Startsida / Inlägg

Två slutsatser efter Manchester City–Arsenal

av Kalle Karlsson

Arsenal klarade det första och svåraste testet
Det sades på förhand att det här var matchen som skulle utgöra ”Arsenals test”. I så fall klarade sig Arsène Wengers gäng rätt bra.
Arsenal kom till Etihad Stadium, förde spelet mot regerande mästarna, fick med sig en poäng. Det kunde mycket väl ha varit tre.
– Det handlar om kontinuitet och det som skedde idag borde stärka vårt självförtroende, sa Arsène Wenger.
Visst, är det så. Arsenal har börjat bra tidigare säsonger, inte minst säsongen 2007/08, men om Manchester City på bortaplan symboliserar den svåraste uppgiften i ligan för tillfället så vet vi att Arsenal åtminstone klarar det.
Det kommer många fler hinder under resans gång, men de blir inte mycket svårare än Roberto Mancinis miljardbygge.

Arsène Wenger får sällan beröm nuförtiden, men igår vann han coachmatchen stort. Fransmannen gjorde ”en Ferguson”, plockade in en extra mittfältare i en stormatch på bortaplan. Aaron Ramsey gav Arsenal numerärt överläge och bollinnehavet i en första halvlek där det blev tydligt hur genialt det var att packa mitten med spelare. Med Mikel Arteta, Abou Diaby, en droppande Santi Cazorla, en centrerande Lukas Podolski och Aaron Ramsey hade Arsenal ofta fyra, ibland fem spelare centralt.
I praktiken släppte Arsenal kanterna och lät istället ytterbackarna Kieran Gibbs och Carl Jenkinson sköta dem själva.
Vi såg även fördelarna med Gervinho som striker. Ivorianens avslut lämnade en del i övrigt att önska, men han tar sig till lägena och hans löpningar ut mot kanterna kan dra isär vilket försvar som helst.
Arsenal stod och sov (framför allt Lukas Podolski, vilket Sky Sport demonstrerade i sin studio) vid Joleon Lescotts 1–0, men i övrigt gjorde försvaret en ny stark insats. Per Mertesacker, ojämn förra säsongen, har växt ut till en jätte.

Arsenal är fortfarande obesegrat efter fem matcher. Laget har visserligen bara vunnit två matcher, men de har kryssat i två på pappret svåra matcher: Stoke (b) och Manchester City (b). Enda plumpen är hemmapremiären mot Sunderland (0-0).
Wenger säger att han har den starkaste truppen någonsin. Robin van Persie må ha flyttat, men jag ger honom rätt gällande bredden.
För första gången på många år har Arsenal tre mittbackar av riktigt hög klass.
För första gången på många år har Arsenal fått ordning på defensiven över hela banan.
För första gången på många år finns det en bra balans på mittfältet.

Det finns fortfarande frågetecken. Det är oklart vem som i dagsläget förtjänar förstaposten mellan stolparna – Vito Mannone eller Wojciech Szczesny. Det saknas fortfarande en klockren strikerlösning. Gervinho känns hyperspännande men måste bli effektivare än han var igår, Olivier Giroud är inte varm i kläderna.
Men Arsenal känns starkt. Mer resolut, mer beslutsamt, inte lika givmilt.
– Kan vi hålla i till mars eller april när det blir tajt så kan vi nå ända fram med den här moralen, sa Mikel Arteta efteråt.

Det var inte bara att Arsenal fick ett kryss. Det var sättet de gjorde det på – att de styrde spelet borta mot Manchester City – som gav mig den spontana känslan att de kommer att vara med i titelracet i år.

Jenkinson – störst framsteg i ligan
Minns ni 8–2-matchen på Old Trafford förra säsongen? Klart ni gör. Arsenal kom till spel med spillror av en backlinje mot ett formtoppat Manchester United. Det var, för att använda Patrice Evras ord, ”pojkar mot män”.
Allra mest valpig var en 19-årig högerback som några månader innan tillhört Charlton i League One.
Jag tyckte synd om Carl Jenkinson den eftermiddagen. Det var tydligt att han försatts i en övermäktig situation. Kastad till vargarna typ.

Därför är det fantastiskt att se hans utveckling den här hösten. I Bacary Sagnas frånvaro har han startat alla fem ligamatcher till höger i backlinjen. I de första omgångarna var han en trygg, solid del av den backlinje som höll nollan. Han säkerhetsspelade och gjorde det bra. Han var en bra motvikt till mer offensive Kieran Gibbs på vänsterkanten.
I går mot Manchester City fick vi se de offensiva kvaliteter som jag ansett att han saknat. Jenkinson fick ansvara för hela högersidan när Aaron Ramsey centrerade. Han gjorde det med bravur. I första halvlek skapade han en jättechans för Lukas Podolski efter ett fint genombrott längs kanten. Han hade kunnat ordna en till möjlighet om inte Javi Garcia gjort ett brottargrepp på honom i andra halvlek.

Carl Jenkinson, som har engelsk pappa och finsk mamma, har sannerligen gjort en remarkabel resa. Det är knappt två år sedan han spelade för Eastbourne Borough i Conference.
Jag kan inte komma på någon spelare som gjort större framsteg under det senaste året.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB