Det som började så bra för Arsenal slutade med blott en poäng.
Den kan bli avgörande i kampen om Champions League-biljetter, men sett till händelserna idag på Emirates kändes det här som en missad möjlighet.

Champions League-jagande Arsenal fick en drömstart när Theo Walcott (i offside-läge) löpte sig fri och placerade in bollen bakom David De Gea. Då hade gått drygt en minut av matchen.
Manchester United hade vandrat in till en guard of honor. Alex Ferguson hade spelat ett starkt manskap trots att ligatiteln redan var säkrad.
Med underläge 0–1 redan efter första minuten var det nog många som trodde att United kommit till London för att spela av matchen.
Arsenal dominerade inledningsvis. De klev högt, stressade, pressade och vann boll. Tomas Rosicky var som alltid en tillgång med sin energi och speed.
Där och då skulle de ha avgjort den här tillställningen. Lukas Podolski hade exempelvis ett gyllene läge att göra 2–0 (eller åtminstone servera Theo Walcott öppet mål), men tysken valde att skjuta och avslutet räddades av David De Gea.
Manchester United drog på sig ett gäng varningar. Inte för att de var aggressiva, snarare ett tecken på att de inte var på tå och ständigt steget efter.
Men de tilläts arbeta sig in i matchen. Phil Jones hade två farliga nicklägen innan Bacary Sagna skänkte bort ett mål till spelaren som ingen Arsenalsupporter unnade det minsta idag.
Sagna slog en för tam passning, Robin van Persie snodde bollen och när en frustrerad Sagna jagade efter hade han inte kylan för att ta de  grundläggande besluten som försvarsspelare: a) var försiktig med att tackla innanför straffområdet, b) var extra försiktig om spelaren har dålig vinkel, det vill säga inget bra skottläge.
Bacary Sagna tacklade hårt, snuddade vid bollen men inte tillräckligt mycket för att kunna snacka bort en odiskutabel straffspark. Det var ett signifikativt moment för högerbackens säsong, han har verkligen tappat.
Robin van Persie, spelaren som krossade Gunners-fansens hjärtan och hopp i somras med sin flytt till Manchester United, dunkade in bollen otagbart.
Kvitterat och nya förutsättningar inför andra halvlek.

Om det syntes att Arsenal var mer taggat och hade mer att spela för i matchinledningen var det omvända roller nu. Manchester United kunde spela avslappnat, kunde spela ut. Arsenal kände kravet att leverera poäng.
United var plötsligt det bättre laget. Michael Carrick, planens bäste spelare, tog tag i mittfältet och lyckades med svårigheten som han gjort hela den här säsongen – både städa effektivt defensivt och agera klok playmaker för de tidiga uppspelen. Wayne Rooney, fullständigt anonym stora delar av första halvlek, fick ytor i korridoren mellan Arsenals backlinje och mittfält och började länka ihop anfall.
Arsenal ska vara glada att Uniteds inläggsspel var så oskarpt, annars hade spelövertaget förmodligen gett bortaledning (otroligt att Manchester United vinner ligatiteln när de ordinarie yttermittfältarna varit så formsvaga).
Arsène Wenger bytte in Jack Wilshere från bänken. Senare tog han ut den för dagen iskalle Lukas Podolski, som borde ha uträttat mer nu när han fick chansen i favoritpositionen som striker, och satte in Gervinho (marginell, om ens någon, förbättring).
Men Arsenal skapade inte mer än några halvchanser under slutkvarten när man lyckades etablera lite tryck. Det, i sin tur, var signifikativt för ett lag som saknar spets framåt.

Robin van Persie hade fått ett bra läge att avgöra i slutminuterna om Ryan Giggs inte bestämt sig för att avsluta med högerfoten.
Det hade varit mardrömsscenario för hemmapubliken som buade ut holländaren vid varje bolltouch.
Arsenal sitter fortfarande i förarsätet eftersom Chelsea och Tottenham ska mötas. De har det bästa utgångsläget av de tre klubbarna sett till spelschemat.
Men dagens match var en missad chans snarare än en vunnen poäng.

Slaget om Champions League:
3) Chelsea      34  19  8    7  68–35  65
4) Arsenal       35  18  10  7  66–36  64
5) Tottenham  34  18   8   8  60–43  62

Återstånde program:
Chelsea: Manchester United (b), Tottenham (h), Aston Villa (b), Everton (h).
Arsenal: QPR (b), Wigan (h), Newcastle (b).
Tottenham: Southampton (h), Chelsea (b), Stoke (b), Sunderland (h).

***
Vad tror ni om CL-racet? Jag har vacklat fram och tillbaka under våren. Trodde stenhårt på Tottenham tidigare, sedan var jag övertygad om att de skulle slänga bort det.
Men har nu en känsla av att Chelsea kommer att ta hem Europa League, men missa Champions League.