Ni minns hur det var när Southampton sparkade Nigel Adkins och gav jobbet till Mauricio Pochettino. Fotbolls-England rasade.
Det var inget personligt mot Pochettino, mer en uppgivenhet över att tålamodet hos ägare/ordföranden är så kort i den moderna fotbollen.
Nigel Adkins hade fört Southampton från League One till Premier League på drygt ett år, han var en omtyckt karaktär och lagets formkurva pekade uppåt. I det läget valde ordföranden Nicola Cortese att ta in en (på engelsk mark) relativt okänd argentinare som fått sparken i La Liga-jumbon Espanyol.
Mauricio Pochettino fick ingen lätt start i England. Inte nog med att han pratade knagglig engelska – han skulle dessutom brottas med supportrarnas motstånd.
Det är bara tre veckor sedan Pochettino klev in i engelsk fotboll, men han börjar redan vinna över merparten av fansen – och spelarna.
Under uppehållet tog han truppen till Barcelona, där laget fick träna på samma anläggning som Leo Messi & Co. Det var ett smart drag för att vinna över spelartruppen.
Supportrarnas respekt har han erövrat i takt med att prestationerna förbättrats.
Efter den lovande debutmatchen mot Everton (0–0), blev det en ytterst hedersam förlust borta mot Manchester United (1–2) där Southampton pressade ligaledaren under stora delar av andra halvlek. Förra helgen blev det 2–2 mot Wigan, vars tränare Roberto Martinez kallade Southampton ”det bästa laget vi mött på DW Stadium under säsongen (Sir Alex sa samma sak efter matchen på Old Trafford).
Vi har alltså sett indikationer på att Southampton, trots allt, är på rätt väg under Pochettino. Presspelet har blivit mer intensivt. Det är inte Barcelonamässigt, men väl i klass med Espanyol, ett av lagen som likt Marcelo Bielsas Athletic pressade högt och fick beröm av Pep Guardiola.

Publikfriande spel är beundransvärt, men det enda som kan ge Mauricio Pochettino arbetsro i längden är förstås segrar. Idag kom den första – mot mästarna (3–1). Det var få som idag ropade efter Nigel Adkins.
Senast ett regerande mästarlag i Premier League föll mot en nykomling var för övrigt 2009 då Burnley besegrade Manchester United.
Det mest imponerande var att segern i allra högsta grad var välförtjänt. Om vi för ett ögonblick struntar i att Manchester City var förvånansvärt svagt – Roberto Mancini kallade det ”den sämsta insatsen på två-tre år” – så kan vi istället peka på att Southampton gjorde en riktigt stark insats.
Utan lagets två största fixstjärnor, Gáston Ramirez och Adam Lallana, i startelvan tog de ledningen med 1–0 genom Jason Puncheon som firade målet med att sätta sig på dass (varpå fansen sjöng ”Jason Puncheon… he shits when he wants”).
Steven Davis sprang in med 2–0 efter en jättetavla av Joe Hart innan Edin Dzeko reducerade till 2–1 efter en snabb omställning.
I andra halvlekens inledning satte Gareth Barry, som tappade bollen vid 1–0-målet, ett galet självmål. Mittfältaren tänkte direktspela hem ett inlägg hem till Joe Hart, men spelade bollen distinkt intill stolpen i eget nät.
– Jag har aldrig sett ett liknande mål, sa Roberto Mancini.
Southampton må ha fått hjälp av City att göra målen, men formkurvan under Mauricio Pochettino pekar spikrakt uppåt.
Artur Boruc har hittat gammal fin Celtic-form i målet, Maya Yoshida är en underskattad försvarare och idag var till och med Jos Hooiveld säkerheten själv.
Efter dagens seger har ”Saints” sex poäng ned till lagen under strecket.
Spelar de som de gjort de senaste tre matcherna behöver de inte ens titta nedåt i fortsättningen.

***
Jag har hyllat Morgan Schneiderlin tidigare i vinter. Nu är det dags att lyfta fram hans kollega.
Jack Cork, 23, är en av de där egna produkterna som aldrig slog igenom i Chelsea. Efter att ha tagit klivet upp i a-truppen 2006 lånades han ut till, i tur och ordning: Bournemouth, Scunthorpe, Southampton, Watford, Coventry, Burnley, Burnley (igen).
Sommaren 2011 köpte Southampton loss mittfältaren för cirka 7,5 miljoner kronor. Det framstår som ett fynd.
Sedan Jack Cork, son till förre Wimbledonspelaren Alan, tog klivet in bredvid Morgan Schneiderlin som sittande mittfältare i mitten av november har Southampton haft ligans bästa bollvinnande mittfält. Idag ägde dessa ”doldisar mittfältet mot Gareth Barry och Yaya Touré. Jag fastnade främst för lojale Cork.
Precis som Schneiderlin är Jack Cork inte bara en effektiv defensiv mittfältare utan även skicklig i spelet med boll (4/4 lyckade dribblingar mot City).
Ligans mest underskattade innermittfältspar? För mig är det ingen tvekan om att de återfinns på St Mary’s Stadium.

***
Har varit på kurs under hela dagen, hann precis hem till Southampton–Man City, så i nuläget är det svårt att tycka till om de övriga matcherna.
Såg dock en del av Tottenham–Newcastle via telefonen och Gareth Bale är sannerligen magisk just nu.
Newcastles tränare Alan Pardew kallade walesaren ”en av världens fem bästa spelare” inför matchen. Sedan gick Bale ut och gav argument för det påståendet.
Sånt där är förstås vanskligt att slå fast, men just i detta nu, sett över senaste månaden, ser jag ingen spelare i Premier League som är bättre.