Just nu på morgonen intervjuas Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt i Morgonpasset i P3.

När jag slår på så håller Juholt på att göra sitt bästa för att krossa bilden av sig själv som en glad och jovialisk typ.

– Jag framstår som glad och uppåt men jag har ett stort djup inom mig, säger han i Morgonpasset.

– Jag är en vemodig männsika som gått igenom både upp och nedgångar i livet.

Då pressar reportrarna honom på vad som föranlett de här svackorna.

– Jag blev lämnad av min fru och har förlorat människor jag älskat. Som alla som blir övergivna tror man att man funit den man ska leva med hela livet och så har man inte det, berättar Juholt om separationen från sina söners mamma.

Och när Juholt mår dåligt kör han ingen glättig KBT-smörja om att bita ihop och fukusera på ljuspunkterna. Nej han ger sig ner i dyn för att vältra sig i den stinkande sörjan, kryper genom öknen, rusar genom nässlorna och dricker djupt ur den förgiftade brunnen i någon sorts själsligt reningsbad.

– Jag sköt ner mig ännu djupare ner i det mörka för att sedan arbeta mig upp. Jag läste böcker och lyssnade på musik som förstärkte känslan. Jag tittade på alla fotografier, varenda bild samtidigt som jag lyssnade på sorglig musik. Jag förstärkte sorgen och vemodet för att jag ville bottna. Det funkar inte att spela glad, då kommer det i fatt dig vid ett tillfälle när man inte är beredd.

Men har är ju en positiv kille egentligen:

– Sedan vänder det och så njuter man av livet igen. Jag är en oerhört lycklig människa.

Men med det där mörka i bagaget då förstås:

– Jag vet hur det är att känna sig så tom inombords så man tänker att är det värt att vakna på morgonen ens. Men jag tog mig upp hoppas att jag ska ha användning av det här som ledande politiker, säger han. 

Hela intervjun lyssnar du på här.

/Erik Nises