Startsida / Inlägg

Analys: Stokes läckra hörnvariant

av Kalle Karlsson

På förhand målades West Ham–Stoke ut som mötet mellan långbollarna.
Så passande att vi då fick se ett av säsongens läckraste mål.

Jag slötittade lite på gårdagens möte. Mest nyfiken var på att se om det skulle bli den långbollskavalkad som många tog för givet.
Det blev det inte. Visst skickade lagen långt på sina fyrtorn, men lagen levererade också en del fina kombinationer. Stoke ägde första halvlek, West Ham tog över totalt i den andra.
Framför allt innehöll matchen ett mästerverk.
Håll med om att det är lite kul. Tony Pulis har lett Stoke i tio år i rad (med undantag för en ettårig sejour i Plymouth). Han har gjort ett beundransvärt jobb när han etablerat klubben i Premier League.
Han har samtidigt fått leva med att bli ständigt kritiserad och förlöjligad över lagets taktik. Stoke gör bara mål på inkast, heter det. Trots att statistiken visat att de bara gjort ett fåtal mål som direkt följd av inkasten per säsong.
Nu är inte Rory Delap i närheten av någon startelva längre, men allmänheten tror fortfarande att lagets främsta anfallsvapen är inkasten.
Så plockar Stoke – av alla lag – fram den läckraste hörnvarianten jag sett i Europa den här säsongen.
Det är bara för oss att lyfta på hatten, förlåt kepsen, för Tony Pulis.

Gary Neville kallade det ”säsongens mål”. Jag tror Demba Ba, bland andra, har invändningar mot det efter sin supervolley, men jag förstår vad Neville menar.
Det finns ju mål som bygger på otrolig individuell skicklighet.
Zlatan Ibrahimovic påminde oss om det förra veckan.
Men det finns inget som värmer en tränare mer än när en intränad variant lyckas. En sådan som bygger på att l-a-g-e-t lagt ned idogt arbete på träningsplanen som sedan bär frukt när det är skarpt läge.
Vi minns Tomas Brolins frisparksmål mot Rumänien i VM 1994, vi minns hur Tommy Svensson pratade om varianten i den klassiska SVT-krönikan efteråt.
– … han hade nog samma känsla som jag. Vi fick en sån grej att lyckas!
Jon Walters 1–0 för Stoke i går borta mot West Ham var ett sådant mål.
Det var ett mästerverk eftersom den involverade så många spelare.
Lag är så sönderlästa nuförtiden att man sällan ser hörnvarianter. Det handlar mest om att screena på ett ställa och att få en spelare att kunna nicka ostört (som Chelsea mot Liverpool häromveckan).
Det här var något helt annat. Den byggde på att fem spelare som interagerade och gjorde exakt rätt sak för att öppna ytan för målskytten.
– Vi jobbade med den i två, tre dagar och gjorde aldrig mål när vi övade på den på träningarna, men lyckligtvis gick den hem nu, sa Tony Pulis.
Eftersom jag förra veckan grottade ned mig i zonspel kontra man-man-spel vid fasta situationer var det ju underbart att vi fick ett sådant här mål att vila teorierna emot.
Det hade aldrig varit möjligt för Stoke att lyckas med varianten mot ett försvar som använt zonspel. Uppenbarligen hade de kartlagt West Ham, noterat att de inte, som brukligt, placerar en spelare vid ”första ytan”. Sedan var det bara att köra.
– Det var en fin boll in och en fin avslutning, tillade Pulis innan han erkände:
– Jag borde inte säga det, men vi blockade en spelare. Vi obstruerade honom. Jag borde inte vara så ärlig.
Stoke har de senaste åren varit synonymt med inkast.
Till viss del har det varit orättvist, jag har skrivit det flera gånger, eftersom Stoke de senaste åren haft ett fint kantspel med Jermaine Pennant och Matthew Etherington.
Efter gårdagen kanske fotbollsvärlden har fått upp ögonen för att de faktiskt kan något mer.

SÅ HÄR GICK HÖRNVARIANTEN TILL

Kolla gärna målet först så kan vi granska detaljerna senare:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/fotboll/premierleague/article15802877.ab


Hörnläggaren Glenn Whelan har lagt upp bollen för att slå hörnan. När han lägger handen på bollen är det signalen till lagkamraterna att starta löpningarna. Jon Walters, längst bort i straffområdet, kommer att inleda rörelsen. Samtidigt är spelarna som ska skapa yta för honom beredda. Ryan Shawcross vid första stolpen. Peter Crouch och Robert Huth i mitten. Charlie Adam vid bortre stolpen. Den enda som inte kommer att delta aktivt är Steven N’Zonzi som kommer att stå still (givetvis för att ta upp markering).


1) Jon Walters har startar sin löpning längst bort i straffområdet. Han har inga problem att rycka ifrån sin bevakning eftersom han framstår som tämligen ”ofarlig” i den ytan. Han kommer att springa i en båge runt alla spelare och dyka upp vid första stolpen. 2) Peter Crouch gör ett litet ryck framåt för att dra med sig sin bevakning.

Här ser vi hur lång och genomtänkt Jon Walters löpning är. Det intressanta är att han löper bakåt för att komma loss från sin bevakare.


Här kan vi se samspelet mellan samtliga Stoke-spelare. Ryan Shawcross vid första stolpen har gjort ett litet ryck. Peter Crouch har rört sig mot målet. Jon Walters har slitit sig loss och är nu helt fri på väg mot första stolpen. Robert Huth, vid straffpunkten, är beredd att blockera sin motståndare. Samtidigt har Charlie Adam screenat George McCartney vid bortre stolpen.


Här ser vi tydligt hur Charlie Adam (inringad) håller i och drar i George McCartney.


Jon Walters möter Glenn Whelans låga hörna och skjuter in 0–1 lågt vid första stolpen. Här ser vi tydligt hur Stokes löpningar utan boll har tryckt ned alla West Ham-försvarare till målområdeslinjen.

Fotnot: Tack till redigeraren Christoffer Glader som hjälpte till med grafiker och rita pilar.

***
Läs mer:

Analys: Zonspel vs man-man vid fasta situationer.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB