Herregud.
Man har sett mycket, men inget som det vi fick uppleva ikväll.

Jag trodde verkligen inte det här.
Jag trodde inte det här före det här dubbelmötet.
Jag trodde inte det här efter första matchen som Chelsea vann med 1-0.
Jag trodde inte det här när Gary Cahill gick sönder i inledningen.
Jag trodde inte det här när Sergio Busquets gav Barcelona 1-0 i den 35:e minuten.
Jag trodde inte det här när John Terry drog på sig en helt idiotisk utvisning två minuter senare.
Jag trodde definitivt inte det här när Andrés Iniesta rullade in 2-0 med ett par minuter kvar av första halvlek.
Jag trodde inte det här när Ramires Davor Suker-chippade in 2-1 i första halvlekens slutminut. Det kändes mest kul att det trots allt ”blev spänning igen”.
Jag trodde inte det här när Leo Messi lade upp bollen på straffpunkten.
Jag trodde inte det här ens när minuterna tickat fram till den 90:e minuten.

Det borde inte ha varit möjligt. Chelsea gjorde det. På samma arena där ett annat engelskt lag utspelat de mest dramatiska slutminuterna i Europacupens historia.
Så oerhört imponerande.
Att stå emot laget som kallats historiens bästa utan sina två mittbackar och med en man mindre…
Det här är den mest heroiska insatsen (heroiska, inte bästa) ett engelskt lag gjort i Europa.

Några snabba:
* Chelsea har gett uttrycket ”parkera bussen” en ny innebörd. Deras uppställning i andra halvlek framstod, utan att överdriva, som 6-3-0. Bara det faktum att Petr Cech var den Chelseaspelare som slog flest passningar till ”sista tredjedelen”.
* Didier Drogba – vilken insats. Ramires – vilken insats. Petr Cech – vilken insats.
* John Terry – vilken idiot. Hur tänkte han? Nu får han ju inte chansen att ta revansch för 2008.
* Fyra man – Terry, Ivanovic, Ramires och Meireles – avstängda i finalen. Ivanovic verkade inte känna till det själv.
* Roberto Di Matteo är pojken med guldbyxor. Det går inte längre att vifta bort möjligheten att han får tränarjobbet permanent.
* Fernando Torres nyss: ”Det bästa laget vinner inte alltid”. Nej, tack och lov. Det är därför vi älskar den här sporten. Annars skulle Barcelona vinna varje match.
* José Mourinho mot Chelsea i finalen? Det vore något.
* Slaget om tredje- och fjärdeplatsen i Premier League blev nu ännu hetare.
* Vilka tankar surrade hos André Villas-Boas när Fernando Torres rullade in 2-2 och säkrade finalplatsen?

Till sist:
Gary Nevilles känslor tangerade nog vad många engelsmän kände i kväll när Fernando Torres (av alla människor) rundade Victor Valdés och sprang in med 2-2. Lyssna här.