Fått behålla nyckelspelarna
När transferfönstren stänger talas det stort och brett om vilka klubbar som spenderat mest pengar på de flådigaste nyförvärven under sommaren. Det talas ofta för lite om vilka som fått behålla sina spelare. Trots att det är viktigare.
West Bromwich slutade på tionde plats förra säsongen. En stark prestation, framför allt då de inte hade en enda spelare som stack ut, inte en enda spelare som var bland ligans 30 bästa. Både Youssouf Mulubmu och Peter Odemwingie gjorde rätt svaga säsonger, vilket blev en ”blessing in disguise” för WBA. Den spelare som var närmast en flytt i somras var ingen av dessa utan mittbacken Jonas Olsson, som jagades av Tottenham. Svensken stannade.
Den enda ”förlusten” var mittfältaren Paul Scharner som flyttade till Tyskland. Men där valde WBA själva att inte ge österrikaren något nytt kontrakt.
Målvakten Ben Foster borde ha intressenter, men storklubbarna kanske är bländade av det faktum att han dumpades av Manchester United. Offensive mittfältaren James Morrison skulle också klara att spela i en större klubb, men är fortfarande kriminellt underskattad.
Att som mittenklubb inte ha några fixstjärnor har en stor fördel – det är lättare att få behålla sina spelare.

WBA:s spelaromsättning i somras
In: Ben Foster (permanent övergång), Markus Rosenberg, Claudio Jacob, Yassine El Ghanassy (lån), Goran Popov (lån), Romelu Lukaku (lån). Ut: Keith Andrews, Paul Scharner, Nicky Shorey, Marton Fülop, Simon Cox.

Fynden
Dan Ashworth må vara en doldis för många, men där har ni mannen bakom West Bromwichs framgångar. I sin roll som sportchef har han varit hjärnan bakom det scoutingnätverk som lett till att klubben kunnat göra fynd som andra klubbar bara kunnat drömma om.
Peter Odemwingie 3 miljoner euro, James Morrison 2,5 miljoner euro. Claudio Yacob var gratis.
Backlinjen – en av ligans mest solida – kostade runt 30 miljoner kronor. Totalt.
Att WBA inte lagt ut stora summor på spelare har gjort att många av lirarna är brutalt underskattade. Jag sa inför säsongen att lagets anfall är ligans mest underskattade och hösten har väl bevisat det. Markus Rosenberg är långt från startelvan av den enkla anledningen att Shane Long, Marc-Antoine Fortuné och Romelu Lukaku är bättre än folk tror. Detsamma kan sägas om många spelare i WBA.

Klubbar med begränsade resurser – det vill säga nästan alla – står och faller med sin spelarrekrytering.
Newcastle gjorde sensation förra säsongen tack vare att de gjort en rad fynd.
WBA har kunnat bygga en slagkraftig trupp tack vare Dan Ashworths engagemang och skarpa affärssinne.
Ta Claudio Yacob som spelat ut kontraktet med Racing Club hemma i Argentina. Det går en historia om hur Dan Ashworth under en scoutingresa fick klättra över ett stängsel bara för att ta sig in och spionera på spelaren under en träning. De bjöd in mittfältaren till provträning under träningslägret i Sverige under sommaren. Och så fick de en av ligans bästa defensiva mittfältare – gratis.

Centrallinjen
WBA har inga stjärnor – men laget är jämnt. Det finns inga svaga länkar, ingen ytterback där motståndarna kan ”sätta in stöten”.
Den främsta orsaken till succén är tveklöst centrallinjen med målvakten Ben Foster, mittbackarna Jonas Olsson och Gareth McAuley och defensiva mittfältarna Claudio Yacob och Youssouf Mulumbu.
Mittbackarna är tuffa, lojala och starka i luften. Mittfältarna är tuffa, lojala och exceptionellt starka defensivt, vilket medför att det är svårt att såra West Bromwich med omställningar. Yacob har, bortsett från fasta situationer, knappt tagit ett steg i motståndarnas straffområde den här hösten. Istället ligger han konstant och samlar andrabollar i korridoren mellan backlinje och mittfält.

Kontringsspelet
West Bromwich är ett av de lag som har minst bollinnehav i Premier League. Ändå ligger de trea i tabellen.
Managern Steve Clarke har utnyttjat skickliga kontringsspelare som Shane Long och Peter Odemwingie perfekt.
Kontringsmålet mot Southampton var ett perfekt exempel på det.

Klarat sig från skador
West Bromwich har visserligen fått klara sig utan målvakten Ben Foster i de senaste matcherna, men nyckelspelarna har klarat sig från skador: Jonas Olsson och Gareth McAuley har fått spela ihop utan att behöva byta mittbackspartner. Youssouf Mulumbu och Claudio Jacob har i princip spelat varje minut i ligan hittills. Shane Long och Peter Odemwingie har kunnat leda den offensiva lagdelen.
WBA har en bredare trupp än tidigare år, vilket bevisas av det faktum att Chris Brunt och Romelu Lukaku inte ens är ordinarie.
Men det blir intressant att se hur de klarar en skada på en av nyckelspelarna. För sådana får man tyvärr räkna med.

Tränaren
Det var en del som tvivlade på Steve Clarke inför säsongen. Hos spelbolagen var han en av favoriterna till att få sparken först.
På ett sätt var det förståeligt eftersom han inte varit huvudansvarig tidigare.
Men rent fotbollsmässigt visste vi att han hade kvaliteterna. Han har jobbat under tränare som Ruud Gullit, José Mourinho och Kenny Dalglish och har givetvis tagit intryck.
Att så många spelare hyllat honom, både personligheten och kunskapen, kan inte vara en slump.

Läs mer: Mitt dokument om Steve Clarke från oktober.

Klubbens struktur
West Bromwich har arbetat långsiktigt. Under åren när de var ett jojo-lag förköpte de sig inte utan tog de ettåriga sejourerna i högstaligan som ”läropengar”.
Det var många som var missnöjda med ordföranden Jeremy Peaces hårda hållning, men hans linje har visat sig framgångsrik. Hans filosofi var i korta drag: ”Det är ingen katastrof om vi åker ur. Istället siktar vi på att vara bättre nästa gång vi går upp”.
Med den röda tråden har WBA varken äventyrat ekonomin eller tagit impulsiva beslut.
Jeremy Peace ska ha enormt credit för att ha etablerat en klubb i Premier League utan att ha dragit på sig skulder.

WBA har även arbetat utifrån modellen sportchef-coach, istället för att ha en manager med övergripande ansvar.
Det har gjort att systemet och filosofin varit intakt trots att man bytt tränare ett par gånger senaste åren.
Roberto Di Matteos avsked innebar ett lyft. Roy Hodgsons farväl har gjort att laget tagit ytterligare ett kliv. Frågan är vad som händer när Dan Ashworth lämnar klubben (han har fått en tjänst inom FA).