Med fem minuter kvar av första halvlek var vi på väg mot ett maktskifte i norra London.
Sedan levererade Arsenal mäktigaste vändningen vi sett den här säsongen.
The Empire strikes back.

Jag vet inte om vi behöver betona hur imponerande den här vändningen var.
Arsenal kom till den här matchen efter en vecka där de förnedrats i Milano och sedan fortsatt med att åka ur FA-cupen mot Sunderland. De kom med en säsong i ryggen där de redan luttrade supportrarna satts på ännu större prov. Där managern Arsène Wenger varit mer pressad än någonsin.
I det läget kommer Tottenham på besök. Värsta rivalen som i år klivit fram som en titelutmanare.
I det läget hamnar Arsenal i underläge med 0-2 efter två oturliga mål.
Vid det första sköt Louis Saha via Thomas Vermaelen så att bollen gick i en båge över Wojciech Szczesny blev helt ställd. Vid det andra ”föll” Gareth Bale trots att Szczesny drog in händerna (även om norsk tv visat bilder på att Kieran Gibbs faktiskt fälld Bale).
I det läget lyckades Robin van Persie bränna ett jätteläge och sedan pricka stolpen.
Det kändes som om bollen skulle gäcka Arsenal igen. De var nere i källaren. Supportrarna var i upprorsstämning, de reagerade med ilska vid varje felpassning. Theo Walcott, en självförtroendeberoende spelare, tog ett par felbeslut vid ett par tillfällen och fick sin beskärda del.
Det här hade kunnat bli dagen då fansen fullständigt tappat tron på Wenger.
Det blev inte det.

Trots att Tottenham ledde med 2-0 efter Emmanuel Adebayors straffmål hade Arsenal varit klart bättre med fem minuter kvar av första halvlek. Harry Redknapp valde ett 4-4-2-system och förlorade mittfältskampen.
Det var bara en tidsfråga innan det skulle straffa sig.
Med fem minuter kvar av halvleken, i momentet efter stolpskottet, nickade Bacary Sagna in 1-2. Det tände ett hopp. Framför allt tände det en otålig publik. Robin van Persie vred in 2-2 i halvlekens sista minut med ett underbart skott.
Harry Redknapp gjorde det enda rätta i paus. Han gick över på 4-2-3-1 och bytte in Sandro och Rafael van der Vaart.
Det hjälpte inte. Arsenal var för bra, var för beslutsamt.
Fem minuter in på andra halvlek satte den pånyttfödde Tomas Rosicky 3-2, hans första mål sedan januari 2010.
Sedan fortsatte överkörningen.
Theo Walcott – så briljant ibland, så anonym ibland – chippade in 4-2 efter ett van Persie-förarbete i världsklass. Walcott satte sedan 5-2 efter en fin framspelning av Alex Song.
För något år sedan fick vi se Tottenham vända 0-2 till 3-2 seger på den här arenan. Det här var en minst lika klassisk vändning.
Att Spurs fortfarande ligger sju poäng före i tabellen är en klen tröst för deras fans idag.
– Arsenal is alive, sade Wenger efteråt på presskonferensen.
Att han säger det visar ju att en förlust i dag hade kunnat antyda motsatsen.

Jag skrev om maktbalansen i norra London tidigare i dag. Jag förstår om Arsenals fans gärna vill läsa att jag tar tillbaka det, men jag understryker: Det är i maj vi summerar. Ett maktskifte kan bara bli fullbordat om Tottenham slutar högre upp i tabellen och Arsenal missar Champions League.
Därför blir det intressant att se vad den här insatsen betyder för framtiden.
Kan Tottenham resa sig direkt?
Kan Arsenal fortsätta på det här spåret och ta tre poäng mot Liverpool i nästa omgång?
När Emirates hade sjungit om ”Harry for England”, pikat Adebayor med ”Adebayor, what’s the score” och skanderat ”olé” i takt med att Arsenal spelat ut tiden kunde till och med Arsène Wenger kosta på sig ett leende. Ur högtalarna ljöd ”Move on up”. Hans lag hade precis klättrat till fjärdeplatsen.
Så länge de behåller den kommer det där maktskiftet att dröja.

Mina spelarbetyg, Arsenal-Tottenham:
Arsenal: Szczesny 7 – Sagna 8, Koscielny 7 Vermaelen 7, Gibbs 6 – Rosicky 9, Song 7, Arteta 7 – Walcott 9, van Persie 9, Benayoun 7.
Ersättare: Jenkinson -, Oxlade-Chamberlain -, Gervinho -.

Tottenham: Friedel 7 – Walker 6, King 5, Kaboul 5, Assou-Ekotto 5 – Kranjcar 5, Parker 5, Modric 6, Bale 5 – Saha 5, Adebayor 6.
Ersättare: Sandro 5, van der Vaart 5, Dawson -.

***
Ryan Giggs spelade sin 900:e match idag för Manchester United. Det är otroligt. Att han dessutom avgör i den 92:a minuten borta mot Norwich är som en saga.