Politik är att vilja, som Olof Palme slog fast i titeln på en bok. Politik är också att våga. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel. Och ibland när det blir fel så blir det också roligt och det här är det första inlägget i en svit om tio ägnat åt politisk humor. Så först, definiera humor: 

Nationalencyklopedien: 

Filosofen Arthur Schoppenhauer har delat in humorn i två huvudkategorier – det vitsiga och det löjliga – som har illustrerats genom en klok och en dum bonde. Den kloke bonden hittar ofullkomligheter i de sociala regelsystemen och leker med dem – han är medvetet rolig (vitsig). Den dumme bonden blir i stället ett offer för de ofullständiga regelsystemen och blir till åtlöje.

Man brukar ju säga att det är skillnad på att skratta med eller åt någon. Det är den sista kategorin som vi ska ägna oss åt här. Det är mindre fint men ofta mer roligt. Vi ska dock försöka hålla oss ovanför bältet för man ska komma ihåg att humor också kan vara ett verktyg för social repression och har liknats vid psykisk aga. 

Men man måste ju få garva lite också för som professorn Svante Beckman har skrivit är humorn ”det mödosamma kulturvarats kombinerade spegel och nödutgång”. 

Så till er politikintresserade kulturvarelser som tröskar er igenom Politikerkollen, här är den första nödutgången.

Bakgrund: dåvarande försvarsminister Anders Björck (M) är 1992 på besök i Finland, ska inspektera en militärparad och kämpar febrilt för att rätta in sig själv i ledet. Klippen är ett bra exempel på hur roligt det kan bli när man plötsligt befinner sig i en social kontext som man inte riktigt behärskar. 

/Erik Nises

PS. mejla gärna era egna förslag på roliga politiska ögonblick. Det behöver inte nödvändigtvis finnas på video eller bild men skicka gärna källhänvisning så kanske just ditt roligaste ögonblick kvalar in på listan. Klicka på den här länken för att tipsa om ditt roligaste politiska ögonblick.