Oops, Gionta styr in 4-3 för Devils – med 36 sekunder kvar av ordinarie matchtid.
Så kan det gå.
Slutrapport kommer inte förrän jag är tillbaka på Manhattan.

New Jersey – Detroit 1-2 (Period 2)
* * *
Segt det här.
Brendan Smith gör ett snyggt mål i mitten av andra och sen händer inte så mycket mer.
Nåt är framförallt off med Devils.
Dom har ju spelat förträffligt sedan serien snurrade igång igen, men ser märkligt oskärpta ut ikväll.
Kan det vara osäkerheten kring vad som händer med truppen det närmaste dygnet som spökar?
Vore lätt att förstås i så fall.
* * *
Efter så många år i NHL trodde jag inte Alfie hade några tänder kvar, men hu – han får plocka upp en hel näve efter att ha träffats i ansiktet av en hög klubba bakom Jimmy Howard.
Det kommer jag drömma mardrömmar om i natt.
* * *
Det är ett elände att de dukar upp med chips och dipp i pressloungen i den här famösa hallen.
Jag kommer osökt att tänka på den kollega som under OS i Vancouver klistrade en lapp på minibaren i hotellrummet och skrev ”Please, don’t fill this up”…
Livet kan vara en utmaning för oss utan karaktär…
* * *
Rapport från Brooksie:
Rangers har hört sig för om Kesler men fått veta att han inte tänker waiva sin no trading-klausul för New York.
Har han, undrar man ju då, problem Gotham City i största allmänhet – eller vill han inte spela för Vigneault igen?
Hm.
* * *
Jimmy Howard har några riktigt inspirerade sekvenser när han sprattlar som en Televinken efter femton koppar espresso i sin kasse.
* * *
Jatte, jag tror att Vanek kan komma att hamna i Los Angeles – i synnerhet om Anaheim tar Kesler.
Det luktar kapprustning i La La Land.
Fast nu ser jag att du har info om att det inte blir deal med lagen i södra Kalifornien.
San Jose då kanske – det vore lite häftigt.
* * *
The Rock uttrycker missnöje med domarinsatsen, men efter besöket i Ryssland känns allt relativt.
Hur förfördelade de här fansen än känner sig misstänker jag att de inte vill göra tvål av Greg Dwyers och Mike Leggios kroppsfett…
* * *
Vad gäller Red Wings ska vi, enligt vanligtvis mycket välunderrättade källor, inte förvänta oss någon action alls innan deadline.
Med Zäta och Pavel ute ur bilden ser Holland säsongen som mer eller mindre körd ändå och i det läget vore det bara dumt att börja skicka iväg unga spelare som kommer att bli riktigt bra om en eller två säsonger.
* * *
Nu ska jag gå och försöka låta bli att dippa de där jävla chipsen igen…

New Jersey – Detroit 1-1 (Period 1)
* * *
The Mule har självförtroende så det räcker till ett helt Dacke-uppror och ser verkligen ut att vara förvissad om att han ska göra mål när han får pucken vid sidan av stolpen i powerplay.
Då blir det så också.
Han gillar inte att man säger att han är streaky, men jesus – när det regnar i The Mule-land, då öser det verkligen ner.
* * *
Brodeur föräras alltid mäktiga ovationer hemma i The Rock, men det är extra emfas i jublet under line-up ikväll – och det följs omedelbart av dundrande ”Marty, Marty, Marty”-ramsor.
Fansen vill DEFINITIVT inte att ikonen ska spela nån annanstans.
* * *
I Devils är det, som kommentatosspårsstammisen Hällegerd mycket riktigt påpekar, Henrique som glöder as of lately och visst:
Namnen i målprotokollet stavas Henrique och Franzén.
* * *
Det är en konstig kväll när det känns lika angeläget att titta på twitter som på det som händer på isen
Efter dagens händelseutveckling känns det som att det kan hända grejor när som helst och närmast väntar vi på att få höra var Tomas Vanek hamnar härnäst.
Han spelar inte bortamatchen mot Winnipeg och det ska tydligen ses som indikation på att bytesaffär är nära förestående.
* * *
Det är ett väldigt obehagligt ljud i The Rock-orgeln, vill jag härmed påpeka. Kan dom inte kalla in local hero Roy Bittan så han får visa hur man gör med ett klaviatur.
Eller ännu hellre – vår vän Konsertpianisten Per i Princeton…
* * *
Nu har det inte varit så förfärligt mycket att titta på här heller, de första tio var tvärtom riktigt saggiga.
Men för att recycla en Wennerholm-favorit från Sotji, nu när Detroit har sin slovakiske wonder kid på isen och allt:
Det kanske Tatar sig…
* * *
Martin Erat till Phoenix.
Snälla nån, har Maloney fått solsting ute i öknen?
* * *
Nu ska jag konversera professor Hugosson, för det finns få det är så roligt prata hockey och NHL med.

Jag hade här tänkt mig ett sedvanligt högtravande intro om att bloggen nu avslutat minisemestern och med bröstkorgen full av iver korsat Hudson River för att se Devils gå upp mot Red Wings i The Rock.
Men det har varit en så dramatisk eftermiddag i NHL – bomberna har duggat lika tätt som i en ”Sons of Anarchy”-final – att vi måste gå rakt på sak.
Och låt oss börja med den nukleära detonationen:
Efter år av drama och tjafs och besvikelser är Roberto Luongo, helt sensationellt, fri.
Han trejdas från Vancouver till Florida – i utbyte mot bland andra Jacob Markström och Shawn Matthias.
Det är ju så man får sätta sig ner och andas en stund. Mycket mer blockbuster blir en trejd inte vintern 2014.
Men jag är glad för Bobby Lous skull. Han har länge drömt om att komma bort från den omöjliga situationen i Vancouver och nu sitter han äntligen på en flight tvärs över kontinenten.
* * *
Med Viktor Fasth, trejdad från Anaheim till Edmonton strax innan Luongo stal allas thunder, känner jag däremot mest medlidande.
Det är möjligt att han får spela mer för Oilers, men ändå – han byter inte bara från en glödande Cup-contender till tabelljumbon, han får flytta från sunny södra Kalifornien till köldhålet Edmonton.
Vi måste leta fram en bra låt med Fasth-hjälten Håkan Hellström som beskriver den sortens trauma.
* * *
Mer från dagens sjöslag på ”marknaden”:
Mister Universe Bryzgalov går från Edmonton till Minnesota, Dustin Penner från Anaheim till Washington, Andy McDonald från Islanders till Philadelphia och Stephane Robidas från Dallas till Anaheim.
Och trots att somliga – vi kan kalla honom Hugosson – beskriver den trejden som trött tror jag att Penner kan bli en hit i huvudstaden. Den sortens powerforward, och clutch-karaktär, hör till det som saknats mest under Caps talrika slutspelsmisslyckanden.
* * *
Get this:
Med Markström på väg över kontinenten är Vancouvers målvaktstrio inte bara helsvensk, ett världsrekord i sig.
Alla tre har vid olika tillfällen representerat Brynäs.
När de ska skrämma barnen i Leksand i sommar kan de alltså bara nämna Canucks.
* * *
Now, jag HAR verkligen korsat Hudson-floden och är i The Rock för att se Devils och Wings, så vanlig liveblogg följer under aftonen, men så här på förhand har matchen hamnat lite i radioskugga…
* * *
Luongo är NHL:s mest underhållande twittrare och den första tweeten efter dagens affär var en klassiker.
Han postade inget annat än ett litet – palmträd!
Genialt.
* * *
Marty Brodeur startar matchen här ikväll och för bara några timmar sedan hade vi alla känslan att det skulle kunna vara sista gången vi får se legendaren i tröjan han inte bara burit utan varit själva representanten för i 20 år.
Men i och med att Minnesota knutit till sig Bryzgalov har sannolikheten att New Jerseys störst stjärna vid sidan av Sinatra och Springsteen faktiskt blir trejdad.
Fine with me, jag tycker det skulle kännas mycket egendomligt att se honom i en annan tröja.
* * *
En annan pikant detalj med den stora blockbuster-trejden är att Roberto Luongo plötsligt kamperar ihop med Tim Thomas – antagonisten i Boston under finalserien 2011.
Då kan de ju prata lite om varför TT inte pumpade Bobby Lous däck, som det hette då…
* * *
Jaha, nu kommer nyheten att Phoenix trejdat David Rundblad till Chicago också.
Där blir det inte lätt att slå sig in, men ingen som skickas till Chicago, eller Blackhawks, är det synd om.
* * *
Men va fan, de har så många guidade turer på pressläktaren i The Rock timmarnas innan matchen idag att jag nästan känner mig som gorillan youngblood Ronnie Sandahl skrev om i bladet idag.
Sluta flina och titta på mig, då kan det gå så här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article18474206.ab
* * *
Frågan är nu vad som blir kvar till i morgon.
Vi ska ju ha stor TV-show på Sportbladet om den stora trejdfesten och vill ha något att prata om.
Hör ni det, general managers?
* * *
Pavel Datsyuks ben är paj igen – ”inflammerad knäskål”, lyder den oaptitliga prognosen – så det börjar stå klart att Red Wings får försöka ta sig till 23:e raka slutspelet utan sina två överlägset bästa spelare.
Man kan inte anklagas för överdriven pessimism för att man tvivlar på det ska gå.
* * *
Det är ju typiskt, men för en gångs skull är jag inte särskilt ”dolled up” för den här aftonen.
Skjorta och kavaj har jag, men också jeans och sneakers. Orkade liksom inte anstränga mig mer och trodde inte kvällen skulle kräva mer heller.
Men fan, om jag vetat att Luongo skulle bli trejdad hade jag gått och hyrt en smoking.
* * *
Detroit får sätta desto mer hopp till The Mule nu.
Han har sannerligen rivstartat sedan serien startade om och fortsätter förhoppningsvis i samma furiösa stil ikväll.
Men hur mycket jag nu än avgudar småländsk karaktär och envishet känns det inte som att han klarar att styra hela skutan på egen hand.
* * *
I New York går det snabbt.
För bara några dagar sedan hette det att Kapten Callahan med 99.9 procents skulle komma att bli trejdad innan morgondagens deadline.
Nu skriver samma pennor helt obekymrat att parterna är nära en överenskommelse…
* * *
Devils har också spelat bra sedan OS-uppehållet och framförallt chockat omvärlden genom att, relativt sett, göra en massa mål.
Därför borde kvällens holmgång kunna bli lite sevärd.
* * *
Det är bara Blackhawks och Flyers som har scouter här ikväll.
Brodeur till Hawks – det vore nåt ändå…
* * *
Nämnde Hugosson – ni vet professorn på Pro Hockey – ska vara på väg hit och har stolen intill mig.
Då kräver etiketten att han drar några dåliga vitsar, bara så han vet.
* * *
Nu ska jag skriva lite text till tidningen, så ni får ett tidigt intro – och så hörs vi i pausen.
Bli inte förvånad om det har hänt ännu mer grejor då…

NY Rangers – Chicago 2-1 (Slut)
* * *
De hade bara elva sekunder på sig efter reducering, men ojvoj – det var på ett hårtsrå i en movemver-mustasch att Patrick Kane fick in en kvittering också.
Dock: Rangers var piggare än Chicagos många Sotji-resenärer och vann detta rättvist.
* * *
Bäckis står alltså för mål, av NHL.com att döma på ett slagskott, och en assist i första matchen sedan kalabaliken i Sotji.
Det är jävligt starkt det.
* * *
Yellbear blir ursinnig och slår klubban i flisor när han först, helt briljant, tar bort Big Rick Nash, men halkar i skedet därpå så OS-mästaren får åka i favoritbågen in från sarghörnet och sprätta in tvåan.
Såna gånger säger erfarenheten att man gör bäst i att hålla sig undan smålänningar, så Bodin får gå till Blackhawks-rummet själv och bekräftar senare att jag tog ett klokt beslut…
* * *
Well, nu går jag och bloggen på en, om vi får säga det själva, välförtjänt minisemester över helgen.
Biffar och drajor väntar och vi hörs i början av nästa vecka – lämpligen när Detroit kommer till Jersey på tisdag.
So long!

Cam Talbot är 11.6 sekunder från att få hålla nollan, men då trycker Peter Regin in reducering.
Det är dock väl sent, till och med för Chicago, så Rangers vinner med 2-1.
En liten skvätt till kommer väl sen.

NY Rangers – Chicago 1-0 (Period 2)
* * *
Man vet att regerande mästarna har en night off när de avlossar sitt första skott i perioden när det gått över sju minuter och det går ju att se med blotta ögat att några av de mer tongivande artisterna är sega efter äventyret i österled.
Men eftersom de utvilade hemmaspelarna inte får utdelning, i form av mål, på sitt övertag är det fortfarande match och var så säker, Blackhawks vet allt om hur man, som klichén lyder, hittar sätt att vinna.
* * *
Det ser otrevligt ut när Kryckan får en puck i sidan av huvudet, men han är ju gjorde av det järn man gjuter äkta kaminer med och finns åter på isen i bytet därpå.
* * *
Sicken nystart The Mule har fått på säsongen. Ett mål mot Montreal igår – och två, so far, mot Ottawa ikväll.
I den här formen hade han varit en större tillgång för Pär Mårts i Sotji än vi nånsin hade föreställt oss.
* * *
Hagge var redan från början överlägset bäste Sotji-resenären på isen och är det fortfarande.
Geparder mår uppenbarligen bra av att få vistas i sydrysk vårsol.
* * *
Nu hade det suttit fint med en Wennerholm-vits. På egen hand kommer jag inte på något fyndigare än att Talbot får ta och camma till sig, men den har ju ingen täckning alls, han har ju varit helt okej.
* * *
Överhuvudtaget – 4-0 till Detroit efter en period, borta mot Ottawa, på baksidan av en back-to-back-giv, hur är DET möjligt?
* * *
Nej, John J – dealen är att man såklart måste vara fin när så prominenta karaktärer som Bodin dyker upp i New York.
* * *
Carbomb Carcillo borde synas mer när han möter gamla lagkamrater från Chi-Town, men han nappar inte ens Roszival – gamle Rosie O’ Donnell! – jabbar honom i plytet efter ett minigurgel när Crawford håller på att släppa in en riktig lök.
Tråkigt.
* * *
En annan Sotji-resenär som börjar känna av de nio timmar som försvann är bloggen, så nu ska han fylla på med kaffe igen.

NY Rangers – Chicago 1-0 (Period 1)
* * *
Jag brukar ju hävda att verkliga elitlag som Chicago spelar hockey på en nivå som Rangers inte bara är oändligt långt ifrån utan inte ens…känner till, faktiskt.
Just ikväll spinner mästarna näppeligen på alla cylindrar, jetlaggade och jävliga som alla största stjärnorna är, men vi ser ändå några glimtar av den överlägsna briljansen.
Som när Sugar Kane och Shaw exploderar i två-mot-en-attack och bara drar isär hemmaförsvaret i ett drag.
Sånt finns inte i Blåskjortornas arsenal och i ett slutspelsmöte, hur nu ett sånt nånsin skulle kunna komma till stånd, är det det omöjligt att tänka sig något annat än en sweep.
* * *
Det är dock pigga, hungriga hemmaspelare som, med hjälp av aggressiv och ettrig forechecking som gör inledningsperiodens enda mål och om inte Crawford varit vaken hade det ganska lätt kunnat stå 2-0 också.
Så den gamla tesen om att motivation – eller snarare utvilade ben, i det här fallet – ofta slår klass gäller fortfarande.
* * *
Hagges första insats i matchen består av att han tar fart från egen förlängd mållinje, flyger över isen och sen visserligen tvingas skjuta från långt håll, för att det såklart inte går att ta sig förbi Yellbear, men ändå.
Han ljög inte om att han fick ny energi i Ryssland.
* * *
Man hade ju bespetsat sig på lite mer läktartryck nu när vi återvänt till seriespel i ligan som kallar sig världens bästa, men det är ju ärtsoppskväll i New York, så här är inte bättre stämning än på en match i Bolshoy Ice Dome mellan, säg, Lettland och Slovakien.
Sur-Garden.
* * *
Norris Trophy-kandidaten Duncan Keith visar ren Lidström-klass när han tvingas hänga på Hagge över isen sedan Sharp fumlat bort pucken i powerplay – och avväpnar geparden utan att ta utvisning.
Det kan jag garantera att nästan alla andra aktiva backar i ligan tvingas göra i det läget.
* * *
Aj, nu har till och med Sibner – som inte gör Bodin sällskap här uppe utan sitter på vanlig pressläktarplats – gjort rookie-misstaget och gått hit utan pass.
Då blir det ingen bira.
Det är så löjligt som nånting kan bli, men ingen utlänning köper alkohol på MSG utan pass, om utlänningen i fråga så är 102-årige Stålfarfar.
Så lyssna nu, en gång för alla:
Ta med er passaporte när ni går på hockey i New York! Det är ett måste!
* * *
Vigneault ser osedvanligt taggad ut i Rangers-båset och det förstås, hans känslor för Hawks är inte direkt de varmaste efter alla holmgångar med Vancouver.
* * *
En aspekt på Bäckis-affären jag inte ens hunnit tänka på tidigare kommer upp på pressläktaren i en reklampaus.
– Can you imagine, säger en kollega, if it had happened to a Canadien player two hours prior to the final?
Nej, ha ha, det kan jag inte inte imagine. Då hade Kanada startat krig och de skribenter som nu rycker på axlarna åt hela incidenten skrivit hela romaner om den oerhörda skandalen.
* * *
Bloggen hjärta Uffe Bodin.
För kan ni tänka er, pausen hinner inte mer än börja förrän han helt oombedd kommer knallande med en rykande kopp kaffe.
Så ska det se ut.
* * *
Paus ja, jag hade glömt att vi får riktiga periodpauser i NHL. I Sotji var de över innan jag hann sätta punkt, men nu återstår fortfarande åtta minuter, så här ska njutas!

Det känns mycket lämpligt att Ace Frehleys ”New York Groove” ekar från en radio nånstans i ett rum innanför Rangers-spelarnas gym på Garden under tidiga förmiddagen:
För det är precis som den champagne-höge Kiss-gitarristen sjunger:
”Here I am, again in this city, with a fistful of dollars
And baby, you’d better believe
I’m back, back in the New York Groove
I’m back, back in the New York Groove
I’m back, back in the New York Groove
Back in the New York Groove, in the New York Groove”.
Ja, okej, det är väl i och för sig en fistful of rubels jag har, eftersom jag ännu inte hunnit gå och växla alla egendomliga sedlar som ligger kvar i plånboken efter de talrika besöken hos Eduard i Sotji, men annars känns det precis som i Ace-visan när jag efter närmare tre veckors frånvaro kliver in genom pressingången i the woooorld’s most famous arena.
I’m back!
Nu blir allt verkligen som vanligt igen med kaskadskrivning – copyright: Peter Sibner, det var han som först beskrev det så – från Gardens luxuösa pressbox och vi börjar med läckrast tänkbara scenario.
Stanley Cup-mästarna från Chicago är ju här och startar om grundserien åt oss.
Andra sidan – alltså läsare och kommentatorsspårsskribenter – är ni klara?
* * *
Förvirrad tanke i arla morgonstunden:
Var är mixade zonen?
Nej, just ja – det här är ju bara världens bästa liga, så här är det bara att trampa in i omklädningsrummet.
Där sitter Carl Hagelin och ser väldigt mycket piggare ut än man borde göra efter OS-turnering, hemresa på tio timmar och en tidsomställning som får andra – läs:bloggen – att läsa tidningen upp och ner på morgnarna.
– Ja, det har inte varit några särskilda problem. Jag höll mig vaken länge första dagen jag var hemma och sov sen bra en hel natt och nu är jag inne i det här. Jag känner mig rentav fräschare än på länge, jag fick verkligen mersmak av att spela OS och ser väldigt mycket fram emot att spela resten av den här säsongen och helst gå hela vägen och vinna cupen.
That’s Bork Bork for you.
* * *
Inga trejder verkar ha fullbordats idag heller – ännu, är det kanske bäst att tillägga – men intensiteten i ryktessorlet bara ökar och jag är övertygad om att något stort kommer att inträffa redan innan bilan går på onsdag.
Mest stimmas det nere i Ekeliw-land, i västra Florida, och det så till den grad att känslorna visavi kapten St. Louis börjar härskna som smör som fått stå ute för länge efter frukosten.
Kolla bara denna oförsonliga uppgörelse i lokaltidningen:
http://tbo.com/list/sports-columns-mfennelly/fennelly-st-louis-needs-to-think-like-a-captain-20140227/
Ojvoj.
Var så säker, den tonen har inga journalister i Tampa-trakten någonsin tagit mot helige Martin.
I vad mån det ligger i något i synpunkterna får ni – och allra helst Younblood Ekeliw – reda ut.
* * *
Hagge – som sig bör stolt över OS-silvret – bekräftar intrycket att Tre Kronor växte ut till ett regelrätt brödraskap i Sotji.
– Jag tror aldrig jag varit med om bättre sammanhållning i ett lag. Alltid brukar det finnas nån man stör sig på, men det var verkligen ingen där. Det var otroligt roligt, säger geparden från Södertälje.
Nu ska han gå upp mot några av de bröderna – inklusive kedjekamraten Kryckan Krüger.
– Ja, jag var ofta inne med Hjalmarsson och Oduya också. Väldigt bra killar, en sån som Hjalmarsson träffar man en gång och känner direkt att ”det här är en bra person” och sen visar det sig vara det också. Det ska bli kul att spela mot dem här.
* * *
En amerikansk kollega som också bevakade OS på plats har fått en tung förkylning med sig hem från Ryssland och när vi står utanför Hawks omklädningsrum efter morgonövningarna och väntar på att få bli insläppta säger han nåt om att han inte hittat nån bra medicin.
Då kan inte jag låta bli att dra ett litet Zyrtec D-skämt och åt det får han så roligt att han håller på att hosta lungorna ur sig och jag tänkte ett tag att det skämtet skulle gå att återge, men som Louie CK och andra riktiga komiker brukar säga när de ge ger sig ut på riktigt tunn is:
Too early, right?
* * *
På en annan plats i Rangers-kabyssen sitter Strålle Strålman och ser pigg ut, han med.
Och han har ju inte varit på någon turnering långtbortistan – han har legat på en vit beach i Karibien.
– Helt suveränt var det. Om jag fick ny energi? Verkligen. Men så kommer man hit och tappar den igen, säger han och nickar mot Hagelin och flinar glatt.
* * *
Det kanske är vår vän Hällegerd som förgiftat mitt sinnelag med indignerade synpunkter på DeBoers överdrivna förkärlek för gamla, sega backar ingen annan längre tror på, men hur som helst är min stora förhoppning inför onsdag att Devils trejdar Adam Larsson till ett lag där han kan få verkliga chanser.
Dallas, känns som en bra adress.
Jacob och Teddy får gärna åka med någonstans de också.
* * *
Åker under tidiga eftermiddagen – när jag smyger ut för en lyx-lunch på Nick’s Steakhouse, vägg i vägg med Gardens pressentré – hiss med en städare som har en groda tatuerad i nacken.
Det ser jag tydligt för han står med ryggen mot mig och har i trängseln nacken precis vid min dubbelhaka och det är fanimig en stor, grön groda.
Vad ska det betyda?
En räv bakom örat har jag hört talas om, men en groda i nacken?
Det kommer jag ligga vaken och fundera över om ingen kan förklara.
* * *
Lundqvist får ytterligare några dagar på sig att landa ordentligt i New York-myllan, så Cam Talbot står ikväll.
Bra beslut.
Kungen jobbade hårt i södra Ryssland och förtjänar att få andas lite.
* * *
Säga vad man vill, men vädret var i alla fall bättre vid Svarta havet.
I New York tar vintern aldrig slut i år, det är fortfarande kallt som i Putins hjärta och vindarna skonar ingen.
Nåd, gud, vi ber om nåd!
* * *
Hawks svenska silvermedaljörer har haft det aningen svårare med återanpassningen till nordamerikanska tidszoner, erkänner de utan omsvep.
– Ja, säger till exempel Kryckan Krüger, helt skönt har det väl inte varit. I morse vaknade jag till exempel redan klockan sex. Men därför är det skönt att vi kör igång också, nu har man ju likson inget val.
Nej, coach Quenneville skulle förmodligen ha begränsat överseende med en tupplur i båset under pågående match.
* * *
Ett rykte som gått sedan tidiga förmiddagen bekräftas när de klistrar upp sittplatschemat på den lilla anslagstavlan vid trappan ner till Ekens Lounge:
Smedjebackens egen Bob McKenzie, Uffe Bodin från Hockeysverige.se, gör oss den äran i pressboxen ikväll.
Tur man packade ner en slips i dataväskan idag med.
* * *
Kryckan delar Hagges uppfattning om hur de hade det ihop i Tre Kronors fjärdekedja i Sotji.
– Det var riktigt roligt att spela med honom. ”Gurra” med. Ja, Nyquist. De har lite fart på fötterna, de killarna.
Och precis som förra veckans linemate tycker Blackhawks checking-specialist att det blir skoj att mötas på Garden-isen ikväll.
– Ja, jag hoppas jag får gå upp mot hans kedja. Så kan det nog bli några gånger, konstaterar han.
Bloggen ska hålla noggrann koll på denna eventuella match-up.
* * *
Får mail från bekymrad vän som tycker det är galet att jag bara fortsätter jobba och undrar om jag inte tänker vara ledig alls efter Sotji-racet.
Jodå, jag ville bara vara med när de vevade igång cirkusen på Garden igen.
Imorgon kväll sitter jag på ett bättre stekhus och dricker först en stor draja, fortsätter med en utsökt soppa till förrätt, äter därefter stans saftigaste biff ackompanjerad av ett glas rekommenderad Pinot Noir och rundar av med en konjagare till kaffet, för det är så livet ska levas.
Sen gör jag icke ett enda handtag på hela helgen, ser inte sekund hockey, skriver inte en rad och ägnar ingenting som har med jobbet att göra en endaste tanke.
* * *
I Chicagos omklädningsrum är det nerlusat med både guld- och silvermedaljörer från OS och som självaste Jonathan Toews har platsen intill Kryckan kan man ju inte låta bli att undra om det varit mycket gafflande sedan hemkomsten.
– Nja, han säger inte så mycket. Det är mer nummer 10 i så fall (Patrick Sharp). Men han är mest sur för att han inte gjorde mål på oss, han trodde nog att han skulle göra det.
Men nån måtta fick det ju vara.
* * *
Jag har aldrig tittat tidigare, men i vår verkar det som att man måste börja följa ”Dancing With The Stars”.
För gissa vem som, enligt New York Posts Page Six, ska vara med?
Sean Avery.
Det kan bli TV för historieböckerna.
* * *
Yellbear Hjalmarsson är också något tagen av tidsomställningsproblematiken.
– Ja, jag hoppas på en riktigt holmgång ikväll, så man kommer igång, säger han.
Ja, då kanske han blir riktigt i huvudet igen också, för som det är nu menar bloggens småländske favorit att han inte kan vara riktigt nöjd med sin egen insats i Sotji.
– Noll poäng, noll assist och plus minus noll…det är ju som att jag inte var där överhuvudtaget, suckar tokfan.
Detta alltså från en av turneringens allra bästa defensiva backar, monstret i det redan mytomspunna tre-mot-fem-läget i finlandsmatchen, Henke Lundqvists nye favoritback, självaste femplus-Yellbear…
Ge honom en tackling, Hagge!
* * *
Låtlista i lurarna under denna långa dag på Garden:
The Clash – The Sound of Sinners, Kiss – New York Groove, My Morning Jacket – Thank You Too!, Smokey Robinson & The Miracles – The Love I Saw In You Was Just a Mirage, Elvis Costello – All This Uesless Beauty, Beach Boys – I Can Hear Music, Louvin Brothers – Satan is Real, Elton John – Elton, D’Angeo – Brown Sugar, Mercury Rev – Endlessly, Gene Clark – Life’s Greatest Fool, Nina Simone – Why?, Smashing Pumpkins – Tonight, Tonight och Willie Nelson – Blue Eyes Crying In The Rain.
Ja, jag tänkte någon ville veta.
* * *
Zuke gjorde illa en av sina magiska handleder i Ra-si-a, så Rangers får klara sig utan sin stora offensiva attraktion ikväll.
Han är dock på isen under förmiddagen, så frånvaron ska inte behöva bli så långvarig.
Det är en hård jävel, Zuccarello.
* * *
Får man trashtalka i ”Dancing With The Stars”?
Ha ha, nu har tv-kanalen, vilket det nu är, tagit fan i båten och kommer att få ro som en galärslav.
* * *
Tar mig upp till pressläktaren och just ja:
Vi sitter ju på det här avståndet nu…
Man blir bortskämd under OS-turneringar, när pressläktaren är belägen längst nere vid isen, och upplever alltid en liten comedown när man plötsligt skickas upp i takåsarna igen.
Man kanske borde ta upp frågan med JR på Rangers PR-avdelning och höra om han inte kan revolutionera NHL:s pressläktarfilosofi och placera oss några rader ovanför spelarbåsen här också.
– Yeah, flinar Joe Micheletti, good luck with that.
Hm.
* * *
Alfie är tillbaka i Ottawa med Detroit ikväll – och firar med att antyda att han tänker fortsätta nästa säsong också.
Helt riktigt, varför lägga av om det är roligt och går bra?
Nog bistår väl ni med lite rapporter om hur det går däruppe?
* * *
Estetiskt blir nog NHL inte mer fulländat än när Rangers kör Original Six-ställen och Blackhawks spelar i de vita bortaställen.
De skulle kunna komma hit från Museum of Modern Art och föreviga grannlåten.
* * *
Öh, det blev långt det här.
Men är det nypremiär så är det.
Nu åker vi, mina vänner.
Det är NHL-vardag igen.

Montreal – Detroit 1-2 (Slut, övertid)
* * *
Hästpolo!
Wings tappar till slut in ett baklängesmål, när 29 sekunder återstår, men Montreal får smaka egen medicin. När 28 sekunder (!) återstår av övertidsperioden är Gustav Nyquist – Hästpolo-Gustav – framme och säkrar bortaseger genom att trycka in en retur.
Ja, han borde spelat mer i Sotji också. Då hade det blivit fler mål.
* * *
Jag säger som Thåström, Kmannen – det är ni som är konstiga och jag som är normal.
Jag har alltid haft sena vanor och delar dem med de flesta civiliserade i världen. Bara svenskar äter middag vid sex-sju och tycker det ska vara så.
* * *
Ledsen, men det här går inte längre. Jag är så trött att jag gråter. Jag vill se åtminstone början av Henrik Sedins comeback och så länge jag är vaken är kommentatorsspåret öppet, men snart blir det som jag befarade:
Zzzzz
Men häng med imorrn, då är jag på Garden och ser Rangers spela mot Blackhawks.
Godnatt.