Som barn var han Evertonsupporter.
När Jamie Carragher, 35, i maj lägger skorna på hyllan avslutar han karriären som legendar i Liverpool FC.
Som one-club man och kulturbärare lämnar han ett enormt tomrum efter sig.

Istanbul, 25 maj 2005:
Liverpool har gjort det omöjliga och hämtat upp 0–3 i paus mot Milan. Champions League-finalen som var död och begravd efter första halvlek lever i allra högsta grad, men Liverpool är slutkört.
Inte nog med att Rafael Benítez tvingats formera en startelva med Djimi Traoré. I förlängningen går spelarna på tandköttet. Milan skapar ett rejält tryck.
Liverpool vägrar ge sig.
Symbolen för kampen under extratiden, never-say-die-attityden, är Jamie Carragher.
Under förlängningen drabbas han av kramp. Han sträcker ljumsken. Det ser illa ut. Men Rafael Benítez har gjort alla byten. Jamie Carragher trotsar smärtan och spelar vidare för att stå emot anfallsförsöken från Kaká, Andrej Sjevtjenko och inbytta Rui Costa och Jon Dahl Tomasson. Vid ett tillfälle fläker han sig hänsynslöst för att täcka ett inspel att den där ljumsken borde ha flugit all världens väg.
Jamie Carragher reser sig och Liverpool vinner på straffar.
Det här var kvällen då han blev legendaren ”Carra”.

När han på torsdagen meddelade att han lägger skorna på hyllan efter säsongen är det den där majkvällen för åtta år sedan som jag tänker på.
Jamie Carragher slog igenom tidigt i Liverpool. Han debuterade i januari 1997 under Roy Evans i samband med sin 19-årsdag. Ett år senare hade han slagit sig in i laget.
Men han var länge underskattad. Han var som Phil Neville; anpassningsbar och kapabel att spela både mittback, ytterback och defensiv mittfältare. Det medför ofta att det är svårt att cementera en plats. Det fanns en tid då kritiken mot honom var så frekvent på Liverpool Echos insändarsida att pappa Carragher, Phil, sökte upp brevskrivarnas telefonnummer och ringde upp dem.
– Det var en period när laget inte gick så bra. Fansen tittade på Ashley Cole, Lauren och Salgado och tänkte: ”Det är vad vi behöver, en offensiv ytterback. Vi behöver inte Carra längre”, sa han själv till The Times.
Säsongen 2004/05 blev en referenspunkt i Jamie Carraghers karriär.
Rafael Benítez tog över som tränare i klubben och gav ”Carra” en video på Franco Baresi.
– Studera den här, sa Benítez.
Jamie Carragher tog steget in som mittback en gång för alla. Där växte han ut till en jätte.
Champions League-våren 2005 fick fotbollsvärlden upptäcka det. Steven Gerrard bar laget på vägen fram till finalen med sitt mittfältsspel, men Jamie Carraghers försvarsspel var en lika viktig del.
Hans insats borta mot Juventus i kvartsfinalen (där Gerrard saknades) var magnifik. Den i semifinalen mot Chelsea var strået vassare.
– Vi överlevde tack vare en man – ”Carra”, sa Steven Gerrard. Han var beredd att offra den sista blodsdroppen för att ta oss till Istanbul.
I finalen var han lika outstanding. Efter mötet med Milan framhöll Baresi, av alla människor, Carragher som en av världens bästa försvarare.
James Lee Duncan Carragher hade fått sitt erkännande.

Sedan dess har ingen tvivlat på hans förmåga. Jamie Carragher har varit försvarschefen i Liverpool.
Hans kompromisslösa, uppoffrande spel har räddat otaliga baklängesmål. Hans proffsiga inställning har lyft lagkamraterna. Om han varit lågmäld utanför planen – hans bräckliga Scouse-röst gör honom inte direkt skräckinjagande – förvandlades han till en krigare så fort bollen sattes i spel.
Carragher har berättat hur Benítez bett vice-kaptenen att skrämma lagkamraterna som inte presterar genom att gå till fysisk handling.
– Det är inte jag, svarade jag vänligt, och förklarade att jag hellre ger dem en verbal salva än fysiskt, sa Jamie Carragher i Daily Mail.
En gång gjorde han det. Det var efter att Rigobert Song kritiserat Carragher för hans insatser och ifrågasatt om han var tillräckligt bra för att spela i en storklubb som Liverpool.
”Carra” gav igen på träningsplanen. Han skrev i in självbiografi:
”Song kom leende till träningsplanen, han haltade av grimaserande en timme senare. Jag har aldrig gått in så helhjärtat i en 50-50-duell. ’Du skrattar inte nu, du fitta’.”
Det var Jamie Carraghers Roy Keane-moment.
Även om just den incidenten inte tillhör de han bör vara allra mest stolt över är det ingen som kan förneka att Carraghers inställning och hängivenhet har betytt massor för klubben.
I över 15 år var han och Steven Gerrard symbolerna för Liverpool. Hemmasönerna. Scousers through and through.

Det är inte minst det här Liverpool går miste om när 35-åringen lägger av.
Kulturbäraren Jamie Carragher. En spelare som förstår vad klubben betyder för staden, en spelare som The Kop kunde identifiera sig med. En del av själen.
”We all dream of a team of Carraghers”, sjöng The Kop.
En svensk förbundskapten sa vid ett tillfälle att hans drömlag bestod av elva Nils Liedholm. Carragher-laget hade inte blivit något tiki-taka-gäng, men elva spelare med samma krigarhjärta som Jamie Carragher hade varit svåra besegra.
Det var lite typiskt att trotjänaren före dagens tillkännagivande hann med att tysta tvivlarna ännu en gång.
Den här säsongen har han inte varit ordinarie. Brendan Rodgers har föredragit Martin Skrtel och Daniel Agger i mittförsvaret, Carragher har främst fått nöja sig med matcher i cuperna. Under hösten startade han bara en match i ligan.
En del undrade om han skulle tyna bort från klubben. Avsluta utan att göra några avtryck.
Men så vacklade Skrtels form. Till mötet med Norwich den 19 januari fick Carragher chansen i startelvan. Nu har han spelat tre raka matcher och visat hur värdefull han kan vara. Både på Emirates och Etihad höll han ihop de bakre leden.
Det var också typiskt fullblodsproffset Jamie Carragher att idag meddela att han slutar efter säsongen. Beslutet hade han fattat tidigare. Han förstod att de senaste veckornas fina insatser skulle leda till spekulationer om hans framtid. För att det inte skulle påverka laget – som Frank Lampard-soppan – gick han ut med nyheten. Några respektfulla citat på hemsidan med tillägget ”att han inte tänker kommentera det mer förrän efter säsongen”.
– Det har varit ett privilegium att representera den här fantastiska klubben så länge och jag är stolt över att ha gjort det sedan jag var nio år, sa han till officiella hemsidan.
Vad han ska göra efter karriären är oklart. Många ser honom som en framtida Liverpooltränare, kanske redan nästa säsong med ansvar för försvarsspelet. Hans son spelar för ett av akademilagen.
Under EM förra sommaren var han expert i ITV. Där lär han dyka upp fler gånger.

Jamie Carragher avslutar karriären med en imponerande meritlista: En Champions League-titel, två FA-cuptitlar, tre Ligacuptitlar, en Uefacup-titel, två Europeiska Supercup-titlar. Han har gjort 723 matcher för Liverpool, näst flest i klubbens historia bakom Ian Callaghan.
Hur bra var han när han var som bäst? Som Oliver Kay skriver i Times: ”En av de allra bästa i världen i sin position åren 2005–09”. Han var aningen för begränsad i spelet med boll, lite för kantig, för att matcha de allra bästa, men ”han tillhörde gänget strax bakom”. I eget straffområde var han as good as anyone.
Jamie Carragher har gjort många minnesvärda insatser, han har neutraliserat otaliga anfallare.
Jag kommer framför allt komma ihåg bilderna av en heroisk ”Carra” på Atatürk Olympic Stadium i maj 2005.
Det var där han gick från att vara en uppskattad local lad till att bli en Liverpool-legendar.

***
Här kan ni se en intervju med en ung Jamie Carragher som pratar om sin framtida karriär i Liverpool.