Det blev ingen fairytale.
MK Dons besegrade AFC Wimbledon med 2–1 i andra omgången av FA-cupen – efter att ha tryckt in segermålet på tilläggstid.

Om ni inte känner till varför det här mötet var så speciellt kan ni läsa den här inför-texten.
Vet man bakgrunden vet man också att den här eftermiddagen på MK Stadium var något unikt.
Det blev en speciell match.
Inte spelmässigt, men känslomässigt.
På ena sidan satt fansen som tagit till sig en franchise-klubb. På andra sidan stod fansen som fick se sin klubb bli ompaketerad i den moderna fotbollens allra gräsligaste skrud.
Jag behöver inte tillägga att den senare skaran hade omvärldens sympati.
I luften seglade ett flygplan med banderollen ”We are Wimbledon”. Som påminnelse om det nu behövde understrykas.
MK Dons tog kommandot på planen (naturligt då de spelar i en högre division), men gästerna dominerade på läktarna.
På bortasektionen stod genuina fotbollsfans.
På de andra läktarsektionerna satt folk i MK Dons-halsdukar.

AFC Wimbledon-fansen brände av ramsor som lär blir klassiska.
Eller vad sägs om:
”Where were you when you were us…”
Eller:
”You know what you are, you know what you aaaare… Football Franchise, you know what you are…”
MK Dons tog ledningen i första halvlekens slutsekunder när Stephen Gleeson fick drömträff från 20 meter. Bollen borrade sig in i krysset bakom Neil Sullivan, 42, i Wimbledon-målet.
I andra halvlek försvarade sig gästerna effektivt. I den 59:e minuten kom målet som fotbollsvärlden satt och väntade på.
Jack Midson slängde sig fram och språngnickade in 1–1. Bortasektionen gick bananas.
Det var den sortens glädje och pitch invasion som gör att man rycks med.
AFC var på väg mot omspel, en match som hade betytt enormt mycket för klubben. En utsåld arena, tv-pengar – för League Two-klubben hade det varit bästa tänkbara resultat.
MK Dons manager Karl Robinson bytte in avdankade Alan Smith, numera långhårig och grann (nåja).
Med en minut kvar av ordinarie tid högg AFC Wimbledons Gregory på en slumpboll och var millimetrar från att göra 2-1. Men David Martin, en annan före detta Wimbledon-målvakt, gjorde en kanonräddning och styrde bollen till hörna.
Istället, i den 91:a minuten, fick MK Dons hörna. I röran framför Neil Sullivan klackade Jon Otsemobor in 2–1 för hemmalaget.
Fram till idag var Otsemobor mest känd som den förre Liverpoolspelaren som blev skjuten i bakdelen på en nattklubb.
Som någon skrev på Twitter:
A pain in the arse. Twice.

AFC Wimbledon må ha förlorat matchen och åkt ur FA-cupen, men det här var ändå ett steg framåt.
Oj, så de sjöng!
Oj, vilken bra reklam den här matchen blev för deras projekt!
Jag lovar att den redan stora supporterskaran växte idag när de fick synas i stora tv-kanaler som ITV och Fox Sports (synd att ingen svensk kanal sände matchen).
Spelarna gjorde sina fans stolta.
Fansen gjorde klubben stolt.
Jag ser fram emot att följa AFC Wimbledons fortsatta resa.