Arsenalfansen kan andas ut – tills vidare
Tottenham fick en poäng med sig från Stamford Bridge. Men de som borde vara allra mest nöjda med 2–2-resultatet är Arsenalfansen.
Seger för Tottenham idag mot Chelsea hade betytt att ”Gunners” inte längre hade haft avgörandet om fjärdeplatsen i egna händer. Nu ligger de fortfarande en poäng före Spurs i tabellen med två matcher kvar att spela.

Det blev en tempostark, böljande toppmatch på Stamford Bridge.
Chelsea började bäst. Eden Hazard hade vaknat på sin allra bästa sida och satte Tottenhamförsvaret på prov med fart och teknik.
Oscar gav hemmalaget ledningen efter Gary Cahills nickskarv, Emmanuel Adebayor kvitterade med en fin soloprestation i mitten av halvleken. När man kände att Spurs kommit in i matchen sydde Chelsea ihop ett one-touch-anfall och lade upp för Ramires som tofflade in 2-1.
I andra halvlekens inledning var Chelsea klart bättre. Med Frank Lampard och John Terry på bänken visade de hur mycket talang laget besitter och hur ljus framtiden faktiskt är även om de skulle missa Champions League. Eden Hazard och Ramires fick gyllene lägen att stänga matchen. Båda sumpade chanserna grovt.
Istället gjorde Tottenham en sista kraftansamling. André Villas-Boas, som jag kallat ligans bästa matchcoach, hade skickat in Gylfi Sigurdsson från bänken istället för Aaron Lennon. I den 79:e minuten klackade en offsidestående Adebayor till Sigurdsson som iskallt placerade in 2–2 i bortre hörnet.
Det var ett mål som gav hopp, men som inte förändrar läget radikalt.

Spurs-spelarna sprang tillbaka till mittlinjen. De behövde ett mål till. Laget skapade några halvchanser. På tilläggstid fick Gareth Bale, rätt anonym i matchen, frisparksläge. Efter walesarens många avgörande mål under säsongen låg förväntan som ett täcka över bortasektionen. Skulle han avgöra igen? Skulle han göra målet som hade satt Tottenham i förarsätet i racet om CL-biljetterna?
Inte den här gången. Frisparken blev tam och satt i händerna på Petr Cech.
Chelsea–Tottenham slutade oavgjort och slaget om fjärdeplatsen går vidare.
Spurs livlinor blir färre och färre.

Återstående matcher:
Chelsea: Aston Villa (b), Everton (h).
Arsenal: Wigan (h), Newcastle (b).
Tottenham: Stoke (b), Sunderland (h).

Adebayor vaknade ur sin dvala
Det har varit frustrerande för Tottenhamsupportrarna att se Emmanuel Adebayor under säsongen.
Anfallaren fick en permanent övergång och ett lukrativt kontrakt av Daniel Levy. Vad han har gjort för att betala tillbaka? Knappt något av värde. Nada.
Han har varit ointresserad, lat, tafflig – ibland usel.
Men idag var det som om han hade bestämt sig: Han skulle visa att han faktiskt kan vara en toppanfallare när han vill.
Då var han magnifik.

Det var inte bara det att han sprang över hela planen och smekte in 1–1-målet med ett iskallt, på gränsen till nonchalant Thierry Henry-avslut. Inte heller det faktum att hans klack till Gylfi Sigurdssons kvittering var en godbit.
Nej, det som imponerade allra mest på mig var att Adebayor skruvade tillbaka klockan och agerade som den anfallaren som gjorde sig ett namn i den här ligan genom att spela med hjärta (klubbhjärta är en annan sak).
Den här kvällen brann han för Tottenhams sak. Han sprang oavbrutet, sög in bollar, kampade i luftrummet, utmanade, spelade fram lagkamrater. När han spelar så här är han allt man önskar av en ensam striker; djupledslöpare, targetspelare, hårt arbetande lagspelare.

Det är märkligt att han inte anstränger sig oftare. Var i all sin dar har den här Emmanuel Adebayor hållit hus under säsongen? I mötet med Manchester City häromveckan var han så lat att man kunde tro att han slagit rot på offensiv planhalva.
Dagens insats var en påminnelse om att Emmanuel Adebayor kan när han vill.