Startsida / Inlägg

Tre slutsatser efter Arsenal–Tottenham

av Kalle Karlsson

Walcotts löneförhandling visar vilken väg Arsenal vill gå
Theo Walcotts kontrakt går ut i sommar. Hittills har han och Arsenal inte kommit överens om någon förlängning.
Idag mot Tottenham (5–2) såg vi än en gång hur viktigt det är för klubben att lösa situationen och få behålla yttermittfältaren. Walcott var planens bästa spelare i första halvlek. Ständigt på språng, ständigt villig att slå inlägg.
Facit blev ett mål och en assist, men framför allt var Walcott den där katalysatorn i offensiven som alla lag behöver.

Walcott tjänar runt 60 000 pund i veckan, enligt vissa uppgifter under 50 000 pund i veckan. Han kräver en rejäl höjning. Engelska tidningar skriver att han vill ha 100 000 pund. Det är helt naturligt. Hans marknadsvärde är tillräckligt starkt för att få mer än så i en annan klubb – plus en lukrativ sign-on-bonus.
Företagsekonomiskt vore det bästa att ge efter och ge Walcott en rejäl löneförhöjning eftersom spelaren kan flytta gratis i sommar. Hur mycket han ska ha i veckan är svårt att säga, det vet de som sitter vid förhandlingsbordet, men om Andrej Arsjavin tjänar 75 000 pund i veckan borde ju Walcott ha mer.
Då hotas visserligen den platta lönestruktur som Arsène Wenger hållit så hårt på under sin tid i klubben. Om en spelare får rejält påökt kan det innebära att fler spelare framåt sommaren kommer att kräva höjd lön. Men utvecklingen är ofrånkomlig.
Antingen öppnar man plånboken eller så tappar man spelare och får börja om från scratch gång efter gång.
Arsenal har de senaste 1,5 åren tappade två spelare (Samir Nasri och Robin van Persie) för att de bara haft ett år kvar på kontrakten. Att tappa Walcott gratis vore förödande.

Är det inte dags att slopa den där socialistiska lönestrukturen som innebär att Aaron Ramsey tjänar liknande pengar som Walcott?
Om Arsenal ska hänga på de andra topplagen går det inte att kontinuerligt betala avsevärt lägre löner. Walcott-fallet visar vilken väg klubben vill gå.
Vd:n Ivan Gazidis säger att det finns pengar till transfersbudgeten.
I så fall borde en del av dessa pengar gå till att försäkra sig om Theo Walcott.

Adebayors hjärnsläpp
Emmanuel Adebayor har en minst sagt frostig relation till Arsenalfansen. Idag hade han chansen att tysta dem genom att leda sitt lag till seger.
Det började också bra för anfallaren när han placerade in 0–1 efter cirka tio minuter.
Men så förstörde han allt själv när han kastade sig in i en duell med Santi Cazorla i den 17:e minuten. Howard Webb hade förstås inget annat val än att plocka fram det röda kortet.
Vad tänkte Adebayor? Vad i all sin dar tänkte han när han gick in så idiotiskt i en närkamp på mittplan?
Visst, det är derby, känslorna är heta, det ska smälla i duellerna. Men spelare måste kunna vara mer pragmatiska. De måste kunna förstå vad ett rött kort i ett sådant läge betyder för laget.
Adebayor förstod det inte – och Tottenham reducerades till tio man med 73 minuter kvar att spela.
Han gav hemmafansen glädjen att kunna skandera: ”Adebayor, what’s the score?”.
Det är möjligt att Arsenal hade vunnit ändå, men Adebayors hjärnsläpp berövade hans lagkamrater chansen att vinna.

Vass coaching av Villas-Boas
André Villas-Boas var pressad inför derbyt. Han konstaterade själv att Tottenham inte hade råd att förlora matchen.
Själv gjorde managern en bra match. Han gjorde rätt val före matchen, rätt val under matchen. Därför måste han vara så besviken på Emmanuel Adebayor.
Villas-Boas överraskade genom att välja 4-4-2 med både Adebayor och Jermain Defoe på plan. Det visade sig vara ett klokt val. Spurs inledde bäst och skaffade sig ledningen när Defoe lurade skjortan av Per Mertesacker med en smart löpning (chockerande försvarsspel av tysken), sköt och Adebayor satte returen till 1-0.
Den fina starten var förgäves när Adebayor blev utvisad i den 17:e minuten.

I pausen visade Villas-Boas återigen prov på bra coaching. Han bytte ut båda sina ytterbackar Kyle Walker och Kyle Naughton och satte in Michael Dawson och Clint Dempsey. Trebacklinje. Övergång till 3-4-1-1.
Förändringen gav Spurs ett lyft i inledningen av andra halvlek där laget hade en stark tiominutersperiod.
Planens bästa spelare – Santi Cazorla – dödade den entusiasmen med sitt 4–1-mål, men Spurs klarade att spela 1–1 i andra halvlek fram till slutsekunderna när Walcott kontrade in 5–2, trots det numerära underläget. Villas-Boas modiga, proaktiva coaching lade grunden till det.
– Jag är stolt över mina spelare. Vi gjorde en bra match med elva och tio man, sa Villas-Boas efteråt.
Tottenham hade inte råd att förlora idag, sades det, men André Villas-Boas förtroendekapital är ändå intakt. I hans fall var det en hedersam förlust.

***
Ni som har Aftonbladet Plus kan läsa del 10 i min artikelserie om Premier League-legendarer. Den här veckan om Didier Drogba.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Ludwig Billengren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB