Frågan var inte om, utan när. Igår fick Paolo Di Canio sparken.
Hans efterträdare kommer att få en rejäl utmaning att rädda kvar Sunderland i Premier League.

Vi minns hur han blåste in som en varm bris i Premier League. Att kalla honom ”en frisk fläkt” vore en underdrift. Etter den minnesvärda 3–0-segern borta mot Newcastle och efterföljande, vilda målfiranden framstod italienaren som en orkan som svept med allt i sin omgivning.
Inte minst de egna fansen som snabbt föll för den passionerade italienaren.
Men Di Canio-effekten blev kortvarig. Redan innan säsongen var slut hade hans poängsnitt försämrats avsevärt.
Under sommaren värvade han in 14 nya spelare. Jag vill minnas att jag var en av dem som tidigt satte ett frågetecken kring satsningen. Var det verkligen rätt spelare som hämtades till klubben? I min bok var det snarare kvantitet än kvalitet – och det i ett lag som verkligen var i behov av spelare som förstärkte startelvan.
Emanuele Giaccherini var en meriterad värvning och Jozy Altidore hade en tillräckligt bra cv för att vara värd att satsa på (dock var priset aningen högt).
I övrigt? Mest utfyllnadsspelare.

Efter den blytunga starten i höst – en poäng på fem matcher – har Paolo Di Canios aura fått sig en törn. Omklädningsrummet har han tappat eftersom han inte hållit igen när han kritiserat spelare offentligt.
Han hittade ingen plats åt Stéphane Sessègnon i startelvan, förmodligen lagets mest talangfulla spelare. Den offensive mittfältaren har inte visat så mycket det senaste året, men i ett lag som skriker efter kreativitet borde Di Canio förstås ha hittat en plats åt honom. Det var typiskt att Sessègnon gjorde 1-0-målet för WBA mot Sunderland i lördags.
Efter slutsignalen stod Paolo Di Canio på planen medan supportrarna vädrade sitt missnöje. Han såg ut som en man som levde på lånad tid.
Ägaren Ellis Short har tagit det rätta beslutet. Precis som det var rätt att kicka Steve Bruce och precis som det var rätt att kicka Martin O’Neill i våras.
Det gick inte att titta på när det här skeppet sjunker ännu djupare – men därmed inte sagt att en ny tränare kommer kunna vända trenden.
Sunderlands situation är nämligen alarmerande.

Steven Fletcher skadade axeln i helgen och lär bli borta en tid. Han framstår som den enda högkalibriga spelaren i truppen. När jag tittar på lagets startelva så är det ett lag som inte skrämmer någon.
Det är ett lag som tillhör platserna under eller precis ovanför nedflyttningsstrecket.
Nu ryktas att Roberto Di Matteo ska ersätta Di Canio. Han lyckades rycka upp Chelsea på ett remarkabelt sätt. Men det är en utmaning av annan karaktär.
Här finns ingen oförlöst kvalitet som det fanns i Chelsea. Här finns ett gäng okej PL-spelare, men väldigt få som kan göra skillnad.
Och i de kommande hemmamatcherna väntar, i tur och ordning: Liverpool, Manchester United, Newcastle, Manchester City, Chelsea, Tottenham…
Det blir en jobbig höst på Wearside.

***
Det här var det mest brådskande från helgen. Det blir förstås mer om några utvalda matcher senare.