Så knäcktes Manchester City
avPep Guardiola verkar vara inställd på att försöka.
Herrejösses, vilken styrkedemonstration vi fick se av detta Bayern München.
Jag kan inte minnas en mer imponerande insats av ett lag sedan Barcelona var på Emirates och spelade skjortan av Arsenal i en första halvlek (en match som sedan slutade 2–2).
Det fanns en alternativ utveckling i den här matchen också. Hade David Silvas frispark varit en decimeter lägre och gått ribba in hade City fått en reducering till 2-3 med några minuter kvar. Då hade siffrorna varit än mer smickrande.
Men vi kommer inte ifrån det faktum att Bayern München bjöd på en sällan skådad show på Etihad Stadium. Det kändes som gästerna gjorde lite vad de ville medan City-spelarna sprang runt och längtade efter att det hela skulle vara över.
Manuel Pellegrini såg apatisk ut på bänken. Hans val att starta med Micah Richards på högerbacken blev ett snedsteg, det var på den kanten Bayern firade störst triumfer i första halvlek. City-tränarens val att inte frångå 4-4-2-systemet (eller 4-2-2-2 som vissa kallar det) och använda en tredje mittfältare blev ännu mer ödesdigert. Att möta Bayern med numerärt underläge på mitten är lika med självmord.
Manchester City blev förstås inte hjälpta av att Joe Hart bjöd på första målet (han ska förstås klara att rädda det skottet) och att han även kunde ha räddat det tredje målet från Arjen Robben (målvakten bör täcka första stolpen bättre).
Men Bayern var så överlägset att man förmodligen hade gjort mål på andra sätt ändå.
Var det Bayern som var fruktansvärt bra eller City som var dåligt? En kombination, som alltid, men framför allt handlade det om att tyskarna var väldigt bra. Jag såg ett lag som känns komplett.
Kortpassningsspel, presspel, omställningsfotboll, längre bollar, fysisk fotboll… Bayern München har allt det.
Det lade grunden till Bayern Münchens seger
Passningsspelet
Bayern München har genomgått en revolution under Pep Guardiola. Från att ha spelat hem Champions League med tysk fartfotboll har de nu blivit mer passningsorienterade. På Etihad Stadium igår såg liknande passningstrianglar som vi tidigare sett i Barcelona. Där fanns tålamodet att söka korta alternativ och förmågan att spela sig ur trånga situationer. Bayern slog 690 passningar, vilket kan jämföras med med Citys 332. Det fanns sekvenser i matchen där hemmalaget fick ägna sig åt att jaga skuggor.
Numerärt överläge centralt
Manuel Pellegrini har använt ett 4-2-2-2-system i Manchester City i inledningen av säsongen. Igår mot Bayern München blev det ödesdigert. Då City endast hade Fernandinho och Yaya Touré centralt i plan blev de ständigt utmanövrerade av Philipp Lahm, Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger.
Presspelet
Bayerns presspel har blivit högre och mer intensivt under Pep Guardiola. Igår fick Manchester City uppleva hur effektivt det kan vara.
– Det kändes som de ständigt hade en man mer än oss, sa Micah Richards efteråt.
Bayern klev högt redan i inledningen och tycktes hela tiden ha många spelare runt bollen. Det dröjde till en bit in i andra halvlek innan City lyckades spela förbi förstapressen.
Löpstyrkan
Bayern har inte bara individuellt skickliga spelare som Franck Ribéry och Arjen Robben – de har även lojala spelare.
Thomas Müller sprang på allt i sin centerroll, David Alaba framstod som en ung Cafú med sina överlappningar och Philipp Lahm var ständigt spelbar och samlade upp det mesta i rollen som balansspelare på mitten.
Bayern har spelare som är beredda att löpa för lagkamraterna. Det skapar utrymme för stjärnor som Ribéry och Robben.
Breda repertoaren
Bayern trivdes med att kortpassningsspela sig fram, men det som gör laget unikt i Europa är att de samtidigt behärskar andra anfallsvapen.
2–0-målet var frukten av en långboll från Dante, vilket gav ett rent friläge för Thomas Müller. Vi kunde notera att laget fortfarande behärskar den blixtsnabba omställningsfotbollen. Dessutom finns den individuella kvaliteten som kan öppna samlade försvar i spelare som Ribéry och Robben.