Ett enormt jubel, faktiskt enormt, välkomnar Peter Eriksson upp på scenen. Han ska hålla sitt avskedstal och börjar tacka för applåderna genom att slå ihop handflatorna och tacka för jublet på ett närmast buddistiskt sätt.

Han berättar om stämningen på kongressen i Sundsvall för nio år sedan när det såg ut som att MP skulle åka ur riksdagen.

– Skulle vi verkligen överleva en sådan sak? Vi hade enormt dåliga siffror och språkrören hade avgått.

Dessutom hade DN:s ledarsida hade skrivit att MP samlats i Sundsvall för att spika i den sista spiken i partiets kista.

– Men det blev inte så, säger han nöjt.

MP har ju faktiskt växt till tredje största parti under Peter Erikssons tid, så det är klart att han måste få kosta på sig att vara nöjd.

– Jag vill passa på att tacka er som inte gav upp.

Så avslutar han:

– Till sist vill jag tacka för chansen att få gå i mål. Det är få partiledare förunnat att sluta när det gå bra, de flesta släpas ut med fötterna före. Därför tycker jag att ni ska värna rotationsprinciperna.

/Erik Nises