Tre omgångar avverkade.
Än så länge är det ingen tränare som hotas av sparken.
Men vi vet också att sånt kan förändras fort i toppfotbollen.
Idag har jag tagit tempen på ligans managers genom ett så kallat ”sack race”.
Så löst sitter tränarna – just nu.

Förra säsongen var det fyra tränare som fick sparken i Premier League: Steve Bruce, Neil Warnock, Mick McCarthy och André Villas-Boas.
Det var färre än tidigare år. Året innan 2010/11 var det fem. Säsongen 2009/10 fyra.
Klubbarna har mer tålamod idag jämfört med tidigare år. 2008/09 fick avskedades tränare, men då var det tre som klev av självmant (Curbishley, Keegan, Keane).
Säsongen 2007/08 fick sju tränare sparken (även om man officiellt kallade det för ”gemensamt beslut”).
Efter tre omgångar i Premier League är förtroendekapitalet relativt högt. Det finns ingen som sitter löst ännu.
Ett par klubbar, främst QPR och Southampton, har värvat på ett sätt som ökar press på managern.
Där kan det börja blåsa om resultaten inte kommer kvickt.

Vem som får sparken först är alltid en het potatis och ett populärt spel bland betting-bolagen.
I nuläget är oddset lägst på Nigel Adkins, trots att han fört upp Southampton genom divisionerna.
Det vore trist om det blev så. Inte bara för att jag är en förespråkare av kontinuitet, utan även för att Adkins har en spännande profil. Han står för en offensiv fotboll och verkar genomtrevlig.

Om han får gå först kan han alltid trösta sig med att han åtminstone fick stanna längre på jobbet än Leroy Rosenoir.
43-åringen fick tränarjobbet i Torquay United 2007. Klubben offentliggjorde nyheten.
Tio minuter (!) senare såldes Torquay till ett konsortium. Affärsmännen ville hitta en egen tränare. Så de började med att sparka Rosenoir. Att denne hade lett klubben till uppflyttning till League One under sin förra sejour i klubben räckte inte.
– Det var en chock, men vi skrattade åt det. Jag tyckte att jag hade gjort ett bra jobb i tio minuter och så sparkade de mig.

THE SACK RACE

DE KAN SITTA LÖST INOM KORT

1) Nigel Adkins, Southampton
Den förre fysioterapeuten har gjort ett beundransvärt jobb när han fört klubben från League One till Premier League. Förtroendet för han och sportchefen Nicola Cortese är stort från supporterhåll.
Men nu har klubben klättrat upp ett pinnhål. Southampton har slagit sitt värvningsrekord två gånger i sommar, först genom Jay Rodriguez, sedan genom värvningsbomben Gaston Ramirez. Nigel Adkins är oprövad i Premier League och tre inledande förluster har inte stärkt hans position.
Fortsätter Saints att förlora, oavsett om spelet är offensivt och sevärt, kommer Adkins ryka.

2) Brian McDermott, Reading
Den förre Sverigebekantingen – gjorde en sejour på lån i IFK Norrköping på 1980-talet – borde sitta säkert med tanke på det imponerande arbete han gjort i Reading. Men klubben har en ny, rysk ägare. Om det är något vi lärt oss av oligarkerna är det att de har dåligt tålamod. McDermott har ingen tränar-cv att falla tillbaka på. Reading har en poäng efter tre matcher. Readings kommande schema är inte lätt: Tottenham (h), WBA (b), Newcastle (h), Swansea (b), Liverpool (b). McDermott kan ha det hett om öronen efter den åttonde omgången…

3) Mark Hughes, Queens Park Rangers
QPR sparkade Neil Warnock direkt efter nyår, trots att han knappast kunde lastas för det kaos som omgärdade klubben i inledningen av säsongen. In kom Mark Hughes som knappast ledde till någon nämnvärd förbättring. QPR låg under strecket större delen av våren och räddade kontraktet först i sista omgången. I sommar har QPR köpt spelare för 200 miljoner kronor. Det låter kanske inte mycket, men många av dessa namnkunniga stjärnor har en ansenlig summa i lönekuvertet.
Mark Hughes har truppen – nu måste han leverera resultat och åtminstone undvika bottenstriden.

DE SITTER SÄKERT – ETT TAG TILL

4) Chris Hughton, Norwich
Norwich blev av med Paul Lambert som stack till Aston Villa. Chris Hughton, som gjorde ett fint jobb i Newcastle och Birmingham, tog över. Han har visserligen tillräckliga meriter för att ha status i en klubb som Norwich, men efter förra säsongens framgång finns det förväntningar på klubben. Om vi kommer fram till jul och ”kanariefåglarna” ligger under strecket kan Hughton få se sig om efter ett nytt jobb.

5) Steve Clarke, West Bromwich
Inledningen i ligan har varit fantastisk och i nuläget finns förstås inga planer på att göra sig av med Steve Clarke. Men skotten är en chansning – då han inte har varit manager tidigare utan jobbat som assisterande tränare. Om WBA den fina starten skulle vara ett luftslott, om WBA skulle rada upp förluster – då kommer Clarke ifrågasättas. West Bromwich har visat tidigare att de kan agera impulsivt, inte minst när de sparkade Roberto Di Matteo efter en finfin höst.

6) Sam Allardyce, West Ham
”Big Sam” klarade minimikravet – att föra West Ham tillbaka på första försöket. Men fansen är inte helt nöjda med tränarens filosofi. De vill se en attraktiv fotboll – istället får de ”Bolton ’03 version 2.0”. Sedan Andy Carroll värvades som ny referenspunkt i anfallet är det ingen hemlighet hur West Ham ska ta sina segrar. Det är via långbollar. Taktiken måste ge poäng – annars kommer Allardyce få svårt att försvara sin taktik.

7) Brendan Rodgers, Liverpool
När Liverpool anställde Brendan Rodgers gjorde de det med en långsiktig plan i åtanke. Han var mannen som skulle ta dem tillbaka till toppen på några års sikt, han som skulle revolutionera spelet. Liverpool är en klubb som historiskt sett är känd för att ha tålamod, både från klubbledning och publik, men det har redan börjat knaka i fogarna mellan ägare och tränare. Rodgers kritiserade FSG öppet när han bekräftade att han inte hade släppt Andy Carroll utan garanti på att få in en ersättare. Han har även försökt skeppa iväg flera av de dyra, misslyckade värvningar som FSG gjort.
Rodgers passningsfilosofi vinner anhängare, men Liverpool är en storklubb. Det kommer att krävas poäng i en högre takt framöver.

8> André Villas-Boas, Tottenham
AVB är inhämtad för att greja fjärdeplatsen. Efter en svag start och tveksamt man-management i målvaktsfrågan är han redan ifrågasatt. Inte mycket, men litet. Portugisen bör se till att Spurs blandar sig i racet om fjärdeplatsen – annars kan han få lämna ett toppjobb väldigt fort igen.

9) Paul Lambert, Aston Villa
Den ytterst lovande tränaren handplockades av Randy Lerner för att ställa saker och ting tillrätta på Villa Park. Man hoppas ju att Villa inser att de inte kan få en bättre tränare, men samtidigt måste man vara realistisk. Materialet är begränsat och om laget sladdar kan inte ens Lamberts fina rykte rädda honom.

10) Martin Jol, Fulham
Med några dagar kvar till transferfönstret stängde satt Martin Jol tryggt. Han hade fått sitt inkörningsår, truppen var intakt, han hade fått in meriterade nyförvärv som Mladen Petric och Hugo Rodallega för en billig peng. Laget hade material för en plats strax bakom topp 8. Sedan såldes Moussa Dembélé och Clint Dempsey. Nu finns det inga garantier längre. Efter premiärsegern (5–0) när solen sken och allt var guld och gröna skogar har laget tre raka förluster, varav respass i Ligacupen mot Sheffield Wednesday.

11) Michael Laudrup, Swansea
Storspelaren var ett frågetecken inför säsongen. Hans tränar-cv är blek i jämförelse med den han har som spelare (vilket förstås inte säger så mycket eftersom han är en av fotbollshistoriens mest begåvade speluppläggare). Skulle han klara Premier League som manager? Det vet vi inte ännu. Det vi vet är att Swansea kommer att klara av tomrummet efter Brendan Rodgers. Tiki-takan sitter i klubbens dna och Laudrup är rätt man att förvalta arvet. Fyndköp som Michu har stärkt Laudrups ställning.

DE SITTER SÄKERT FRAM TILL VÅREN

12) Roberto Martinez, Wigan
Spanjoren har ett grundmurat förtroende från ordföranden Dave Whelan. Om Roberto Martínez verkat i en annan klubb ifjol med samma facit som Wigan hade han definitivt fått foten. Men han blev kvar och på våren betalade det sig när Wigan svarade för en ”great escape”. Blev han inte sparkad då borde ha inte bli det nu heller. Wigan kan knappast få en bättre tränare. Men om laget slutar att överprestera (vilket jag hävdar att de gör årligen) och börjar sladda på riktigt finns risken att även Dave Whelan, till slut, gör något överilat.

13) Roberto Di Matteo, Chelsea
Vårens utfall där Di Matteo tog över efter André Villas-Boas och sedan förde Chelsea till seger i FA-cupen och Champions League var egentligen för bra för att vara sant. Det borde inte ha varit möjligt. Ändå var det ingen självklarhet i Roman Abramovitjs bok att Di Matteo skulle få det permanenta jobbet. Nu fick han det – något annat hade varit befängt – men det här är en klubb som avverkar tränare som andra byter kalsonger. I Chelsea, en klubb med många hövdingar och viljor, kan man inte utesluta något – trots den lovande starten.

14) Tony Pulis, Stoke
Tony Pulis har varit tränare för Stoke så länge att hans keps nästan blivit lika synonym med klubben som Rory Delaps inkast. Men ägaren Peter Coates har fått lägga ut relativt stora pengar på att etablera klubben i Premier League. Någon gång kanske han vill se en utveckling? Just nu känns det som laget kört fast. Det krävs nog en bottenstrid för att Pulis jobb ska vara i fara.

15) Martin O’Neill, Sunderland
Kom in i Sunderland förra säsongen och lyfte hela klubben. Bättre och mer meriterad manager går inte att få för en mittenklubb i PL. Det enda som skulle kunna kosta honom jobbet i dagsläget är sensationellt dåliga resultat eller meningsskiljaktigheter med ägaren Ellis Short.

16) Roberto Mancini, Manchester City
Italienaren geniförklarades efter Citys ligavinst i våras. Hade inte Sergio Agüero gjort mål med dryga minuten kvar hade han kanske fått sparken. Så små är marginalerna i toppidrotten. Himmel eller helvete. Titeln gav Mancini arbetsro, men ett nytt fiasko i Champions League skulle kunna förändra den ställningen fort.

17) Alan Pardew, Newcastle
Efter fjolårets succé har Pardew en stark ställning. Dessutom har tränaren en bra relation till ägaren Mike Ashley. Pardew har råd med en missräkning i år utan att det kostar honom jobbet.

DE SITTER KVAR TILLS DE VÄLJER ATT SLUTA

18) Arsène Wenger, Arsenal
Fransmannen var hårt ifrågasatt i inledningen av förra säsongen. Då kändes det faktiskt inte helt otänkbart att han själv skulle kliva av i sommar. Men Monsieur Wenger är principfast och har han sagt att han ska stanna kontraktstiden ut kommer han att göra det. Jag tvivlar starkt på att Arsenal kommer att sparka honom.

19) David Moyes, Everton
I tio år har David Moyes kämpat med små medel och sett till att Everton ”bråkat” med de stora. Nu har han gjort smart business i sommar och har ett bättre lag än tidigare. Det är nästintill otänkbart att Everton skulle sparka Moyes. Lämnar han har han tagit beslutet själv.

20) Alex Ferguson, Manchester United
Behöver väl inte motivera varför sir Alex sitter säkrast på sitt jobb?

***
Vem tror du får sparken först i Premier League? Vilken av de nya tränarna i ligan förtjänar mest tålamod? Rodgers? Villas-Boas? Clarke? Adkins?