För två och ett halvt år sedan klackade han hem ligatiteln för Chelsea.
Han skrev på för Liverpool och jämfördes med Leo Messi.
Sedan dess har Joe Coles karriär gått utför.
Det här är historien om en ultrabegåvad spelare som ”peakade” för tidigt.

Anfield, 31 oktober:
Ligacupen är inte turneringen som drar till sig intresse i vanliga och den här kvällen huserar Liverpool verkligen utanför rampljuset. Samtidigt som laget möter Swansea hemma följer de stora massorna dramatiken i mötet mellan Chelsea mot Manchester United.
För Joe Coles del är det kanske lika bra.
Mittfältaren fick chansen från start, men lyckades egentligen bara spela sig ännu längre från startelvan. I halvtid byts han ut och efter matchen får han kritik av Liverpooltränaren Brendan Rodgers. I en tid när tränare drar sig för att vara ärliga i sina omdömen om egna spelare på grund av risken för uppblåsta, svarta rubriker, var Rodgers ord förmodligen så nära en ”sågning” nordirländaren kommer den här säsongen:
– Joe fick en chans. Klubben har investerat en astronomisk summa pengar på en talangfull spelare. Givetvis har han varit fit i ett par veckor och chanserna har varit begränsade, men då måste man se möjligheten. Jag tycker det var svårt för honom precis som det var svårt för hela laget i första halvlek. Vi var för sega, det var inte vad jag förväntat mig från det lag jag formerat så jag tycker att det blev en svår kväll för honom, säger Rodgers på presskonferensen.
För Joe Cole var det ytterligare ett steg ned i den källare som han befunnit sig i sedan flytten till Liverpool.
Han är fortfarande bara 30 år, fyller 31 nästa vecka, och karriären verkar vara i kraftig utförsbacke.
Hur kunde det bli så?

Old Trafford, 3 april 2010:
Premier League är inne i ett avgörande skede. Ligatiteln är ett slag mellan Chelsea och Manchester United och den här dagen kan bli avgörande. United tar emot Londonlaget på Old Trafford i en seriefinal.
I den 20:e matchminuten får Joe Cole ett inspel från vänsterkanten. Med en retlig klack styr han in bollen i mål. Målet lägger grunden till segern och Cole skrev på så sätt in sig i Chelsea-historien.
Men trots det viktiga målet och trots att han kämpat sig tillbaka från skada stod det klart att hans framtid inte fanns på Stamford Bridge.
Han och klubben hade förhandlat om ett kontrakt en längre tid. Joe Cole hade 80 000 pund i veckolön. Han krävde 100 000 pund. Chelsea var inte berett att ge det till en spelare som fram till dess bara startat 13 matcher under säsongen och blott 14 matcher året före.
Men det fanns en person var beredd att öppna plånboken. Hans namn var Christian Purslow, Liverpools förre vd.
Minuterna efter att Joe Cole klackat in bollen bakom Edwin van der Sar skickade Purslow sms där han flaggade för att han skulle värva Joe Cole, enligt en artikel i The Times.
Purslow bad mottagarna om diskretion. Förhandlingarna var så hemliga att dåvarande managern Rafael Benítez förblev ovetande.

Det var kanske en förutsättning för att affären skulle bli av. Benítez hade gett sin syn på Joe Cole med Purslow under ett möte i februari. De två Liverpoolbossarna hade satt sig på ett hotell i London inför matchen mot Arsenal för att diskutera möjliga nyförvärv till sommaren. Rafael Benítez, som sålt Robbie Keane tillbaka till Tottenham ett år tidigare, poängterade att en anfallare var högsta prioritet. Liverpool hade bara två renodlade strikers i truppen, Fernando Torres och David Ngog.
Christian Purslow hade en bättre idé. Han berättade att Joe Cole skulle bli tillgänglig som Bosman om bara fyra månader.
Rafael Benítez slog bakut. Hans reaktion var så häftig att andra gäster i hotellfoajén vände sig om.
Han satte ett stort frågetecken kring spelarens skadehistorik. Om någon Bosmanspelare skulle värvas var det anfallaren Marouane Chamakh.
Christian Purslow lyssnade inte.
Rafael Benítez framtid på Anfield var ju ändå osäker. I juni kom han och klubben överens om att gå skilda vägar, åtminstone var det den versionen som kommunicerades utåt.
Drygt en månad senare skrev Joe Cole på för Liverpool.

Joe Cole fick ett fyraårskontrakt och blev Roy Hodgsons första värvning i Liverpool. Den offensiva mittfältaren fick tröja nummer tio.
– Det handlar inte om det finansiella. Det var politiska snarare än fotbollsmässiga orsaker, sa han på presskonferensen när han presenterades.
Men han tjänade bra. Kontraktet var värt 90 000-120 000 pund i veckan, uppgifterna varierar. Lägg till en lukrativ sign-on-bonus.
– Det här ger signalen till supportrarna att klubben menar allvar, sa förre storspelaren Ian Rush.
Flytten skulle bli en nytändning för Joe Cole. När han kom fram som ung stjärna i West Ham United hade han stämpeln som supertalang. I ett land som då mestadels fostrat fotbollskrigare var han ett undantag. Han var oerhört begåvad. Han var kvick, teknisk, irrationell. Av vissa kallades han en brittisk Maradona, givetvis överdrivet, men det säger en del om den inneboende potentialen.
Efter att José Mourinho förbättrat hans defensiv gjorde han en kanonsäsong i Chelsea 2005/06 och fick plats i säsongens lag. Hans silkeslena fötter kunde skulle skapa magi på små ytor.
Den förmågan verkade vara bibehållen när Steven Gerrard sett honom under försäsongsträningen sommaren 2010.
– Messi gör vissa otroliga saker, men vad han än kan göra kan Joe göra det lika bra, om inte bättre. Han chockade oss på träningen genom att göra tricks med en golfboll som andra spelare inte ens kan göra med en fotboll. Jag tror verkligen på Joe som årets spelare den här säsongen, sa Liverpoolkaptenen till magasinet Match of the Day.

Det blev ingen utmärkelse. Långt ifrån. Joe Cole nådde aldrig de där höjderna som vi minns från glansdagarna i Chelsea.
Redan i debuten gick snett när Cole kastade sig in i en duell med Arsenals Laurent Koscielny och fick rött kort. När säsongen var över hade han startat blott nio matcher i ligan (två mål).
Den efterföljande sommaren var Roy Hodgson ersatt av Kenny Dalglish, men han fann inte heller någon plats i laget för den förre engelske landslagsspelaren. På deadline day i augusti genomförde Joe Cole en av fönstrets mest överraskande flyttar till franska Lille.
I Ligue 1 fick spelaren ett litet lyft. Han spelade 27 matcher och charmade stundtals Lille-fansen med sin teknik. Tränaren Rudi Garcia ville behålla honom. Joe Cole ville stanna.
– Jag är lycklig här, min familj också. Jag blev mottagen på ett bra sätt och älskar laget. Men det är inte jag som bestämmer. Vi får se vad styrelsen beslutar.
Av någon anledning vände Joe Cole hem till Liverpool.
Där fanns en ny tränare i Brendan Rodgers. Hans passningsfilosofi kunde bli ett lyft för Joe Cole. Åtminstone var det spelarens förhoppning.
– När jag hörde att Liverpool letade ny manager bad jag om att det skulle bli Brendan.
I teorin borde de synkronisera. En formtoppad Joe Cole är som klippt och skuren för ett lag som vill spela kort efter marken.
Men det blev ingen bra start under nye managern heller. I sin comeback i Liverpool den 2 augusti mot FC Gomel drabbades Cole av en sträckning. Han var tillbaka två veckor senare som inhoppare i premiären mot West Bromwich, men sedan har han spelat sparsamt. I början av oktober fick han göra ett inhopp borta mot Stoke.
Och i onsdags kom matchen mot Swansea där han underpresterade.

Joe Cole har hamnat i limbo. Han skulle behöva ett klubbyte, men ingen klubb har råd att värva honom. Hans lön, minst 90 000 pund i veckan, avskräcker de allra mest köpgalna.
Brendan Rodgers skulle tveklöst släppa taget om spelaren om någon annan klubb tog över lönekostnaden.
Hittills har fyraårskontraktet gett Joe Cole runt 125 miljoner kronor i lön (även om Liverpool ”bara” betalade två tredjedelar av den summan under året på lån i Lille). Med ytterligare nästan två år kvar av avtalet har Joe Cole runt 100 miljoner i innestående lön.
För dessa pengar, hittills runt 110 miljoner kronor exklusive sign-on, har Liverpool fått 9 ligastarter, 13 inhopp i ligan och 2 ligamål.
Ingen skugga ska falla över Joe Cole. Han gjorde det som förmodligen alla andra – även du och jag – hade gjort om någon erbjöd ett lukrativt kontrakt.
Men i det här läget kanske han skulle acceptera en rejäl lönesänkning och se till att få till en flytt i januari.
Annars riskerar karriären – och minnena av hans titelvinnande mål för drygt två år sedan – att tyna bort i den mardrömmen han nu befinner sig i på Anfield.

Källor: Daily Mail, Liverpools officiella hemsida, Telegraph, The Times.

FAKTA/Joe Cole – år för år
(Säsong, klubb, matcher, mål)
1998/99 West Ham……….8……..0
1999/00 West Ham………21…….1
2000/01 West Ham……….30…….5
2001/02 West Ham……….30…….0
2002/03 West Ham……….36…….4
2003/04 Chelsea……….….35…….1
2004/05 Chelsea…………..28……8
2005/06 Chelsea…………..34……..7
2006/07 Chelsea…………..13…….0
2007/08 Chelsea…………..33……..7
2008/09 Chelsea…………..14…….2
2009/10 Chelsea…………..26…….2
2010/11 Liverpool…………20….…2
2011/12 Liverpool…………..0….…0
2011/12 Lille (lån)………….32……4
2012/13 Liverpool………….2……..0