Det fanns en tid när Europas ställning på transfermarknaden var ohotad. När Premier League erbjöd de högsta lönerna och kunde dammsuga fotbollsvärlden i jakten på de bästa spelarna. De som släpptes i väg var de avdankade och förbrukade.
Den tiden är förbi.
Fotbollskartan har ritats om. I dag slåss även ligor i Ryssland, USA, Kina och Brasilien om stjärnorna.
Är det något vi ska vänja oss vid?

Jag minns hur folk reagerade förra sommaren när det första ryktet kom som placerade Samuel Eto’o i Anzji Machatjkala.
”Jo, tjena. Kommer aldrig bli av”.
Det dröjde inte länge innan kamuerunaren skrivit på ett kontrakt värt drygt 180 miljoner kronor om året för att spela fotboll i Dagestan.
Han övergav Inter och chansen att spela i Champions League för ett mittenlag i Ryssland. Det är visserligen inte vilket lag som helst. Sedan något år ägs de av stenrike Sulejman Kerimov, en oligark som bestämt sig för att sätta Dagestan på fotbollskartan genom att locka med astronomiska löner.
Men den affären bröt ändå ny mark.
Tidigare när stora spelare har lämnat Europa för att fortsätta karriären i någon mindre liga har det mest handlat om äldre spelare, spelare som är på väg utför och som vill ha en sista fallskärm före pensionen.
Samuel Eto’o, 30, var en av världens bästa anfallare, men valde ändå att lämna Serie A för Ryska Premier League.

Några veckor senare bröts ny mark igen.
Asamoah Gyan var en av de stora stjärnorna under VM 2010 i Sydafrika. Han ledde sitt Ghana till kvartsfinal och var en missad straffspark från semifinal. Efter turneringen skrev han på för Sunderland och gjorde direkt mer eller mindre succé i Premier League.
Asamoah Gyan var 25 år och en ”rising star”. Redan ett av Afrikas största affischnamn var han beredd att göra sig ett stort namn i Europa.
Med dagar kvar av transferfönstret fick Sunderlands manager Steve Bruce ett samtal som gjorde honom orolig. Det var ordföranden Naill Quinn som berättade att Al Ain, en modest klubb från Förenade Arabemiraten, hade bjudit en skyhög summa för att få låna Gyan kommande säsong.
Steve Bruce hade redan förlorat Darren Bent och Danny Welbeck. Han lär ha fått fler gråa hår när hans enda pålitliga striker plötsligt ville lämna klubben med dagar kvar innan fönstret skulle stänga.
Och vad ville han egentligen lämna för?
För Asamoah Gyan fanns ett incitament för att ta risken att glömmas i en obskyr liga långt utanför rampljuset: Han skulle fyrdubbla sin lön.
Sunderland skulle inte heller gå lottlösa. För utlåningen skulle de få £6m.

Storspelare som testar nya äventyr är inget nytt. Gary Lineker och Zico varvade ned i Japan redan för tjugo år sedan. Pep Guardiola och Gabriel Batistuta avslutade i Qatar. Men de var exotiska undantag.
Nu är det så vanligt att vi ser en trend.
Fotbollsvärlden har växt och fortsätter att växa.
När Fredrik Ljungberg blev klar för japanska Shimizu S-Pulse ryckte många på axlarna. ”Ljungan” hade sedan länge tappat sin stjärnglans. Han hade testat i Celtic utan att slå sig in i laget.
Men i vintras visade grannligan, den kinesiska ligan, att det går att locka riktigt tunga namn till öst.
Det var nog många som avfärdade de första uppgifterna om att en klubb i Kina jobbade hårt för att få loss Nicolas Anelka.
Men i januari stod fransmannen och poserade med matchtröjan för Shanghai Shenhua. Han motiverade karriärvalet med att han ”inte hade några intressanta bud från Europa”.
För några år sedan hade Nicolas Anelka givetvis blivit kvar i Premier League. Bolton, hans förra klubb, behöver all hjälp de kan få och anfallaren är fortfarande bara 32 år. Han hade kunnat lösa många problem för Owen Coyle.
Bolton var aldrig aktuellt. De har inte en chans att matcha lönen som Anelka får i Kina – cirka 110 miljoner kronor om året.
Den kinesiska ligan har fått in starka investerare, landets ekonomi är stark. Shanghai Shenhua ägs av Zhu Jun som siktar på att göra fler uppmärksammade värvningar. Direkt efter att Anelka var klar pratade han öppet om att värva Didier Drogba. Enligt pressuppgifter ska kan Drogba få en rekordlön: £270 000 i veckan.
Jag utgår från att professionaliteten i Kinas fotbollsklubbar har ökat sedan Zhu Juns köpte Shanghai Shenhua för fyra år sedan. Det var då han beordrade coachen att han själv skulle vara med i en träningsmatch mot Liverpool. Zhu Jun, då 41 år, klarade fem minuter på plan.

Det finns fler länder som spänner musklerna.
Förra månaden kom nyheten att Indien lockat stjärnor som Hernán Crespo, Robbie Fowler och Fabio Cannavaro till en nystartad liga som ska spelas mars-maj.
Hernán Crespo grät på en presskonferens när han meddelade att han skulle lämna Parma. Om han lider av hemlängtan under våren kan han dels trösta sig med att uppdraget i Indien endast pågår i sex veckor, dels att han får £100 000 för vardera vecka.
I Indien får han sällskap av bland andra förre Arsenal-spelaren Robert Pirès, som spelade för Aston Villa förra säsongen. Pirès erkände att han gärna fortsatt i Europa, men att han ser fram emot spel i indiska ligan.
– Kanske testar jag Kina efter Indien, säger han.
Indien är en jättemarknad. Resurserna är enorma, intresset har vuxit i kapp med det ökade tv-utbudet.
Samtidigt har även ligor från den fattigaste kontinenten hittat inkomstkällor. Sydafrikas Premier League har ett tv-avtal som ekonomiskt sett kan mäta sig med de mindre ligorna i Europa. Det medförde bland annat att Orlando Pirates kunde locka till sig förre West Ham-stjärnan Luis Boa Morte.
Och det är inte den mest exotiska värvningen den här vintern. Det är tveklöst Rivaldos övergång till Angola. Den förre världsmästaren fick över £4m i Bunyodkor i Uzbekistan. Det är oklart vad han får i Kabuscorp i Angolas högstaliga.
– Jag accepterade budet för att jag gillade vad de berättade och för språket, sade 39-årige Rivaldo.
Portugisiska är gångbart i Angola, åtminstone i städerna. Sedan inbördeskriget i slutet av 1990-talet har landet dragit till sig investerare tack vare oljan. Rivaldo kommer att spela på arenor som byggdes för Afrikanska mästerskapen 2010.
Det sägs att Kabuscorp försöker locka till sig ytterligare en brasse. Det handlar om Denilson, 34, en gång i tiden världen dyraste spelare när han köptes av Real Betis.
Aldrig förr har fotbollsspelare haft fler karriärmöjligheter.

Ta David Trézéguet. Inför säsongen satt han med en rad erbjudanden: Napoli i Serie A, Swansea i Premier League. Han hade precis genomfört en halvhjärtad sejour i Förenade Arabemiraten och hade nu möjlighet att kliva in på de stora fotbollsscenerna igen. Hans val: River Plate i Argentinas andraliga.
– Jag har aldrig varit så upphetsad över en flytt sedan jag kom till Juventus, sa Trézéguet.
Fransmannen har visserligen en historia i Argentina, han har bott där och känner för River. Men det visar ändå att fotbollsspelare idag tänker i andra banor.
Och att världsekonomin omfördelat fotbollsvärldens makt.
Kvartetten Brasilien, Ryssland, Indien, Kina – på börsen kallad Bric-länderna – har seglat upp i takt med den recessionen i Europa.
Brasilien har varit en av världens starkaste ekonomier de senaste åren. Följaktligen har ligan blivit mer köpstark. Under de fyra senaste åren har Ronaldo, Roberto Carlos, Adriano och Ronaldinho vänt hem för att spela i Brasilien. Den senare har en årslön på £5,5m i Flamengo.
Santos har lyckats hålla kvar storstjärnan Neymar trots att Europas jättar står i kö för att signa honom. I vintras lyckades Flamengo locka hem Vagner Love, anfallaren som jagats av storklubbar i Europa i många år men som ändå stannar i CSKA Moskva för att han tjänat så ohyggligt bra.
I samma land spelar. som ni vet, världens bäst betalde fotbollsspelare, Samuel Eto’o.
I kväll, samtidigt som jag skrev den här texten, avslöjade dessutom Wesley Sneijder att han tackade nej till Zenit St Petersburg förra veckan.
– De var beredda att gå väldigt långt för att värva mig, säger Sneijder till Voetbal International.
– Det var inget fel med deras bud.

Ska vi vänja oss vid den nya maktordningen?
Jag tror det.
Trenden som Roman Abramovitj gick i bräschen för – fotbollsklubbar som leksaker – har spridit sig.
Det är inne att satsa pengar på fotboll.
Jag lyssnade i kväll på en lång intervju med Alex Ferguson i BBC Radio 5Live där han fick frågan om han ville äga en fotbollsklubb. Han svarade:
– Det enda som sker när du köper en fotbollklubb är att du förlorar pengar.
De rika affärsmännen, gubbarna i slips (och Marseille Margarita Louis-Dreyfus), bryr sig inte. De betalar ytterligare en drömlön och ser glada ut.
Att äga en fotbollsklubb har blivit lösningen på så många problem.
Vi har dels Abramovitj-fenomenet, en snorrik, lite ljuskygg oligark som blir förtjust i fotbollssporten och ett par månader har införskaffat sin ”leksak”.
Vi har dels Terek Grozny-fenomenet, fotbollsklubben som propagandainstrument. Det är allmänt känt att Terek från Tjetjeniens huvudstad Grozny är Kremls sätt att visa omvärlden att det råder normalitet i Tjetjenien.
Vi har dels pr-fenomenet, närbesläktat med ovan nämnda Grozny-fallet. Som Paris SG där rika qatarier har köpt en klubb i Frankrike och löst dyra tv-rättigheter för Al-Jazeera för att visa omvärlden att Qatar har fotbollstradition nog för att arrangera ett VM.
Jag ser inget tecken på att den här trenden mattas av, snarare tvärtom.
Om Roman Abramovitj tröttnar står någon annan redo att ta vid.
Var den satsningen sker är dock osäkert. QSI visade med köpet av Paris SG att investerarna är beredda att testa nya marknader.
Och den spelplanen blir allt större.

SÅ MYCKET TJÄNAR FOTBOLLSSTJÄRNORNA RUNT OM I VÄRLDEN

Angola
Rivaldo
Nationalitet: Brasilien.
Ålder: 39.
Klubb: Kabuscorp (Sao Paulo).
Årslön: £750 000.

Argentina
David Trézéguet
Nationalitet: Frankrike.
Ålder: 34.
Klubb: River Plate (Baniyas, Förenade Arabemiraten).
Årslön: £400 000.

Brasilien
Ronaldinho
Nationalitet: Brasilien.
Ålder: 31.
Klubb: Flamengo (Milan).
Årslön: £5,5m.

Förenade Arabemiraten
Luca Toni
Nationalitet: Italien.
Ålder: 34.
Klubb: Al Nasr (Juventus).
Årslön: £1,5m.

Asamoah Gyan
Nationalitet: Ghana.
Ålder: 26.
Klubb: Al Ain.
Årslön: Ca £5m.

Indien
Hernán Crespo
Nationalitet: Argentina
Ålder: 36.
Klubb: Indian Premier League (Parma).
Lön: £840 000 för sex veckor.

Robbie Fowler
Nationalitet: England.
Ålder: 36.
Klubb: Indian Premier League (Muangthong United, Thailand).
Lön: £380 000 för sex veckor.

Robert Pirès
Nationalitet: Frankrike-
Ålder: 38.
Klubb: Indian Premier League (klubblös).
Lön: £380 000 för sex veckor.

Kina
Nicolas Anelka
Nationalitet: Frankrike.
Ålder: 32.
Klubb: Shanghai Shenhua (Chelsea).
Årslön: £10m.

Ryssland
Samuel Eto’o
Nationalitet: Kamerun.
Ålder: 30.
Klubb: Anzji Machatjkala (Kom från: Inter).
Årslön: £18m.

Sydafrika
Luis Boa Morte
Nationalitet: Portugal.
Ålder: 34.
Klubb: Orlando Pirates (Larissa).
Årslön: £400 000.

USA
David Beckham
Nationalitet: England.
Ålder: 36.
Klubb: LA Galaxy (Real Madrid).
Årslön: £4,1m.

Thierry Henry
Nationalitet: Frankrike.
Ålder: 34.
Klubb: NY Red Bulls (Barcelona).
Årslön: £3,5m.

Robbie Keane
Nationalitet: Irland.
Ålder: 31.
Klubb: LA Galaxy (Tottenham).
Årslön: £2,1m.

***
Det här blogginlägget blev lite försenat på grund av min medverkan i Euro Talk i dag. Ni ser programmet här.