Startsida / Inlägg

Tre slutsatser efter Real Madrid–Man United

av Kalle Karlsson

De Gea klarade sin audition
David De Gea har ständigt varit ifrågasatt sedan han kom till Manchester United. Inte så mycket av de egna supportrarna som av motståndarfansen och etablissemanget.
Ibland har kritiken varit rättfärdigad, ibland inte.
Ingen protesterar mot att De Gea är en skicklig linjemålvakt med ruskiga reflexer, men spelet i luftrummet har lämnat en del i övrigt att önska.
När spanjoren släppte in ett sent kvitteringsmål mot Tottenham fick han skulden av den annars så sansade Gary Neville i Sky. Alex Ferguson replikerade med att ”han fått vänja sig vid att lyssna på idioter”.
De Geas framtid i Manchester United är lite oklar. Vacklar han under våren finns risk att Alex Ferguson tröttnar och köper in Asmir Begovic eller någon annan i sommar. Spelar De Gea stabilt lär han bli kvar och få förtroendet som given förstemålvakt på längre sikt.
Matchen igår på Santiago Bernabéu var en referenspunkt för 22-åringen. I Spanien kallades den en ”audition”. Det var helt enkelt ett bra läge att marknadsföra sig. Både för den egna klubbens supportrar och beslutsfattare och för omgivningen.
I det läget – inför världens ögon – passade De Gea på att leverera en av sina bästa insatser i United-tröjan.

När Manchester United var tillbakatryckt i inledningen var det De Gea som höll ställningen mållös med en fingertoppsräddning på Fabio Coentrãos skruvade skott. I andra halvlek var de klara hemmachanserna färre, men De Gea klarade att greppa Sami Khediras hårda närskott och parerade Coentrãos styrning med en handbollsräddning med benen.
– Han var excellent, sa Alex Ferguson.
Den här dagen kunde ingen protestera.
Ingen kan heller förneka att De Gea är en effektiv målvakt. Av Premier Leagues 20 förstamålvakter har han den bästa räddningsprocenten. Hans siffra (78,16 %) är nästan identisk med statistiken i Europaspelet.
Och siffrorna blir ännu bättre.
Enligt Whoscored är det bara Bayern Münchens Manuel Neuer (85,7%), PSG:s Salvatore Sirigu (83,3%) och Bordeaux Cedric Carrasso (78,21%) som har bättre räddningsprocent av alla förstamålvakter i de fem största ligorna.

David De Gea, den tredje dyraste målvakten i historien, är ung och kommer att göra många tavlor till i sin karriär.
Känslan är att Manchester United gör ett misstag om man låter en sådan jättetalang göra misstagen och samla på sig erfarenhet på Old Trafford för att sedan utvecklas till en världsmålvakt i en annan miljö.
Eller var gårdagens match på spansk mark – med färre inlägg mot starka huvudspelare än i Premier League – en indikation på att De Gea passar bättre i La Liga?

Dags för Hodgson att ringa ratade Rio
Rio Ferdinand har varit ratad i det engelska landslaget sedan Roy Hodgson tog över.
När förbundskaptenen fick frågor om Manchester United-försvararen efter landskampen mot Brasilien häromveckan svarade han irriterat.
Men frågan är om det inte är dags för Hodgson att överväga att slå en signal till Ferdinand.
Den gänglige mittbacken har hunnit bli 34 år, men som han spelat de senaste månaderna ser jag ingen bättre engelsk mittback. Gary Cahill är bra, men hans misstag senast antyder att han inte är redo. Phil Jagielka är bra, men ingen stjärna. Detsamma kan sägas om Joleon Lescott. Chris Smalling och Phil Jones är fortfarande orutinerade. Och när John Terry pensionerat sig från landslagsspel skriker laget efter en ledare.
Igår mot Real Madrid svarade Rio Ferdinand för en ny stormatch. Hans enda lilla miss var en tafflig rensning som ledde till Fabio Coentrãos avslut i första halvlek. I övrigt var han en klippa.
Efter att tidigare ha dragit med ryggbesvär har Ferdinand den här säsongen varit fit för det mesta. I VM i Brasilien nästa år har han fyllt 35 år, men fortsätter han så här borde Roy Hodgson skippa prestigen och erkänna sitt misstag.

Jones – Fergusons nya rollspelare
Ett av Alex Fergusons framgångsrecept är att han alltid har haft tillgång till en viss sorts rollspelare.
Ji-Sung Park var Duracellkaninen som sprang oavbrutet för att neutralisera motståndarnas kantspelare, en gång användes han centralt för att agera plåster på Andrea Pirlo.
John O’Shea var en Erlingmark-typ som kunde användas lite varstans. Darren Fletcher hade trippla lungor. Går vi tillbaka många år kan vi peka på Phil Neville som användes som mittfältskrigare i specifika matcher mot Arsenal och Glasgow Rangers.
Nu har han Phil Jones.

På ett sätt är det lite synd eftersom jag såg en framtida superback i denne Jones när han kom fram i Blackburn Rovers. Nu har han marginaliserats till en rollspelare som inte längre har en tydlig position. Ibland är han ytterback, ibland mittback, ibland mittfältare.
Den nya arbetsbeskrivningen som punktmarkerare sköter han dock fläckfritt. Inom loppet av några dagar har han neutraliserat Marouane Fellaini och klarat mandomsprovet att ge understöd mot Cristiano Ronaldo.

***
Nu hinner jag inte skriva mer. Ska lajvrapportera Europa League-matcherna som börjar om en kvart. Häng gärna med på Sportbladet.se.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB