För nästan exakt ett år sedan slogs Bolton om Europaplatserna.
I dag slåss de för överlevnad i Premier League.
De senaste tolv månaderna har allt gått snett: Skador, cupfiaskon, spelarförluster, ekonomiska problem.
Här är historien om Boltons svarta år som kan innebära att klubben får ta farväl efter elva år i högstaligan.

Jag vet inte om ni såg matchen mellan Manchester City och Bolton förra helgen. Siffrorna stannade visserligen vid 2-0, men det var en så ensig historia att man hade tid att göra annat.
Själv satt jag och funderade på vad som hänt med detta Bolton.
För ett år sedan hyllades laget som ligans överraskningslag. Owen Coyle, tränaren, hade med små medel sett till att laget återigen nämndes med respekt. Inte riktigt som under Sam Allardyces dagar, men nästan.
Hösten, när Bolton gick som tåget 2010, kändes det som om klubben var på helt rätt väg.
Kevin Davies var kvar som referenspunkt i anfallet, men Bolton hade så mycket mer. De hade en Johan Elmander i högform som öste in mål. Chung-Yong Lee var en av ligans bättre inläggsspelare. Gary Cahill var en mittback bra rykte. Fabrice Muamba var en Chieck Tioté-light, hans presspel var ett av de bättre i ligan. Framför allt hade Bolton Stuart Holden, kreatören som var nyckeln till det passningsspel.

Den 10 mars låg laget på sjundeplats i Premier League, bara två poäng efter sexan Liverpool. Det var en enorm bedrift att ens vara med i snacket om Europaplatser.
Två dagar senare säkrade Bolton en semifinalplats i FA-cupen efter att ha besegrat Birmingham i kvartsfinalen. Chung-Yong Lee avgjorde i 90:e minuten. Bollen studsade Boltons väg.
En vecka senare skulle turen vända.
Bolton pressade blivande mästarna Manchester United på Old Trafford. Ställningen var 0-0 med 13 minuter kvar då Jonny Evans satsade bryskt mot Stuart Holden. Evans dobbar träffade amerikanens knä. Evans fick rött kort, men det var en klen tröst för Bolton. Holden bars ut på bår och spelade inte mer den säsongen.
Sedan den dagen har laget inte varit sig likt.
De sista nio omgångarna i Premier League resulterade med sju nederlag. Semifinalen i FA-cupen mot Stoke slutade med en traumatisk 0-5-smäll på Wembley.
Det var en besvikelse för supportrarna (inte minst den man från Australien som sade upp sig från sitt jobb för att kunna resa och se matchen på plats).
Men ändå inget mot vad de skulle få uppleva de kommande månaderna.

Under sommaren fortsatte motvinden för Bolton. Johan Elmander förlängde inte kontraktet utan flyttade till Turkiet som Bosman. Succélånet Daniel Sturridge återvände till Chelsea. Det var väntade avbräck, men det faktum att de inte inbringade några transferpengar gjorde arbetet att hitta ersättare än mer intrikat.
Sedan började mardrömmen på riktigt.
Redan innan ligan startade tog säsongen i praktiken slut för viktige yttermittfältaren Chung-Yong Lee som vred knäet i en träningsmatch mot Newport County. Om den skadan var en chock var händelsen på träningen några dagar senare än mer bisarr. Tyrone Mears hade värvats från Burnley för att ge Gretar Steinsson konkurrens på högerbacken. En vecka senare hade han brutit benet.
Den som ville ha tecken på att 2011 inte var Boltons år behövde inte greppa efter halmstrån.

Efter segern med 4-0 i premiären borta mot ett för tillfället kaotiskt Queens Park Rangers rasade laget ihop. Fram till 20 december vann laget bara två matcher av 15.
Owen Coyle, en absolutist som aldrig testat alkohol, försökte vara positiv:
– Vi är bättre än vår position i tabellen. Det kommer att bli bra, jag tvivlar inte på det.
Andra var inte lika övertygade.
Truppen, som var ihålig redan från början, blev inte starkare när lagkaptenen Gary Cahill såldes till Chelsea i januarifönstret. Mittbacken hade utgående kontrakt. Bolton, med skulder på 1,2 miljarder kronor, kunde inte låta honom gå gratis i sommar.
Owen Coyles förutsättningar blev ännu sämre. Som om han inte hade nog med problem att brottas med.
Målvakten Jussi Jääskelainen, som räddat laget så många gånger genom åren, agerade så mänskligt att han tappade förstaposten till Adam Bogdan. Försvaret läcker. Vänsterbacken Paul Robinson kan vara ligans sämsta startspelare (till slut fick Sam Ricketts platsen). Mittfältet är med skadeläget ligans sämsta. Martin Petrov var bara intresserad ibland. Inte ens lagets symbolspelare, anfallaren Kevin Davies, är sig lik. Davies har gjorde tre ligamål på 35 matcher under kalenderåret 2011. Den här säsongen har det blivit två i Premier League.
Framåt vilar ansvaret istället på David Ngog, Ivan Klasnic och Tuncay.
Inte de herrarna man vill ska avgöra ens öde i Premier League.

När Owen Coyle kom till Bolton gjorde han ett försök att göra laget mer attraktivt. Så länge Stuart Holden var hel gick det ganska bra. Efter att hans skada har det inte gått alls.
Klubbens ras kan inte enbart förklaras med Holdens frånvaro, men den är förmodligen den främsta orsaken. Mittfältaren var lagets i särklass mest värdefulle. När det gjordes en omröstning vid årsskiftet i fjol röstade Premier League-fansen fram honom till höstens spelare. I hela ligan.
Owen Coyle hade förhoppningar om att ha sin stjärna tillbaka till början av september. Amerikanen gjorde comeback den 20 september mot Aston Villa i Ligacupen. Bolton vann med 2-0. Holden sades vara aktuell för inhopp i nästa match. I stället fick han ett bakslag, tvingades lägga sig på operationsbordet igen. Nu är diagnosen att han blir borta till april minst.
Owen Coyle är en gladlynt  herre som alltid försöker vara optimistisk. I höstas kunde han inte låta bli misströsta:
– Vi har haft så många spelare borta att det är otroligt. Folk pratar om Manchester City och deras problem som de har i spelarrguppen, men vi har fått hantera det sedan starten av säsongen. Ingen säger något om oss, för vi är inte en lika stor nyhet. Men egentligen slår det hårdare mot oss för i vår situation kan man inte bara plocka fram en ny Stuart Holden som storklubbarna kan göra.
De återkommande skadorna är ett sorgligt kapitel. Lovande spanjoren Marcos Alonso var skadad i princip hela hösten. I säsongsdebuten mot Fulham. 17 december övertygade han stort. Tre dagar senare, mot Blackburn, blev han skadad. Han har inte spelat sedan dess.

Trots mardrömssäsongen och hotet om nedflyttning har Owen Coyle inte behövt oroa sig för sitt jobb. Åtminstone inte lika mycket som hans tränarkollegor. Medan Steve Kean i Blackburn har fått leva med flygplan cirkulerar ovanför arenan med budskap om att han ska få sparken, har Owen Coyle fått jobba i princip ostört. Frågan väcktes från något håll, men den dog lika snabbt när ordföranden Phil Gartside betonade att Coyle hade styrelsens förtroende.
Jag tycker att det är hälsosamt.
Bolton kan inte få en bättre manager i det här läget. Sparkar de Coyle finns risken att de, lex Wolves, inte får in någon ersättare och plötsligt står där med Gary Megson tillbaka i sulkyn.
Med de motgångar klubben haft det senaste året vet jag inte heller vem som hade gjort jobbet så mycket bättre.
Allt har gått emot Bolton. Owen Coyle har bara kunnat titta på när den ena spelaren efter den andra blivit skadad, samtidigt som hans trupp försvagats av alla flyttar.
Owen Coyle kom till Bolton från Burnley under säsongen 2009/10. Han började med att lyfta laget från botten till en respektabel placering i mitten under sitt första halvår i klubben.
Fram till raset förra våren hade han fint renommé. Han lanserades som den nya stjärnan på den skotska tränarhimlen. Hans cv räddar honom i dag och förmodligen resten av våren.

Frågan är vad som räddar Bolton från nedflyttning. Efter att ha bevittnat laget förra helgen får man leta febrilt efter ljusglimtar.
Ryo Miyaichi är en. Japanen lånas från Arsenal och har blivit en injektion under våren. Kan han bli ett succélån som Jack Wilshere och Daniel Sturridge? Tveksamt, men han ger iallafall fler alternativ.
En annan är spelschemat. I dag väntar QPR på hemmaplan, ett ångestmöte mellan ligans två krislag. Bolton har flera bottenmöten kvar, och bara ett möte med ”big six”, Tottenham på hemmaplan 14 april.
Sedan hittar jag väldigt få. Möjligen hoppet om att Stuart Holden återvänder till startelvan och ställer saker och ting till rätta. Men det är ingen garanti efter ett år på skadelistan.
Nästa helg spelar Bolton kvartsfinal i FA-cupen borta mot Tottenham. Cupspelet har fungerat som alvedon för smärtan över ligaplaceringen, men Owen Coyle vet var fokus ligger.
– Vi måste titta på vad som är vår prioritet. Det är att jobba hårt för att få stanna kvar i ligan. Självklart tittar vi på tabellen i det här läget, men det handlar främst om att vi ska göra vårt jobb och ta poäng. Vi har tillräckligt många matcher kvar för att se till att vi får ett positivt slut på säsongen.