriva ett par krönikor under kvällen och hinner inte blogga så mycket, men spåret är alltså öppet.
Fire at will – och så ser vi om jag ändå inte kan hålla mig från att kasta mig in i debatten nån gång då och då.

NY ISLANDERS – NASHVILLE 1-3 (Slut)
• • •
Sorry, scenerna i Raleigh, när Eddie Läck låg utslagen och till slut blev utburen på bår, var så otäcka att jag helt kom av mig och glömde skriva att Nashville vann med 3-1.
Nu ska jag åka hem och försöka ta reda på mer hur det gick med Eddie.
Hoppas verkligen inte det var så illa som det såg ut.

NY ISLANDERS – NASHVILLE 1-2 (Period 2)
• • •
Fansen.
Det är dom som räddar kvällen åt Islanders.
I femton minuter är hemmalaget så uddlöst och skapar så lite i mittperren att de, fansen, börjar bua.
Då, men först då, trampar Tavares och hans kompisar igång på riktigt och till slut lyckas Josh Bailey, en gammal bloggen-favorit, styra in reduceringen.
Kan de upprätthålla den hettan, samtidigt som Weight fortsätter matha Tavares och Tjosan Ho-Sang tillsammans, blir det en spännande slutakt
• • •
Inget mål för Flipper.
Men nästan.
Han sprätter in pucken som via fenomenet Victor Arvidssons ena skridsko går in till 2-0.
Lite Biffen-effekt ändå!
• • •
Det är till och med så appen Shazam undrar om det inte går att skruva ner volymen ett snäpp när man kollar låtar man inte känner igen.
• • •
Det är ett helsvenskt mål, det Arvidsson gör.
Ekholm har en assist också.
Ja, som en i Preds-staben jag känner sa när vi för några timmar sedan satt i pressloungen och begrundade det faktum att Isles inte haft en svensk på många år.
– De vet uppenbarligen inte vad ett framgångsrikt lagbygge består av…
Häpp!
• • •
Han i en hörnet som slår på trumma i ena läktarhörnet är hemmalagets mest energiske ikväll.
• • •
Och tänk, det där var säsongens 29:e mål för Arvidsson från Kusmark.
Det betyder att han har lika många som Filip nu.
Otroligt storartad överraskning, det.
• • •
Till och med Tomas Jurco – förre rödvingen – gör mål i Amalie.

Det är hans första på hela satans säsongen.
Ojvoj.
• • •
Hm, Dan ”Räkmackan” Rosen meddelar att inget NHL-lag från New York City – alltså Islanders och Rangers – vunnit en hemmamatch sedan 19 februari.
Det är ju crazy.
• • •
Stort med sån styv kuling i Kvarken att en U-båt från den nejden skickar upp periskopet.
Tack, uppskattat.
• • •
Nu ska jag sitta på mina händer en stund.
Så satans arktisk är Barclay-kylan i afton.

NY ISLANDERS – NASHVILLE 0-1 (Period 1)
• • •
Ingen hoppar i Brooklyn, ännu.
För nu är Islanders sådär konstiga igen, som när jag och Ondskan såg dem i Raleigh för ett par veckor sedan.
Precis allt står på spel – och ändå uppträder de hafsigt och oinspirerat och tamt och ett betydligt hungrigare, ivrigare Nashville hade kunnat skaffa sig betydligt större ledning.
Det brukar bli bättre efterhand – precis som det blev i PNC den gången – men att stubinen ska vara så lång!
• • •
Flipper har en bra chans, men Biffen-faktorn får ingen effekt.
Då.
Det är dock i mittperioderna killern från Åkerö brukar börja skjuta skarpt.
• • •
Konstigt.
Det är rätt dåligt med folk här.
Vafan, Isles-fans, matcher blir väl inte mycket viktigare än så här?
• • •
Snart kan NHL-spelarna sluta jubla efter mål för nästan varenda ett följs fan av coach’s challenge.
Nu blev det rätt och det är ju bra, men ändå.
De lika långa som talrika avbrotten får hockey att likna baseboll och det är så lagom skoj.
Det borde kosta mer att ha fel när man kräver granskning, till exempel en utvisning för fördröjning av spelet
• • •
Det känns underligt att skriva, men jag vill på att Jason Chimera är den hemmaspelare det varit bäst fräs på hittills.
• • •
Kevin Fiala har det mellan öronen en bra hockeyspelare ska ha.
Han spräcker Greiss nolla med ett riktigt fint skott.
• • •
Ingen på på isen håller samma klass som Trattsvampen från Åkersberga, that’s for sure.
• • •
Det är så kallt i Barclays ikväll att till och med tysken och schweizaren till höger fryser.
Och varför skulle de inte?

Det var mycket konstigt sagt av mig.
• • •
Att jag alltid glömmer öronpropparna när jag åker hit.
Barclays skulle kunna döpas om till Tinnitus Garden.
Det är helt sjukt hur de bombar på i ljudanläggningen.
Sjukt, säger jag.
• • •
Jo, kolla.
Det hinner bara gå en och tjugo, sen har Hawks ställt till det för Ekeliw Boys.
• • •
Ett enda litet, kortfattat inlägg i kommentatorsspåret på en hel period…
Jag vet inte om det någonsin hänt tidigare.
Eftersom det var sån härlig action förra vecka ska jag inte gnälla, men om det är nån där ute får ni gärna ge er till känna.
Det blir så mycket roligare då.

Näst sist grundserieveckan 2017 är här och den inleds för bloggens del i the land of Biggie Smalls och världens bästa pizza.
Brooklyn, that is.
Här går ett New York Islanders indraget i infernaliskt streckdrama i öst upp mot ett Nashville Predators som oerhört gärna vill befästa sin position som trea i Central-divisionen och slippa risken att möta Chicago eller Anaheim/San Jose/Edmonton i första playoff-rundan..
Should be fun.

Wanna join me?
Good.
• • •
Jag har just satt på mig ytterrocken och ska trampa ut i morgonregnet för att ta mig ut till förmiddagsskaten i Barclays när Kevin från Predators sms:ar och berättar att de inte ska ha någon.
Det är både good och bad news.
Good för att jag sovit bara några få timmar och tycker det är väldigt skönt att baxa av mig rock och kostym och krypa ner under täcket och somna om igen.
Bad för att det hade varit väldigt trevligt att få prata lite med till exempel Flipper och Eky – inte minst om The Battle of Siljan.
Jag misstänker att stämningen är lite tryckt efter blodbadet i Tegera igår, och att Eky inser att det är bäst att tala lite tyst om just den matchen…
Som han, den mindre hetlevrade av de båda Music City-masarna, sa när jag intervjuade bägge två inför dramat i hembygden:
– Jag vet hur det här kommer bli. Om Leksand lyckas ta det här går ju jag fram och tar Filip i hand och gratulerar. Men blir det tvärtom skulle han aldrig göra likadant…
• • •
Det blev ett lite abrupt slut på korresoffan i lördags – eller snarare inte något riktigt slut alls.
Sanningen:
Jag somnade…
Som en tvättäkta gammgubbe.
Och när jag vaknade till var jag för seg för att komma på något kul att haspla ur mig.
Sorry, det ska inte hända igen.
• • •
Eftersom den vidskeplige Åkerö-sonen sedan bloggens gästspel i Nashville för en månad sedan fått för sig att min närvaro främjar hans målproduktion och blev lite uppbragt över att jag inte hade berättat att jag var på plats under en match i Washington för två veckor sedan sms:ar jag Flipper Forsberg och meddelar att jag ska se den här fajten.

Svaret kommer snabbt:
– Kanon!
Ha ha, jag kan inte låta bli att roas av att vara del av sånt skrock.
• • •
Försöker NHL ta död på gamla trotjänare i Detroit?
Red Wings är ju mitt uppe i en helt unik back-to-back-to-back-giv just nu.
De spelade mot Minnesota i The Joe igår, har bortamatch mot Carolina ikväll – och så en ny bortamatch mot samma Carolina imorrn.
Upplägget kommer sig av att en match tidigare under säsongen fick ställas in när den sura isen i PNC sprack (!) och kanske fanns det inga alternativ, men herregud, några av gossarna från Motown kan tvingas ta sig genom sista veckan med rollator.
• • •
Det var länge sedan någon klagade på smeknamnen i den här bloggen, slår det mig när jag och en kompis – vi kan kalla honom Stål-Axel – har en lång sms-konversation om att idrottsmän idag rent allmänt har tristare smeknamn än på den tiden när alla hette Pröjsarn, Skjorta, Krobbe och Pinnen.
Det slutar förstås i ett vulkanutbrott av mer eller mindre tänkbara varianter.
Några av de bästa:
Kvasten, Pelle Pelikan, Krögarn, Stigge med Yxan, Långtadarn, Torktumlarn, Tangokavaljeren från Gubbängen, Missilen från Järvafältet, Talgoxen, Trattsvampen från Åkersberga, Hammondorgeln, Flakmoppen, Ruben Räkmacka, Tantolundens Bagheera och Lilla Backen i Sapporo 72 (lite långt, kanske)
Ah, you had to be there, antar jag….
• • •
Apropå Carolina:
Om de lyckas vinna de här två matcherna mot Wings – och fan vore det väl annars, när ligan leker Leif Boorkskt vildmarksläger med motståndaren mitt under pågående säsong – är de plötsligt med i playoff-racet.
I högsta grad, till och med.
Häftigt.
Och välförtjänt, förstås
Som den förträfflige Emil Ullbrand skriver om laget i sitt hjärta på Svenska Fans:
Eddie Läck, Elias Lindholm, Jeff Skinner och Sebastian Aho har varit ingenting annat än fem plus den senaste månaden.
Hoppas det går – särskilt som jag tippade dem som slutspelslag innan säsongen…
• • •
Det har blivit en tradition att ta en tall vanilla latte på Starbucks vid Barclay’s-entrén innan de öppnar media-ingången, men tyvärr är det en sån Starbucks där de ska ha ens namn och det blir bara förvirrat och konstigt med ”Per”, så jag använder mitt mer ortodoxa mellannamn.
Georg.
Det blir visserligen ”George” i baristornas munnar, men inte mig emot – det låter rätt trevligt när de säger ”Here’s your latte, George”.
Dessutom känner jag ännu starkare släktskap med George Costanza i de situationerna.
• • •
San Jose-raggaren Haley får alltså bara en matchs avstängning för smockan rakt i plytet på Calle Järnkrok.
Förbluffande.
Det var ju en typ av käftsmäll man vanligtvis bara ser på krogen och borde såklart kostat fan så mycket mer.
Dessbättre verkar det vara okej med Ironhook. Han är som sagt från Gävle. Där får de redan på lågstadiet lära sig att man måste stå pall en snyting. Annars är det bara att flytta till Sandviken och börja spela bandy.
• • •
I Örby sitter en ung man och andas i påse just nu.
Att, som hans Bolts, behöva gå upp mot Blackhawks ett par dygn efter de satt sig på arslet i en 0-7-vurpa är inte roligare än det skulle vara att tvingas simma i hajbassängen på Sea World en dag när skötarna glömt att mata sina djur.
• • •
Det här är tredje eller fjärde gången på bara några veckor jag får se Josh Ho-Sang live.

Det är inget annat än ett sant privilegium.
• • •
Jag hatar Dar Adal i ”Homeland”.
Måste bara få det sagt.
• • •
Starbucks-caféet där de kallar mig George har för övrigt panoramafönster mot New York Nets träningshall.
Inte så konstigt att det alltid är fullt, således.
• • •
En svensk, en tysk och en schweizare.
Det är början på en vits som sitter på pressläktarraden där det här introt skrivs.
• • •
Fansen är inte så förtjusta, har jag förstått, men jag älskar de svarta tröjor Islanders uppträder i denna afton.
Black is the new black i NHL.
• • •
Okej, vi har bara tretton kvällar kvar i grundserien nu.
Så here it is:
Spurten.
Upploppet
Själva klimax.
Häng med nu.

NY ISLANDERS – BOSTON 1-2 (Slut)
MONTREAL – OTTAWA 3-1 (Slut)
• • •
Att döma av insatsen ikväll är det inga fel alls på Boston-björnarnas psyken.
Tvärtom.

De visar en jädra karaktär som ett stånkar sig till en uddamålsseger mot ett desperat, vilt forcerande Islanders i Brooklyn – utan sin förstemålis.

Grattis, Molle.
Det kan nog gå, det här.
• • •
Nope, Senators kommer aldrig komma ikapp storebror.
De får inrikta sig på en första playoff-svängom med antingen Leafs, Bruins eller Lightning.
Och Montreal är New York-bound!
• • •
Hm, var Blackhawks ute och tittade närmare på Fort Lauderdales glada nattliv igår, eller vad?
0-7…en sån förlust kan de inte ha åkt på någon gång tidigare under Quenneville-eran.
Nu blir det curfew istället för trevlig lördagkväll i Tampa.
Och sen får Ekeliws pojkar betala för det här på måndag…
• • •
Det var inte som att Islanders saknade chanser.
De hade framförallt powerplay på powerplay.
Dem borde de ha utnyttjat bättre.
• • •
Elias Lindholm blir en utomordentlig förstärkning för Tre Kronor i VM.
• • •
Vad ska vi göra nu då?
Jag har ingen särskild svensk att ringa ännu och det dröjer ett tag innan redaktör Hagman kommer in till redaktionen i Stockholm (förhoppningsvis har han glömt att ställa om klockan så jag får en natt till med soft deadline…)
Så, well, vi tar väl och tittar på Edmonton-Colorado och Kings-Rangers – trots att det verkar som att Henke gör comeback först mot Anaheim imorrn.
Nån skvätt till kommer säkert här, men framförallt är det ni som får trumma på i spåret.