Nu händer det inte så mycket mer på SD:s landsdagar för i dag. Dessutom är det stora spänningsmomentet på förhand desarmerat. Med hänvisningar till partistadgarna fick ledningen igenom sin linje som gör att ombuden antingen röstar ja eller nej till ledningens förslag på nytt principprogram. 

Delar av partistyrelsen (Gustav Kasselstrand och David Lång) hade reserverat sig mot förslaget och vill låta ombuden ta ställning till ändringsförslagen i reservationen. Men partisekreteraren Björn Söder menade att det skulle bryta mot partiets stadgor eftersom reservationen inte hade skickats med övriga handlingar innan landsdagarna.

Gustav Kasselstrand menade att detta var ohederligt eftersom det är partistyrelsen som väljer vilja handlingar som ska skickas ut. 

Ett tag rådde förvirring och ingen visste riktigt hur man skulle göra. Björn Söder menade att det krävdes två tredjedelars majoritet för att låta ombuden rösta om reservationen. En provvotering visade att man inte lyckades uppnå detta och på så sätt har partiledningen formulerat ett ultimatum till ombuden – antingen är ni helt med oss eller så är ni helt emot oss. 

Bohusläns distrikt ville låta samtliga ombud få komma med förslag på ändringar och sedan rösta om dessa men det gick inte heller. Däremot fick de veta att det kan vara ok att göra ändringar om man har principprogrammets huvudförfattare Mattias Karlssons medgivande till detta. Om det ska man diskutera i utskott i kväll. Men där släpps vi i media inte in och några protokoll ska tydligen inte upprättas.

Det är, för att uttrycka det försiktigt, ett rätt udda demokratiskt förfarande.  

/Erik Nises

På övriga partiers stämmor, kongresser eller vad de nu väljer att kalla dem, brukar det krylla av företag och organisationer som marknadsför sina varor eller idéer. 

På Sverigedemokraternas landsdagar hittar man dock inget sådant. 

Däremot ett litet bord där partiet själv säljer allt från ölöppnare och paraplyer till reklamkondomer. Och så en ljudbok av Ian Wachtmeister – greven som tillsammans med Bert Karlsson startade Ny Demokrati och tog sig in i riksdagen 1991 och åkte ut i valet därefter. På senare tid har Ian Wachtmeister fungerat som någon typ av rådgivare åt Jimmie Åkesson.  

Fotnot: kådisarna från kvinnoförbundet är prydda med texten: ”Abort är inget preventivmedel”. 

/Erik Nises

Mikael Jansson, SD:s förre partiordförande och numera distriktsordförande i Göteborg hälsar mötesdeltagarna välkomna. 

– Det finns de här inne som kämpat i motvind i 20 år för partiet. I dag är det lättare, säger han. 

Han slår fast att partiet är starkast i Skåne och Blekinge men svagast i Norrland. 

– Vårt mål är att regera landet och när vi når det målet är det säkert i koalition med något eller några partier, säger Jansson. 

Han säger sig ha räknat ut att SD och Moderaterna tillsammans skulle ha gemensam majoritet i Skåne.

– Det skulle kunna vara en lösning, men vi vet hur Fredrik Reinfeldt ställer sig till oss. Moderaterna behöver uppdatera sitt ledarskap, säger han och får stora applåder. 

– Sverigedemokrater är underbara människor, generösa och tänker längre än till oss själva, slår han fast innan han lämnar över ordet till sin efterträdare, nuvarande partiordförande Jimmie Åkesson. 

/Erik 

Det finns ett talesätt som gör gällande att ”hungriga vargar jagar bäst”. Stämmer det så kan SD få äta upp sin snålhet mot pressen. 

Partiet tycker ju å andra sidan att de missgynnas av media och vill kanske markera det genom detta torftiga pressfika.

För att ni ska ha något att jämföra med så bifogar jag denna bild från Centerpartiets stämma tidigare i höstas. 

Å andra sidan är vi inte här för att fika. Men lite kaffe skulle vara gott. 

/Erik Nises

Ni som aldrig varit i Göteborg vet kanske inte hur det känns att få en kallsup när man kliver ut genom dörren och ska ta en nypa morgonluft. Det är ruskigt och vi får veta att vi befinner oss i ett förstadium till stormen Berit.  

Därför känns det gott att kliva in i Eriksbergshallens värme och dessutom mötas av lite gemytligt fiolgnissel som omväxling till den tjutande vinden i hamnen. 

Vi är här för att bevaka Sverigedemokraternas landsdagar – det är så man från och med i år kallar SD:s partistämma. 

Partiledningen ska omväljas, ett nytt principprogram ska antas och dessutom ska en massa motioner från lokalorganisationer och medlemmar tröskas igenom. Dagordningen finner du här.

Den på förhand mest omdiskuterade punkten på dagordningen är det nya principprogrammet som partistyrelsen tagit fram – ombuden på landsdagarna ska rösta om huruvida detta ska antas som nytt ideologiskt styrdokument för partiet. Den mest utmärkande skillnaden mot det gamla programmet som antogs 2003 är att man vill ändra partibeteckning från nationalistiskt till socialkonservativt. Redan på förhand tippas just denna punkt väcka en del debatt. 

Partiledningen vill även få med sig landsmötet i frågan om nya politiska huvudfrågor. Deras förslag är att SD antar arbetsmarknad, skola, kriminalpolitik och energipolitik som fyra nya fokusområden. Här kan du läsa en granskning om detta som vi tidigare gjort. 

Det preliminära programmet för landsdagarna finner du här.

Vi kommer att rapportera löpande från landsmötet och har du som läser några idéer, tips eller önskemål om vad vi ska skriva om eller ta reda på så hör av er i kommentarsfältet. 

/Erik Nises och Pär Karlsson

SD:s landsdagar hålls i år i Eriksbergshallen i Göteborg

Fiolspel på SD:s landsdagar Ombuden samlas men innan mötet drar igång… är det dags för lite lunch.

En svensk humorkanal marknadsför sig genom att avbilda politiker som karaktärer i den populära amerikanska humorserien South Park. 

Meningen är att folk ska rösta på vem av Carl Bildt, Lars Ohly och Håkan Juholt som förtjänar en plats i tv-serien.

Varför man valt just dessa tre politiker är oklart och varför man väljer att koppla just dessa till en aktuell vårdskandal är inte heller glasklart. 

– I ljuset av Carema-krisen kan vi konstatera att politiker är rätt lika blöjor. De behöver då och då bytas ut. Vi vill med kampanjen vara vågen som avgör vilken av dessa kandidater som är mest full av skit, säger Peter von Satzger, kanalchef på Comedy Central.  

Rubriken till detta bloginlägg är en parafras på det klassiska citatet som avslutar varje avsnitt av South Park. Med någon sorts Carema-vinkel. Äh det är svårt att få ihop det här. Tycker ni att det verkar kul?

/Erik Nises

PS. Kolla här hur det går i omröstningen. I skrivande stund leder Carl Bildt knappt över Håkan Juholt. Få verkar alltså vilja lasta Lars Ohly för Caremaskandalerna. 

Sverigedemokraterna är motståndare till det mångkulturella samhället. 

I deras förslag till nytt partiprogram skriver man att det leder till ”ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.”

Detta sverigedemokratiska mardrömsscenario illustreras med dessa tre bilder.  

Om vi tar dem i tur och ordning från höger till vänster (detta gör jag inte för att jag smygislamiserats och gått över till det spegelvända arabiska sättet att läsa och skriva, utan för att det medför vissa dramaturgiska fördelar) så föreställer de en nedklottrad trappuppgång, en person i heltäckande dräkt och spejsade brillor som pratar i mobiltelefon samt ett museum.

Byggnaden är Hagia Sofia, en gammal kyrka som uppfördes på 500-talet av den bysantinske kejsaren Justinianus I. Hagia Sofia omvandlades till moské efter Konstantinopels fall 1453 men blev 1934 ett museum efter beslut av det moderna Turkiets grundare Kemal Atatürk. Byggnaden har sedan dess tjänat människans syften i sekulära sammanhang som bakgrund i Jamesbondrullen ”Agent  007 ser rött” från 1963 och själv har jag låtit mig fotograferas med den i bakgrunden på ett så kallat semesterfotografi. 

Det är en plats som årligen besöks av cirka fyrtio tusen miljarder människor från hela världen och det behövs knappast tilläggas att byggnaden är världsarvslistad så att det smäller om det. 

Hagia Sofia betraktas som en av de värdefullaste symbolerna för de två stora världsreligioner, och den mix av kulturer som format det vi kallar den västerländska civilisationen. 

På vilket sätt SD ser den som en symbol för minskad välfärd förstår jag inte. Men kanske har man tagit med bilden för att nyansera principprogrammet. Det mångkulturella samhället kan bevisligen även ge upphov till arkitektoniska mästerverk och museum.  

/Erik Nises

Efter massor av rapporter om missförhållanden på privata äldreboenden kallade regeringen i går till presskonferens. 

Äldreminister Maria Larsson (KD), justitieminister Beatrice Ask (M) och finansminister Anders Borg (M) presenterade då en rad åtgärder som regeringen tänker vidta för att komma till rätta med situationen på den relativt nya privata vårdmarknaden. 

Anders Borg meddelade dessutom att han vill sätta stopp för skatteplaneringen inom den privata vårdsektorn. Det har nämligen visat sig att luckor i lagen tillåter vårdbolagen att föra den vinst de gör på våra skattepengar utomlands och undanhåller således skatteverket enorma summor.

I maj 2008 fick Anders Borg en fråga i samma ärende. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Axelsson hade sett ett inslag på Kalla Fakta i TV4 där man granskade vårdbolagens skatteflykt och ställde en skriftlig fråga till finansministern. Han undrade om Borg var beredd att lägga fram förlag på förändringar i lagstiftningen som hindrar vårdbolagen att smita från skatten. 

Borg svarade och det framgår att han vid tillfället inte såg några akuta behov av någon ny lagstiftning och ville heller inte uttala sig i de ”enskilda fall” som Kalla Fakta granskat. Han utfärdade dock ett löfte:

”Regeringen följer noga utvecklingen i dessa avseenden. Om det skulle visa sig att lagstiftningen behöver ändras inom ett visst område kommer frågan att beredas i sedvanlig ordning.”

Nu, tre och ett halvt år efter Lennart Axelssons skriftliga fråga verkar Borg ha kommit fram till samma slutsats som socialdemokraten som tittade på tv. 

/Erik Nises  

Politikerkollen presenterar i dag ett inlägg om politikens kändaste hemlighet – partispionerna. 

Ämnet aktualiseras av att en spion skymtades under Socialdemokraternas EU-seminaurium i går. 

Men vi börjar från början: 

Under EMU-valet 2003 dök han upp första gången – på JA-sidans torgmöten. JA-sidan (som förlorade) samlade krafter från nästan hela det politiska spektrumet och vår spion lärde känna EMU-vänliga sossar som jobbade i kampanjen. Småprat till en början, men snart uppstod mellanmänskliga relationer, man började umgås privat och spionen var på väg in i S-värmen. 

Men så kom valet 2006 och vår spion bekände färg. Plötsligt jobbade han öppet för Moderaterna och de gamla sosse-vännerna bara stod och gapade. 

Men han skulle snart dyka upp i S-sammanhang igen.

– Vi märkte att han började vara med på våra valmöten och kongresser, säger en socialdemokrat.

Här ska tilläggas att detta inte är något unikt för Moderaterna. Även Socialdemokraterna har så kallade partispioner ute i kylan.

– Men vi brukar mest gå på deras kongresser och följa dem i valrörelsen, säger socialdemokraten. 

Men just den här spionen är nitisk. Under hela det omvittnat tråkiga EU-seminariet i går satt han och antecknade och deltog enligt uppgift även i delseminarier i de mest tråkiga ämnen.  

– Men det är aldrig dålig stämning, vi snackar lite skämtsamt och han är nog bra på det han gör och återrapporterar flitigt.  

Hur är då livet som partispion undrar du? 

Politikerkollen sökte spionen och efter en liten stund ringde han upp från Moderaternas riksdagskansli. 

Hur är det att vara partispion?

– Jag tycker inte att det är någon intressant vinkling, jag är tjänsteman och gör bara mitt jobb. Men det är ju en känd hemlighet, när jag får frågan brukar jag säga att jag bara uppger name, rank and number, säger spionen.

Han heter Leo de Bruin och arbetar som tjänsteman på M-kansliet. Här kan du följa honom på Twitter.  

/Erik Nises

Titta på den här grafen. Den visar hur ofta Håkan Juholt förekommit i media under sin drygt halvårslånga partiledarkarriär. Man får säga att han började från noll. Innan han valdes av S-kongressen i mars lät han inte alls höra tala om sig men naturligtvis blir det buller och bång när det största partiet (valresultatet 2010) väljer ny ledare. Något förvånande håller hans starka mediatrend i sig genom våren och sommaren. Det är först i augusti och september som det blå snöret som är Fredrik Reinfeldt hänger ovanför Juholts staplar. Förklaringen till trendbrottet är troligen att världspolitiken i form av eurokrisen gjorde sig påmind efter sommaren och vem har då tid att lyssna på en svensk oppositionsledare? Men så i oktober drar Juholt förbi igen. Rejält. Men så klart hade han gärna sluppit den uppmärksamheten. Stapeln visar att Håkan Juholt fick mer utrymme i media under affären med de felaktiga bostadsersättningarna än när han valdes (46666 artiklar mot 4070). 

Grafen ger en bild av ett problem som alla politiker måste förhålla sig till – det är lättare att få negativ medial uppmärksamhet än positiv sådan. Och förtroende tar längre tid att bygga upp en att förlora. Trots det positiva mottagandet när han valdes noterades ingen större Juholt-effekt i Socialdemokraternas opinionssiffror, förrän i oktober.

/Erik Nises

Undersökningen är gjord av omvärldsbevakningsföretaget Aitellu och grundar sig på 1590 digitala nyhetskällor (nyhetspress, fackpress, affärspress, PDF-tidningar, radio- och tv-sajter där Juholt förekommer i rubrik eller ingress).