Reading är ny ligaledare i Championship.
Vad är det man säger? No pain, no gain.

Efter drygt 70 minuters spel med en man mer hittade Reading till slut en väg igenom Leedsfortet.
Fram till dess hade Andy Lonergan klarat allt, inklusive en kanonad av hörnor.
Adam Le Fondre, som hoppade in efter dryga timmen och som några minuter dessförinnan fått ett mål korrekt bortdömt för offside, dök upp vid den bortre stolpen och bröstade in nicken från Hal Robson-Kanu till 1-0. Då återstod sex minuter av ordinarie tid.
Madjeski Stadium exploderade i ett glädjevrål. Sir John Madjeski, Readings ordförande, applåderade och gungade med i sången.
Adam Le Fondre fastställde sedan 2-0 när han vinklade in Jason Roberts avslut/inspel.
Reading FC, little fucking Reading FC, kliver tack vare segern upp i topp i Championship.

I första halvlek var det oklart om det var en fotbollsmatch eller slaktarfest vi bevittnade.
Championship har ju ett rykte om sig att vara en benknäckarliga. Ibland blir det lite väl klichéartat, som att man helt bortser från att det bjuds på en hel del sevärd, tempostark fotboll.
Men i dag levde Reading och Leeds upp till hela schablonbilden.
Det var ingen högoddsare att vi skulle få se en och annan tuff tackling när Michael Brown fanns på planen. Leedsmittfältaren var ökänd som Premier Leagues tuffaste spelare under åren i Fulham.
Men det här var långt över gränsen.
Hade den här matchen utspelat sig i allsvenskan hade domaren blåst av matchen i paus.

Det började med att Brown gick in stenhårt mot Readings Mikele Leigertwood. Han träffade bollen visst, men det var ändå en sådan satsning som ska rendera minst ett gult kort.
I tolfte minuten fick Zac Thompson sota för det. Han tacklade Readings vänsterytter Jobi McAnuff. Det hade räckt med en varning, men domaren Darren Drysdale blev påverkad av Readingspelarnas ilska och det efterföljande storbråket och tog fram det röda kortet. Leedstränaren Neil Warnock var allt annat än glad på Thompson, som fick en utskällning när han vandrade mot omklädningsrummet.
Tio minuter senare fick Leeds ett ”kompensationsdomslut”. Danny Pugh kastade sig vårdslöst in med sträckt ben mot Jem Karacan.
Det borde ha varit solklart rött kort. Det blev inte ens frispark.
Det var hårresande, det var horribelt, det var Championship.
Reading bidrog också, dock inte i lika stor utsträckning. Noel Hunt hoppade in i en luftduell med Andy Lonergan och satte knäet i magen på Leedsmålvakten.
Då hade vi bara spelat 25 minuter.

Andra halvlek blev något lugnare. Michael Brown fortsatte visserligen att dela ut sina saxar – han kan inte spela på något annat sätt – men  det att det dröjde till 53:e minuten innan den första varningen var ett under.
Den drabbade Danny Pugh som delade ut en ny tackling mot stackars Jobi McAnuff.
Leeds stred tappert med tio man och hade ett jätteläge att göra 1-0 när Robert Snodgrass fick fritt skottläge med 20 minuter kvar. Skottet gick dock rakt på Adam Federici.
Reading var förutsägbart och enkelspårigt. Det fanns sällan udd att förvalta inläggen från Jimmy Kébé, Jobi McAnuff och vänsterbacken Ian Harte.
Det dröjde till slutforceringen där Adam Le Fondre blev matchvinnare. Det gick inte att ta miste på glädjen hos Readingtränaren Brian McDermott. Den förre IFK Norrköpingspelaren tackade nej till Premier League i feburari när Wolves visade intresse. Han kan snart återfinnas i högstaligan ändå med Reading.
”The Royals” toppar Championship. Southampton har chansen att svara i morgon, lördag, hemma mot Portsmouth.