För tre år sedan var han en av ligans bästa spelare.
Sedan blev han: Skadad, utfryst, formsvag, såld, bänkad, utlånad, skadad igen, tagen till nåder – innan han förra månaden fastnade på en bild i bar överkropp med en cigarr i munnen och en drink i handen.
Stephen Irelands karriär såg ut att vara på väg rakt ned i källaren.
Nu är han spelaren som kan avgöra Aston Villas säsong.

Den omtalade bilden lades upp på Stephen Irelands flickväns Twitter den 22 december.
Den visar fotbollsstjärnan, iklädd silverbyxor och i bar överkropp, med en ”sisha pipe” i mungipan och en drink i handen.
”Sisha, alcohol and xmas songs doesn’t get better than this 🙂 #smallthingsinlife”, skrev flickvännen Jessica Lawlor.
Aston Villa-tränaren Alex McLeish var inte lika road.
– Man vill inte dra uppmärksamhet till sig. Det är något jag kommer att diskutera.
– Var det en shisha pipe eller? Jag vet inte vad det där är för något. Det är inte min värld, sättet spelarna lever på nuförtiden med tweets och bilder som läggs upp på dem själva.
Alex McLeishs frustration var befogad.
Stephen Ireland är en av klubbens bäst betalda spelare med 65 000 pund i veckan. Han kom som en del av James Milner affären inför förra säsongen. Han var tänkt att bli en nyckelspelare på mittfältet, men floppade big time. Efter bara sex starter under hösten skeppades han iväg på lån till Newcastle.
Där blev han skadad direkt och fick bara göra två inhopp under hela våren.
Stephen Ireland var nere på botten. Det var svårt att tro att den här killen bara två år tidigare spåddes en lysande framtid.

Stephen Ireland har visserligen alltid varit en udda karaktär. Han har haft förmågan att sätta sig själv i trubbel.
När Sven-Göran Eriksson basade för City firade mittfältaren ett mål hemma mot Sunderland med att ”moona” för fansen. Han klarade sig undan med en varning från FA.
Senare samma höst skaffade han sig nya bekymmer. Under en landslagssamling med Irland bad han om att få resa hem av familjeskäl sedan hans mormor avlidit. Steve Staunton, förbundskaptenen, gav klartecken och förbundet ordnade ett privatjet. Men media avslöjade att mormorn inte alls avlidit. Ireland ändrade sin story till att farmorn hade dött. Media avslöjade att farmorn var i livet. Ireland ändrade sig och sade att hans farfar var skild och att det var den nya hustrun som avlidit. Inte heller det stämde.
Då blev han tvungen att erkänna att han ljugit. I själva verket  ville han hem till flickvännen som drabbats av missfall.
Steve Staunton var upprörd och Stephen Irelands popularitet steg inte när Irland förlorade mot Tjeckien med 0-1 och missade EM.
Sedan dess har han inte spelat för landslaget.

Säsongen 2008/09 hade han lagt landslagsincidenten bakom sig. Under den första säsongen med Abu Dhabi spelade han sitt livs bästa fotboll under Mark Hughes.
Hösten 2008 gjorde han totalt nio mål. Då nämndes han i snacket om priset som ”Årets spelare”. När säsongen var över valdes han till Manchester Citys bästa spelare. Han belönades med ett nytt lukrativt femårskontrakt. Han var bara 22 år och en nyckelspelare i ”världens rikaste klubb”. Framtiden såg ljus ut.
Han inledde säsongen 2009/10 lovande med mål i premiären borta mot Blackburn.
Men City som klubb hade förändrats. Med de nya arabiska ägarna värvades spelare i parti och minut. När Mark Hughes fick sparken och ersattes av Roberto Mancini under vintern hamnade Stephen Irelands allt längre från startelvan. Under våren gjorde han bara fyra starter och ett inhopp.
– Jag är väldigt frustrerad för jag har inte fått spela så mycket som jag hade velat, sa han till The Guardian.

Stephen Ireland övervägde sin framtid. Manchester City hade värvat Gareth Barry, Nigel De Jong och Patrick Vieira i hans position och det var snack om intresse för James Milner.
Roberto Mancini ville se en attitydförändring.
– Jag vet inte hur han tänker om framtiden, men för mig är Stephen en fantastisk spelare och kan han ändra sitt huvud så tror jag att han kan börja spela som 2008/09 igen, sa Mancini.
Stephen Ireland ingick inte i italienarens planer. När James Milner värvades från Aston Villa användes Ireland som lockbete och fick gå i motsatt riktning.
Han svarade med att totalsåga City som klubb och Mancini som tränare.
– Jag har kommit ned på jorden i Villa. Det är en familjär klubb som får ut det bästa av mig. Jag är chockad över hur bra det är. Även de unga spelarna är så trevliga. Så är det inte i City. Där kommer de med klockor på armen värda hundra tusen kronor och går runt som om de spelat 200 Premier League-matcher.
– Jag tror inte att lojalitet existerar hos någon i Manchester City.
– Jag hade kunnat stanna i City livet ut. Shejk Mansour sa att jag var hans favoritspelare. Men Mancini gillade aldrig mig.
– Han bygger inga relationer med spelare. Han tog in Patrick Vieira och när jag frågade honom om relationen till Mancini sa han att det inte fanns någon och de har jobbat ihop i flera år. Det är så han är.
Ireland tog upp Mancini kommentar om att ”ändra huvudet”.
– Jag tycker att det var orättvist, alla spelare vet att jag var den första spelaren på träningarna och den sista att lämna.

Flytten till Aston Villa skulle bli en nytändning. Ireland var trots allt bara 24 år, tiden talade för honom.
Han hade inte räknat med Gerard Houllier.
Äventyret i Villa fick värsta tänkbara start. 0-6 mot Newcastle i debuten. Efter det visade Houllier inget större förtroende för Ireland, som bara fick sex starter under hösten. I november ifrågasatte Houllier spelarens engagemang:
– Han behöver arbeta hårdare. Han är en bra spelare men jag vill inte att man ska säga: ”Han är en bra spelare, men…”. Om du säger: ”Han är en bra spelare, men han försvarar inte, han jobbar inte hem, han förlorar för många bollar i farliga lägen”, då är det svårt.
Inför januarifönstret hade Houllier tröttnat. Ireland skeppades iväg till Newcastle där han totalfloppade. På grund av skador och svag form blev det bara två framträdanden under hela våren.
Han sa senare:
– Jag räknade med att ha Martin O’Neill men han sa upp sig dagen efter att jag anlände. Efter 15 matcher på bänken under Houllier bad han mig att stanna hemma.

Efter alla motgångar, formsvackor, sorger och bedrövelser kändes den här säsongen som sista chansen för Stephen Ireland att få karriären på rätt köl igen. Aston Villa hade gjort sig av med Houllier. Alex McLeish satte som mål att få igång Stephen Ireland.
Under hösten fick 25-åringen starta fyra matcher i rad.
Den 21 december gjorde han en stark insats när laget förlorade hemma mot Arsenal (1-2).
Därför var bilden på Stephen Ireland i silvriga byxor och en cigarr i mungipan så otajmad. Han var tillbaka i startelvan, formen var på väg – nu hade han återigen kommit på kant med en tränare.
Men Twitter-storyn kan istället ha blivit den väckarklocka den talangfulle mittfältaren behövde.

Dagen efter att McLeish sågat Irelands oansvariga omdöme skulle ett pressat Aston Villa möta Chelsea på Stamford Bridge. Väldigt lite talade för gästerna, men då hade man inte heller räknat med Stephen Ireland.
En pånyttfödd spelfördelare skruvade tillbaka tiden till tre år, var bäst på plan och såg till att Villa åkte hem med en 3-1-seger. Målet i den 28:e minuten var hans första på över två år.
– Många har gett upp när det gäller Ireland, men vi har inte gjort det, sa lagkaptenen Stilian Petrov. Vi kan se honom varje dag på träning och ser vilken spelare han är.
Formen var tillbaka. Ireland var en av planens bästa spelare i 1-1-matchen mot Everton för två veckor sedan. I ett Aston Villa som saknat en härförare på mittfältet sedan James Milner såldes framstår han nu som en nyckelspelare. Ska Villa lyckas i vår hänger mycket på den där strulpellen från County Cork. Det är han som ska stå för kreativiteten på mittfältet i ett lag av krigare (Richard Dunne/James Collins), löpare (Gabriel Agbonlahor), dribblers (Charles N’Zogbia) och snipers (Darren Bent).
– Han har haft en tuff tid, men senaste veckorna har man fått se den riktiga Stephen Ireland, sa Shay Given förra veckan.
– Han kan öppna ett helt försvar med en passning. Jag tycker att han är bäst i den fria rollen han fått nu. Han har talangen att se öppningar som andra inte ser. Villa-fansen har inte sett tillräckligt. Men vi vet att det finns där någonstans och jag har sett med egna ögon hur bra han kan vara.

Nu har det till och med börjat pratas om en comeback i landslaget. Förbundskaptenen Giovanni Trapattoni har ännu inte ställt frågan,  men Ireland öppnar åtminstone dörren.
– Jag får se om jag får frågan. Det är inget jag tänker på. Jag har inte spelat med Irland på så lång tid så det är inget jag saknar. Jag koncentrerar mig bara på klubblaget.
Efter en nästan tre år lång mardröm med skador, bänkningar, sågningar, nya sågningar och kontroversiella Twitter-bilder kan några matcher i startelvan duga tills vidare.

Källor: Irish Examiner, The Guardian, The Telegraph, Goal.com, The Sun, Wikipedia