Först ut av kandidaterna att presentera sig för kongressen är Gustav Fridolin. Han är förutom valberedningens kandidat supermegafavorit och säker på att vinna. Han håller det kort. Den manliga fighten är inte spännande.

Det är ronden mellan Åsa Romson och Mikaela Valtersson som kan bli rafflande.

Åsa Romson, valberedningens förslag och därför först ut:

– Jag är beredd att ta över stafettpinnen från Maria Wetterstrand.

Hon tar upp att hon var kommunalpolitiker i Stockholm och med om att införa trängselavgifterna.

– Plötisligt gick det upp för stockholmarna att man kan få fågelljudet tillbaka.

Men hon pratar också om global rättvisa. Och om sin tid som forskare på universitetet.

Sedan får övriga presentera sig i bokstavsordning. Först ut är Acko Karlsson som presenterar sig som en ”biodlande trädgårdsnörd”. Hon har en jäkla svada och är mycket rolig. Folk skrattar nästn hela tiden. Men har hon någon chans att bli språkrör tror ni? När hon går ner från scen får hon i alla fall en kram av Peter Eriksson.

Nästa kandiderande, Annika Lillemets, börjar med att säga att det finns hundratals goda äppelsorter och fåglar som tystnar i kalhuggen skog.

Sedan kommer Gunvor G Eriksson som sitter i Riksdagen. Hon har en fräck grön kavaj och en maskrosgul skjorta.

– Det är inte så att jag tycker att valberedningen har gjort ett dåligt förslag, tvärt om. Men jag tycker att det är bra att ha en öppen process. Visst gillar jag att spela forward men ett lag utgörs inte bara av de som gör mål jämt, typ så säger hon.

Sedan Mikaela Valtersson:

– Gröna vänner, för mig är solidaritet och frihet de vackraste orden, inleder hon.

– Det hade lika gärna kunna varit jag som satt på en flyktingbåt på Medelhavet eller som har fått cancer och blivit av med sjukersättningen. Att se sig själv i andra är solidaritet, säger hon.

– Miljöpartiet är Sveriges mest dynamiska kraft, vänstern letar förtvivlat efter sin politiska identitet och högern har slutat leta, de tror att de har hittat lösningen med sänkt skatt.

– Vårt uppdrag är att visa att det går att rädda världen.

Till sist, riksdagsledamoten Tina Ehn från Bohuslän.

– Här står jag och vågar och vill, säger hon.

– Jag gillar djur och natur, jag gillar inte kärnkraft och skövling.

/ Erik Nises