Det blev en hektisk dag – har ju bland annat skrivit om Billingsfors IK – så jag hann inte blicka fram emot kvällens drabbning på Stamford Bridge förrän i sista sekunden.
Chelsea – Englands hopp i Europaspelet – ska ta sig an Barcelona. Sexy Barcelona.
Det finns förstås en mängd saker som talar för att katalanerna vinner det här dubbelmötet – inte minst det lilla faktum att de är världens bästa lag med världens bästa spelare – men det vet vi ju.
Så jag tänkte istället lista några punkter som talar för Chelsea.

Uppdaterat (19.40) med startelvor:
Chelsea: Cech – Ivanovic, Terry, Cahill, Cole – Mikel, Lampard – Ramires, Meireles, Mata – Drogba.

Barcelona: Valdés – Alves, Puyol, Mascherano, Adriano – Xavi, Busquets, Iniesta – Alexis, Messi, Fàbregas. 

1) Chelseas statistik mot Barcelona
Hur otroligt det än kan låta är Chelsea obesegrat i de fem senaste mötena med Barcelona. När spanjorerna skickade ut Londonlaget i den ökända semifinalen 2009 (där en viss Övrebö hade ett finger med i spelet) avancerade de tack vare bortamål).
Den gången såg Chelseas startelva ut så här:
Cech – Bosingwa, Alex, Terry, Cole – Anelka, Essien, Lampard, Ballack, Malouda – Dorgba.
Många av dessa spelare, åtta av elva, är kvar i klubben idag. De vet att de har kunnat mäta sig med Barcelona, vilket borde betyda att de har lite mindre respekt än andra lag skulle ha.

2) Nytänt Chelsea
Sedan Roberto Di Matteo tog över efter André Villas-Boas har Chelsea haft en stigande formkurva. Söndagens 5-1-seger mot Tottenham i FA-cupsemifinalen var ännu ett bevis på det.
Chelsea ler igen.
Dessutom är ”gubbarna” som pånyttfödda. John Terry regerar i de bakre leden, Frank Lampard skjuter Juninho-frisparkar och Didier Drogba… tja, ni såg väl hans mål mot Spurs?

3) Barcelona gillar inte att möta Chelsea
Det gamla Chelsea, laget som så när knäckte Barcelona för tre år sedan, var raka motsatsen till Pep Guardiolas gäng. De försvarade sig lågt. De byggde laget kring stora, fysiska spelare. De spelade rakt och det långa uppspelsalternativet mot targetspelaren Didier Drogba var det vassaste anfallsvapnet.
De passade Barcelona illa. Dels för att Barcelona sällan eller aldrig ställs mot den typen av motstånd i Spanien, dels för att Chelsea hade mittfältare som både var kloka, spelskickliga och hade fysiskt övertag på de små spanjorerna (Michael Essien och Frank Lampard).

4) Stort längdövertag
En punkt som går hand i hand med ovanstående. Barcelona har frågetecken för Gerard Piqué. Om han inte spelar har laget bara två pålitliga huvudspelare i laget, Carles Puyol och Sergio Busquets.
Chelsea har tre i absolut världsklass – Didier Drogba (om han spelar), John Terry och Branislav Ivanovic. Dessutom finns Gary Cahill som ett ess i rockärmen. Barcelona kommer inte att kunna markera alla.
De fasta situationerna kommer att bli extremt viktiga för Chelsea.

5) Messis måltorka
Leo Messi har – hur otroligt det än kan låta – inte gjort mål mot Chelsea. Det finns förstås något som säger mig att den sviten inte kommer att hålla för evigt, men det säger också en del om att Messi haft problem med fysiska Chelsea.
Minnesbilderna av hur han helt avskärmad fullständigt försvann ur matchen i det där mötet 2009 har Terry & Co med sig i kväll.
Messi har gjort ofattbara 63 mål på 52 matcher under säsongen, 29 på sina 15 senaste. Han gör mål var 71:a minut.
Kan Chelsea neutralisera världens bäste igen?

6) Stamford Bridge
Det finns en aspekt som jag anser har blivit förbisedd när Chelsea lyckats bemästra Barcelona i Champions League (dels i 4-2-segern 2005, dels i 1-1-matchen 2009).
Stamford Bridges mått. Det är en de minsta planerna i Premier League.
Måtten 103 meter x 67 meter kan jämföras med Camp Nous 107 x 72 (varierande uppgifter, 105 x 68 enligt Wikipedia).
Ett par meter skillnad i bredd är mycket.
Den smala planen innebär problem för Barcelona som behöver ytor för att tiki-taka-spelet ska öppna ytor. Chelsea kommer att orka göra rejäla överflyttningar till bollsida i defensiven, vilket kommer att försvåra för Barcelona.

***
De mest intressanta taktiska detaljerna är dels vem Roberto Di Matteo väljer om vänsterspelare i Chelsea.
Vill han ha ett defensivt skydd mot Dani Alves löpningar eller vill han utnyttja ytorna som uppstår på Alves kant och attackera på den sidan? Chelsea spelar trots allt på hemmaplan och behöver ha ett mål med sig till bortamatchen för att ha en realistisk chans att gå vidare.
Dels vem som får chansen på topp – Drogba eller Torres?
Ivorianen var grym i söndags, men orkar han leverera en liknande insats igen? Torres har snabbheten och en historia som Barcelona-dödare under Atlético-tiden.