Dokument: Från mardröm till superskräll
avDet blev skrällarnas helg i England.
Men av alla överraskande resultat var det ett som stack ut, ett som kommer att ha en tyngre plats i historien:
Norwich City–Luton Town 0–1.
Låt mig berätta varför segern var extra efterlängtad för ”The Hatters”.
När BBC stoppade upp en mikrofon under hakan på Paul Buckle i lördagskväll bubblade han av lycka.
Den 42-årige fotbollstränaren hade precis fått se sitt Luton Town från Blue Square Bet Premier fullborda chocken och vinna borta mot Norwich i FA-cupen. Det är första gången en Premier League-klubb åkt ur den anrika turneringen mot ett amatörlag. Senast ett lag från högstadivisionen åkte ur mot ett non-League-lag var 1989 då Coventry snubblade mot lilla Sutton.
– Det är otroligt. Det är underbart att få komma till en sådan här arena, det är underbart att se våra fans och kronan på verket var att få ta en sådan här seger. Jag är så glad för supportrarna. De har varit nere för räkning de senaste åren, men förhoppningsvis kan Wolves-matchen och den här matchen ge dem energi att fortsätta följa oss över hela landet, sa Paul Buckle till BBC.
Han pratade om hur spelarna följt den taktiska planen perfekt, hur de packat ihop laget och gjort det trångt (”allt annat hade varit självmord”), pressat högt, gjort rejäla överflyttningar, satsat på kontringar och hur de varit kliniska när läget dök upp.
Norwich-tränaren Chris Hughton hade bytt in Grant Holt, Anthony Pilkington och Wes Hoolahan. Luton stod emot. De höll upp spelet så bra att de vann bollinnehavet med 51–49.
Med tio minuter kvar slog Stuart Fleetwood en fin djupledsboll. JJ O’Donnell sprintade ned mot kortlinjen och spelade in till en framstörtande Scott Rendell som styrde in segermålet. Rendell har spelat för tolv klubbar, de flesta på amatörnivå.
– Jag tror inte att det har sjunkit in ännu. Det var en fantastisk insats av spelarna. Det mest glädjande för mig var att vi försvarade oss mycket bra och samtidigt kunde hota framåt, sa Buckle.
Efter slutsignalen stod de tillresta supportrarna, uppskattningsvis 4000, kvar och sjöng länge för sina hjältar.
Come on you Hatters!
Anfallaren Jon Shaw, som sprang oavbrutet under matchen, berättade att han hade nära till tårarna.
De Norwich-fans som stannat kvar på Carrow Road gav bortasektionen en applåd. Det här var deras stund i rampljuset. Igår kunde man läsa om Luton Town i New York Times.
Och känner man till klubbens nutidshistoria förstår man varför det här var en speciell dag.
Min första relation till många av Englands anrika småklubbar fick jag genom datorspelet ”Player Manager” (ett av de charmigaste managerspelen som gjorts).
Jag minns hur man började i tredjedivisionen med uppdraget att spela upp det påhittade laget Anco United.
Första året i trean slogs man med Reading och Wigan. Min hatkärlek (mest kärlek) till dessa klubbar härstammar från dessa prestigematcher.
När man klivit upp ett pinnhål i ”Player Manager”, till Second division, var det stor risk att man stötte på Luton Town.
Jag ska erkänna att jag inte har funderat särskilt mycket på Luton sedan dess. De har legat där i de lägre divisionerna. Ibland har man läst om deras ekonomiska problem och hajat till över poängavdragen. De åkt ned i League One, de har gått upp i Championship. Senaste åren har de hållit till på lägre nivå än så.
Luton Town må ha spelat fyra raka säsonger i Blue Square Bet Premier, men de känns som en etablerad klubb. Större delen av 1900-talet tillhörde de ligasystemet.
Klubben bildades 1885 och var den första i södra England som blev professionell. Redan år 1890 betalade man ut löner till spelare.
1955 nådde Luton högstadivisionen. Fyra år senare spelade man FA-cupfinal mot Nottingham Forest – efter att ha slagit Norwich i semifinalen.
Åren 1982–1992 hade Luton sin storhetsperiod då man tillhörde högstaligan. 1983 lyckades man undvika nedflyttning på sista speldagen efter en minnesvärd 1-0-seger över Manchester City på Maine Road. Målet gjordes av Radomir Antic, som senare coachat klubbar som Real Madrid, Atlético Madrid, Barcelona samt Serbiens landslag.
Säsongen 1987/88 gjorde Luton sin bästa säsong under legendariske managern Ray Harford. Laget slutade på nionde plats i ligan, nådde semifinal i FA-cupen och vann Ligacupen efter att ha besegrat George Grahams Arsenal i finalen med 3–2.
Det är dessa minnen som fansen nostalgiskt har fått drömma sig tillbaka till det senaste åren. De kan tänka tillbaka på klassiska spelare som Mick Harford och Steve ”Fozzie” Foster.
Efter degraderingen 1992 – precis innan Premier League bildades – har de dystra ögonblicken varit mer frekventa än de ljusa.
Fyra år senare var man nere i fjärdedivisionen.
Turbulensen var total efter att den skuldtyngda klubben sommaren 2003 såldes till ett konsortium lett av kontroversielle affärsmannen John Gurney. Köpeskillingen: Fyra pund.
Gurney började med att sparka populäre managern Joe Kinnear innan kaoset började på riktigt. Gurney pratade om att göra Luton till ett Manchester United. Bland hans idéer var att döpa om klubben till London Luton, gå ihop (!) med Wimbledon, bygga en Formel 1-bana och att låta supportrarna rösta om vem som skulle bli ny manager.
John Gurneys sejour i klubben blev kort. Han blev senare bankrutt och försvann, tack och lov, från fotbollen.
Återkommande ekonomiska problem har fortsatt att sätta käppar i hjulen för Luton Town. Vid tre tillfällen har klubben försatts under förvaltning. 2008, efter att de åkt ur League One, fick de 10 minuspoäng för att ha betalat ”third-party agents” och ytterligare 20 minuspoäng på grund av skulderna.
När säsongen i League Two startade visste klubben att de skulle få ytterst svårt att hänga kvar.
Fansen kände sig orättvist behandlade. De tyckte Fotbollsförbundet använt deras klubb för att statuera exempel. Det är lätt att förstå dem.
– Jag betraktar dem inte som en non-League-klubb. De borde vara ett ligalag, men är det inte på grund av omständigheter som spelarna inte kan rå över, säger David Pleat, som ledde klubben 1978–86 och 1991–95.
– De har 6 000 fans som fortsätter att komma. De är beslutsamma om att få uppleva dagen då de tar steget upp i ligasystemet igen.
Luton Town ligger för närvarande på sjätte plats i Conference. Managern Paul Buckle har gett fansen ett oförglömligt minne genom segern i lördags mot Norwich, men målet kvarstår – att ta ligafotbollen tillbaka till Kenilworth Road.
Cupframgångarna har gett cirka 3 miljoner kronor i tillskott till klubbkassan. Buckle hoppas kunna värva ett par spelare.
– Klubben har haft några riktigt mörka stunder de senaste åren. Jag är exalterad för styrelsen, fansen och spelarna. Förhoppningsvis kan det här få oss att tro att vi har en riktigt bra trupp, säger Buckle, som förde Toquay till Football League 2009.
– Vi tog tag i vår historia. Det var något jag var angelägen om att göra när jag tog över. Det hänger foton på väggarna på Kenilworth Road – vi är medvetna om vårt ursprung och vår historia. Men vi vill gärna fortsätta skriva den. Mot Norwich gjorde vi det.
Det gjorde de sannerligen.
Fotnot: Luton Town har lottats mot Millwall i nästa omgång av FA-cupen som spelas 16-17 februari.