Startsida / Inlägg

Dokument: Sagan om Arsenals nye stjärna

av Kalle Karlsson

Han har blivit fansens nye älskling på bara några veckor.
Han har en pappa som har skojat med Brasilien på Maracanã.
Han valde fotboll, men det kunde lika gärna ha blivit rugby.
Han började säsongen i en nykomling i Championship, men kan sluta som en stjärna i EM-slutspelet.
Det här är historien om Alex Oxlade-Chamberlain, 18.
Spelaren som jämförts med Theo Walcott – men som nu bevisat att kopian har större potential än originalet.

Det var sommar, Arsenals supportrar var otåliga. På gränsen till uppgivna. Klubben hade låtit ännu ett transferfönster i princip passera utan att leverera några tunga nyförvärv.
Det snackades om Eden Hazard, Yann M’Vila, Yoann Gourcuff.
De luttrade fansen fick nöja sig med en relativt okänd ung ytter från Southampton, som förra säsongen spelade i tredjedivisionen.
Alex Oxlade-Chamberlain.
Arsenal hade visserligen betalat £12m (plus £3m bonusrelaterat), ett bevis på att de kunde öppna plånboken, men var det verkligen en ytter laget behövde? Ytterligare en ung spelare med en massa potential, men utan rutin? Var det inte en mittback fansen bönade och bad om?
Kommentarer som denna dök upp lite här och var i internetforumen:
”Ah, just what Arsenal need, another ’soon to be great’, tricky winger. They don’t have enough of those all ready.”
Kravet att lägga pengar på etablerade spelare hänger fortfarande över Arsène Wenger och vd:n Ivan Gazidis, men det är åtminstone väldigt få som idag ifrågasätter värvningen av Oxlade-Chamberlain.

Hans karriärkurva pekar spikrakt uppåt. Han är på väg att göra konststycket att gå från League One till EM-spel för England på ett år.
Senaste veckorna har varit smått galna.
För en månad sedan hade Alex Oxlade-Chamberlain aldrig startat en match i Premier League. Engelsk press skrev att 18-åringen ville lämna på lån för att få speltid.
Sedan kom den efterlängtade chansen i startelvan i mötet med Manchester United den 22 januari. Det kan bli en referenspunkt karriären, både för Alex Oxlade-Chamberlain och Andrej Arsjavin.
Alex OC var en av planens bästa spelare. När Arsène Wenger bytte ut vänsteryttern i den 73:e minuten buade Emirates. Den där oprövade 18-åringen framstod som lagets främsta anfallsvapen. Publiken ville inte se honom utbytt. Ersättaren Andrej Arsjavin joggade in på planen till en visselorkan. Inte blev det bättre när ryssen orsakade Uniteds segermål.
Arsenal förlorade matchen, Wenger fick skarp kritik – men Oxlade-Chamberlain vann fansens kärlek.
Sedan dess har det fortsatt. En ny, bra match mot Aston Villa följdes av en Man of the match-insats mot Blackburn i lördags (7-1). Robin van Persie gjorde tre mål men fick finna sig i att stå i skuggan. Alex Oxlade-Chamberlain satte två mål, men framför allt imponerade hans allround-spel.
Efteråt fick han frågan i BBC: ”Om någon hade sagt till dig för ett år sedan att du idag skulle spela med Robin van Persie och Thierry Henry i Arsenal – hade du trott på det?”. Med ett pojkaktigt leende gick Alex OC rakt igenom rutan:
– Nej. Det är det jag alltid drömt om, men att uppnå det är något helt annat, sa han och skrattade.
Det lösa snacket om att förbundskaptenen Fabio Capello borde titta på Arsenalspelaren har nu förvandlats till krav på att han måste med i EM-truppen.
Under en säsong när Stewart Downing svikit, Adam Johnson varit bänkad, Aaron Lennon och Ashley Young varit skadade och Theo Walcott ojämn, framstår Alex OC som Englands mest formstarka ytter.
Om han får en EM-biljett går han än en gång i Theo Walcotts fotspår.

Jämförelsen mellan de båda yttermittfältarna är naturlig.
Theo Walcott kom fram i Southampton, blev en rekordung debutant (16 år och 143 dagar), värvades till Arsenal och plockades som 17-åring med till VM 2006 av Sven-Göran Eriksson.
Alex Oxlade-Chamberlain kom fram i Southampton, blev en nästan lika rekordung debutant (16 år och 199 dagar), värvades till Arsenal och kan nu plockas med till EM av Fabio Capello.
Arsenals köp av ”The Ox”, som han kallas, hamnade i skymundan av den galna shoppingen under deadline day då Arsenal hämtade in Per Mertesacker, Park Chu-young, Mikel Arteta, André Santos, Yossi Benayoun inom loppet av ett dygn.
Idag framstår han som mercatons bästa business. Arsène Wenger är ingen man av överord. Han nöjer sig med att säga:
– På kort tid har han blivit en viktig spelare som kan göra skillnad.
Det finns andra som vågar sträcka sig längre. BBC:s fotbollsexpert Garth Crooks var lyrisk efter Blackburn-matchen.
– Om jag fick träna en spelare i nästa generation är det han. Vad som imponerar mest är att han har intelligensen som kännetecknar betydligt äldre spelare. Den här ungen kan bli vår nye David Beckham.
Supportrarna har redan kunnat se att Oxlade-Chamberlain har kvaliteter som Walcott aldrig haft. Han är starkare, bättre med boll, har två bra fötter och är skickligare på att värdera lägena.
Där Walcott tenderar att bli endimensionell har Oxlade-Chamberlain ett större register. Arsène Wenger antyder att han skriver under på det resonemanget.
– Han kan gå åt höger och vänster, han är en sån spelare som är bekväm på planen. När du såg Rooney i början spelade han som om det var naturligt, samma sak med Fàbregas.
– Jag känner att Oxlade-Chamberlain kan spela central mittfältare, han kan spela tillbakadragen anfallare för han har något unikt. Han har ett snabbt tillslag vilket gör att det är svårt att blocka ett skott.

Det fanns en man som blev utskrattad när han för några år sedan hävdade att Alex Oxlade-Chamberlain kunde bli vassare än Theo Walcott.
Mark Chamberlain, 49.
Alex Oxlade-Chamberlain kommer från en fotbollsfamilj. Pappa Mark är en legendar i Stoke och gjorde åtta landskamper för England, farbror Neville Chamberlain var också proffs, bland annat i Stoke. I landslaget är Mark Chamberlain mest ihågkommen för insatsen i bragdsegern borta mot Brasilien på Maracanã-stadion då han och John Barnes hade lekstuga.
– Det gick inte så illa. Planen var usel och arenan var halvfull, men det betyder ändå 80 000 åskådare. Junior var vänsterback och Leandro högerback. De stormade fram men var inte så bra defensivt. Vi gjorde båda en bra match. Efteråt, på planen, frågade den brasilianska pressen om jag och Barnes ville komma och spela i Brasilien. ”Ni spelar som brassar”, sa de.
Mark Chamberlain var en snabb, lurig ytter med fina inlägg. Jämförelsen med sonen är lika oundviklig som den med Theo Walcott.
– Det finns likheter. Framför allt farten, säger Mark. Alexander gör framsteg, får spela i A-laget och har slagit sig in i U21-landslaget. Men han tror att jag spelade för hundra år sedan, när spelarna var värdelösa. Han undrar hur jag kunde vara kvick när jag knappt kan ta mig upp för trappan.
Alexander, som pappa Mark säger, är den äldsta sonen. Lillebror Christian, 13, tillhör Portmouths akademi, klubben där Mark både varit spelare och tränare. Den yngste ska också vara en talang utöver det vanliga.
– Han är pappas nästa ”projekt”. Han gör samma sak med honom nu som han gjorde med mig, berättade Alex i höstas.
Båda sönerna har tagit mammans efternamn Oxlade. Mark berättar varför:
– Hon hade en bror som dog i en bilolycka. Det fanns inga andra Oxlades så hon ville föra namnet vidare. Därför fick sönerna heta Oxlade-Chamberlain. Jag tror att släkten Oxlades kom från Norge.

Alex föddes 1993 när Mark spelade i Portmouth och började se slutet på karriären. Sonen började i Southamptons ansedda akademi som sjuåring. Klubben är känd för sin talangfabrik och har bland andra skapat spelare som Alan Shearer, Matt Le Tissier, Leon Best, Chris Baird, Wayne Bridge, Gareth Bale och Theo Walcott.
Men trots traditionen samt generna och guidning från en före detta landslagsspelande far var Alex fotbollskarriär långt från spikrak. Southampton tvekade över ynglingens storlek. Han hade kunnat halka över på rugby.
– Min högstadieskola spelade inte fotboll. Det var en rugby- och cricketskola och eftersom jag hade idrottsstipendium var jag tvungen att spela rugby. Jag var full-back och var helt okej. Jag fick ett provspel med London Irish, men Southampton tillät mig inte göra det, berättade han i höstas.
Alex Oxlade-Chamberlain var som 15-16-åring den siste i sin åldersgrupp som erbjöds kontrakt i Southamptons akademi. Ett år fick han till och med spela med en yngre åldersgrupp.
– Southampton var inte övertygade förrän han blev 16, berättade Arsène Wenger förra veckan. Han var vek, men på några månader växte han fort. Ibland kan det vara en fördel att vara vek så länge som möjligt om du kan ta igen det.
Stewart Henderson, tidigare reservlagstränare i Southampton, berättar:
– Gareth Bale utvecklades också på tre till fem månader.
Pappa Mark förstod dock inte ”Saints” tveksamhet.
– Jag förstod inte varför de dröjde så länge. Jag var i Portsmouth under den tiden och tänkte: ”Om de inte tar honom, så tar vi honom för han är bättre än alla vi har här”, säger Mark.

När väl kontraktet var signerat gick det fort. Alex Oxlade-Chamberlain debuterade under Alan Pardew i mars 2010, 16 år och 199 dagar ung. Den våren blev det två inhopp. Nästa säsong, 2010/11, blev det 27 matcher från start i tredjeligan och tio mål. Det gav eko runt om i England. I januari förra året stod Damien Comolli och Alex Ferguson på läktaren på Boundary Park för att scouta 17-åringen i en match mot Oldham.
Valet föll på Arsenal, på inrådan av pappa Mark (”bäst för utvecklingen”). Alex Oxlade-Chamberlain betonar att fadern aldrig satt press på honom. Mark fungerar som bollplank.
– Pappa är den som påverkat min karriär mest. Han fick mig att börja spela så fort jag kunde gå. Han säger kloka saker och håller mig på jorden. Han tittar på matcherna och om jag spelat bra, säger han ”Well done”, och har jag inte spelat bra låter han mig veta det.
Som efter första CL-målet mot Olympiakos. Mark slösade inte med superlativen.
– Jag sa: ”Bra gjort, vi snackar om defensiven sen”. Han blängde på mig. Men nickade.
– Jag skulle avsky om Alex blev en av de där unga pojkarna som tjänar X pund och beter sig som det. Vi håller ett öga på honom. Han har bra attityd. Men han är inte framme än och han kommer inte vara det förrän han är 25 och har gjort 300 Premier League-matcher och gör vad Wayne Rooney gör varje vecka.
Det är en bit dit.
Men efter Alex Oxlade-Chamberlains utveckling de senaste månaderna kan ingen utesluta att han en dag når dit.

Pappa vs son
Mark Chamberlain
1978-82: Port Vale………….98 matcher (18 mål)
1982-85: Stoke City…………………………111 (17)
1985-88: Sheffield Wednesday……………..66 (8)
1988-94: Portmouth………………………..167 (20)
1994-95: Brighton & Hove Albion…………..19 (2)
1995-97: Exeter…………………………………59 (4)
Landslaget:
1982-84: England U21…………………………..4 (1)
1982-84: England…………………………………8 (1)

Alex Oxlade-Chamberlain
2010-11: Southampton………………………..43 (10)
2011-??: Arsenal………………………………….12 (4)
Landslaget
2010-       England U18……………………………1 (0)
2011-       England U19……………………………3 (0)
2011-       England U21……………………………7 (3)

Källor: BBC, Daily Mail, Independent, Guardian, The Sun, Telegraph

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB