Riksdagens talman Per Westerberg (M) skriver i dag på Facebook att han ägnar en stor del av dagen åt minnet av ”förintelsen”.

Men talmannen, så skriver man väl inte? Då kan man ju tro att du inte riktigt tror att Förintelsen ägt rum. Citattecken signalerar avståndstagande. Och Förintelsen ska dessutom inledas med en versal för att understryka allvaret i det som inleddes för 72 år sedan.

Centerledaren Maud Olofsson har ett glas, Maudglaset kallat, som hon ger bort vid högtidliga tillfällen, exempelvis när någon fyller år eller till utländska gäster.

I dag fick både Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson varsitt Maudglas, en grön skapelse med bubblor. Kan användas både till vatten och starkare drycker.

Politikerkollen kan nu avslöja att glaset är designat av miljöminister Andreas Carlgrens man, glas- och textildesignern Tomas Harila Carlgen.

Tillverkningsland? Sverige såkart. Rejmyre glasbruk närmare bestämt.

Samme upphovsman uppges även ha målat en vägg hemma hos Centerledaren. Starkt grön ska den vara. Och mönstrad.

Mikael Romero slutade vid nyår som kommunikationsstrateg hos oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S) i Stockholm. I dag startar han eget – och gissa som vad? PR-konsult så klart. Romero PR heter firman.

Romeros avhopp från den aktiva partipolitiken är ett av många efter socialdemokraternas förlustval. Han började redan när Anna Lindh var SSU-ordförande. Under den så kallade Tobleroneaffären var han pressansvarig hos Mona Sahlin. Därefter blev det LO i tolv år, bland annat tillsammans nuvarande oppositionsborgarrådet Thomas Rudin.

Det är alltså en rutinerad kommunikatör som Socialdemokraterna tappar när Romero i iikhet med många andra öppnar eget i PR-branschen.

SJ kallar nu in två femtio år gamla lok. Och har en hundra går gammal snöplog i beredskap om det skulle falla mer snö. Det säger faktiskt allt.

Att bli ny partisekreterare i Miljöpartiet är drömjobbet för fler än man kan tro. Först anmälde sig Anders Wallner, föräldraledig medarbetare till Maria Wetterstrand, på Aftonbladet Debatt. Lite senare viftade Daniel Helldén också med handen. Därefter har både Helene Öberg och Michael Hjelm sagt att de också är intresserade. Praise the Lord, värre problem kan ett parti ha än att många vill bli partisekreterare.

Nu är toppmötet slut för den här gången och solen skiner över ett snöigt Bryssel för första gången på två dagar.

De 27 premiärministrarna har kommit överens om att inrätta en permanent krismekanism från 2013 (då de provisoriska löper ut). Den ska omfatta omkring 500 miljarder euro (inte besämt än) och användas för att rädda euroländer som är i djup ekonomisk kris, där man inte ser några andra alternativ. Länder utan euro kan bidra frivilligt.

Samtidigt har nästa storbråk rullat igång. En rad länder, bl a Tyskland, Storbritannien och Frankrike, kräver i ett brev att den nya långtidsbudgeten för EU, som ska beslutas under 2012, blir restriktiv.

Sverige tänker, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt (M), inte skriva under brevet eftersom det 1) börjar i fel ände 2) förmodligen avses inte lika stor restriktivitet som Sverige vill ha.

Reinfeldt vill i stället börja med att prata om att modernisera EU:s strukturfonder för fattiga delar av unionen och jordbruksstödet. När den diskussionen är avklarad tycker han att det är dags att prata pengar. Sverige är per capita en av EU:s största bidragsgivare.

Men som Reinfeldt så riktigt påpekade:

– Varje brev som i EU-sammanhang är underskrivet av Tyskland. Frankrike och Storbritannien bör man läsa.

Forsättning följer. Men för det här toppmötet sätter vi punkt.

Nu har toppmötets andra dag sparkat igång, för ett tag sedan om jag ska vara riktigt ärlig. Det är alltid roligt att se vilka som småpratar med varandra innan det formella mötet startar. Det säger en del om var maktförhållandena finns.

Tysklands Angela Merkel är en riktigt makgroupie. Först satte hon sig bredvid Herman Van Rompuy, EU:s president, och småpratade. Men när Frankrikes Nicolas Sarkozy dök upp vände hon sig till honom i stället.

Sarkozy hade som vanligt sin engelska tolk med sig, en snygg kvinna som alltid bär långa schalar och därför är lätt att känna igen. Presidents engelska uppges vara så skraltig att hon alltid hänger med.

När han klev in genom dörren pratade Sarkozy först med Catherine Asthon, EU:s utrikesminister eller höga representant i utrikesfrågor. Hon ser alltid lite stressad ut men det kanske man är på den posten.

Fredrik Reinfeldt syntes tyvärr inte till på tv-skärmarna. Men han var i mötesrummet försäkrar de som borde veta.

EU:s toppmöten brukar äga rum under två dagar och har för vana att inte ta slut förrän vid midnatt dag ett. Så blev det i dag också.

Mikrofonerna stod uppradade på bordet men precis när Fredrik Reinfeldt skulle börja berätta vad som hänt under dagen började en av dem tjuta. Det var ett högt och gällt ljud som störde allt och alla.

Den skyldige pekades genast ut, Ekots Herman Melzer. Han protesterade först men gav sig efter massiva protester. Bland annat sade Reinfeldt (obs skämtsamt) ”Böj dig i skam”.

Dock visade sig att både Ekot och Melzer var helt oskyldiga till tjutet. Det var en öronmussla som tillhörde inredninggen, avsedd för tolkade översättningar.

Resultatet av dagens förhandlingar i den hårresande fula ministerrådsbyggnaden Justus Lipsius är en permanent mechanism för euroländer som hamnat i djup ekonomisk kris. För att införa den krävs en smärre ändring av Lissabonfördraget. Länder utan euro kan bidra friviliigt.

Under middagen hade regeringscheferna talat om den ekonomiska krisen. Ett synnerligen aktuellt ämne för de allra flesta.

Alla EU-toppmöten följer ett givet mönster. Nästan vad som helst kan bli hur stort som helst. Det blir lätt så när tusentals personer stängs in i en byggnad och kommunicerar med varandra genom ombud.

Nu har i alla fall det stora inträffat att EU:s 27 regeringschefer blivit överens om att införa en permanent krismekanism kallad European Stability Mechanism, ESM. 500 miljarder euro ska finnas redo för länder som råkar i allvarlig ekonomisk kris, så allvarlig att även andra euroländer kan drabbas hårt.

EU-länder utan euro; däribland Sverige, behöver inte bidra med pengar om de inte vill.

Nyligen anlände statsminister Fredrik Reinfeldt till det belgiska ordförandeskapets avslutande toppmöte som främst handlar om stödåtgärdet till krisande EU-länder och om att låta Montenegro bli kandidatland.

För att klara regnrusket i Bryssel hade Reinfeldt klätt sig rejält, rock med stor krage Det kan behövas, även i EU-högkvarteret Justus Lipsius där ventilationen snarast bär karaktär av drag.

Uppe i mötesrummet fick Reinfeldt förbarma sig över den franske presidenten Nicolas Sarkozy som plötsligt stod ensam på golvet. Hans engelska uppges vara mycket bristfällig.