Startsida / Inlägg

Fantasimålen överskuggar Arsenals ojämna insats

av Kalle Karlsson

Siffrorna antyder att det var en promenadseger. Det var det inte.
Men målen – de sanslösa målen! – gjorde att den här segern var en av de häftigaste showerna vi kommer att få se på Emirates den här säsongen.

Det var en märklig match.
Å ena sidan kunde Arsenal ha vunnit med ännu större siffror eftersom John Ruddy gjorde flera fina räddningar och laget brände flera vassa lägen.
Å andra sidan bjöds Norwich in i matchen, förde spelet i perioder och hade med lite tur kunnat kvittera.
Arsène Wenger hade förmånen att kunna starta med både Mesut Özil och Santi Cazorla till lördagen omstart i Premier League. Mikel Arteta fick också chansen från start vilket betydde att Aaron Ramsey fick börja på bänken. Att en av ligans absolut bästa spelare vilas säger en del om kvaliteten på det där mittfältet.
I 20 minuter såg det ut att bli en behaglig eftermiddag. Jack Wilshere hade gjort 1–0 efter en osannolik kombination (mer om det längre ned). Arsenal anföll i våg efter våg, mittfältet där Özil, Cazorla och Wilshere flöt runt tämligen fritt skapade stora problem för Norwich. Alexander Tettey, Leroy Fer och Jonny Howson gjorde sitt bästa, men det tyckte alltid vara någon hemmaspelare ledig. Målvakten John Ruddy höll gästerna kvar i matchen.
Men i mitten av halvleken slappnade Arsenal av. Norwich åt sig in bit för bit och förde faktiskt spelet sista kvarten av första halvlek.
Norwich förde spelet även i inledningen av den andra halvleken och då kändes Arsenal mer ihåligt på grund av Mathieu Flaminis skada. Ett kvitteringsmål låg i luften, men i den 58:e minuten kontrade Arsenal och Mesut Özil nickade in 2–0. Stängd butik?
Nej, Norwich fick kontakt. Efter en halvdan rensning av Per Mertesacker kunde Jonny Howson trycka in 2–1 vid första stolpen. Där och då, med 20 minuter kvar av ordinarie tid, var det nerv. Norwich hade något farligt läge, men med sju minuter kvar satte Aaron Ramsey 3–1 och sedan kom 4–1 av Mesut Özil.
Det var en bra, men inte fantastisk insats från Arsenal. Men då har vi inte lyft fram vad den här matchen handlade om: Fullträffar från en annan planet.

Att kalla Jack Wilsheres 1–0 för ”ett mål” vore som att kalla Mona Lisa ”en tavla”. Sant förvisso, men en grov förenkling.
Arsenals ledningsmål var konst, poesi, fantasi och fotboll på samma gång. Passningskombinationen innehöll så många vrickningar, skarvar, begåvade beslut och löpningar att det var ett sånt mål du som motståndare knappt kan försvara dig emot.
– Det var helt klart ett av de bästa målen jag sett under min tid här, sa Arsène Wenger, en tränare som varit med ett tag.
– Det var en mix av teknisk kvalitet, snabbt tänk och snabba reaktioner så det hade nästan allt du önskar dig.
Turligt? Nja, den enda touchen som var tur var Jack Wilsheres klack till Olivier Giroud. I övrigt var det ren och skär klass från det att Wilshere förde upp bollen i mitten av egen planhalva. Framför allt sista skarvningen från Giroud.
– Det är inte många lag som kan göra ett sånt mål, sa Chris Hughton, Norwichtränaren.
Det målet stod i särklass, men det fanns fler godbitar. Mesut Özils nick till 2–0 var extra grann av den anledningen att tysken inte är någon nickspecialist.
Aaron Ramseys solorajd som ledde fram till 3–1 var vansinnigt snyggt och hade varit samtalsämnet en normal dag. Ett tydligare tecken på självförtroende – att finta även i andra läget – är svårt att få.
Mesut Özils 4–1 var läckert tack vare Ramseys behärskade, osjälviska framspelning.

Arsenal gjorde ingen klockren insats över 90 minuter. Det var en ojämn prestation där första 20 minuterna och sista tio var exceptionella, men där målen höll absolut världsklass.
Jag gissar att det är ett symptom på känslan i klubben just nu: Bollen studsar deras väg, ingenting är omöjligt, spelarna har kul. Vad kan vara roligare än att vinna matcher och göra mål som de vi fick se igår?
Under en säsong där andra topplag vacklat kan jag inte se något annat än att Arsenal är en genuin titelkandidat. Även om de haft ett tacksamt schema.
Måste man spela på topp för att allt ska vara frid och fröjd?
Nej, det såg vi igår att man inte behöver.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan D Lundin
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB