Chelsea har visat toppform senaste veckorna. Förra helgen blev det en tung triumf mot Manchester City och i förra veckan demonstrerade man sin truppstyrka när ”b-laget” besegrade Arsenal på Emirates i Ligacupen.
Men i lördagens tidiga match mot Newcastle var allt där det som bortblåst.
Ett förvånansvärt segt och idéfattigt Chelsea hade stora bekymmer att hitta öppningar mot Newcastle. Hemmalaget, som saknade försvarschefen Fabricio Coloccini, gjorde det mesta rätt, åtminstone enligt matchplanen. Tränaren Alan Pardew pratade inför avspark om att täta bakåt, om att hålla tajt mellan lagdelarna och inte bjuda Oscar och Juan Mata på ytor.
Även om det fanns ytor ibland syntes det att Newcastle var koncentrerat och disciplinerat. Till och med Mapou Yanga-Mbiwa agerade förtroendeingivande. Högerbacken Mathieu Debuchy var bäst på plan och verkar ha hittat formen efter ett tufft första halvår i Premier League.
Men den jag fastnade på var ändå Cheik Tioité. Den defensive mittfältaren hos ”skatorna” höjdes till skyarna för två år sedan. Det pratades om intresse från Arsenal och Manchester United och prislappar på drygt 200 miljoner kronor. Men så tappade han formen. Förra säsongen var han medioker. Inte alls lika effektiv i rollen som städare, alldeles för slarvig i passningsspelet.
Det där sista hade en kausalitet med Yohan Cabaye. När han spelade och tog det kreativa ansvaret kunde Tioté ägna sig åt städjobbet. När Cabaye saknades fick Tioté större utrymme att spela högriskpassningar – något han inte klarade av.
Nu är Cabaye och Tioté skadefria och återförenade som förstaval på centralt mittfält och det har gett ett lyft för den senare. Det jag framför allt noterade hos Tioté i lördags var att den där energin som kännetecknade honom för två år sedan – tålamodet att stressa, pressa och jaga motståndare åt alla håll och kanter – är tillbaka. Det var ingen slump att mittbackarna kändes tryggare och fick mindre att göra. Dessutom hade Tioté 95 procent i passningsprocent.
Själv säger han att det röda kortet mot Sunderland i början av förra säsongen fick honom ur rytm ifjol:
– När du får ett rött kort är det svårt att komma tillbaka och spela med samma intensitet. Det skadar ditt självförtroende. Du tror att domaren alltid kommer ha ögonen på dig. Du blir paranoid och rädd att tackla. Den här säsongen har jag förbättrat mig och ställt saker till rätta.
Det har han. Ivorinanen var bra mot Liverpool och framträdande så länge han höll mot Chelsea (utbytt tidigt i andra halvlek på grund av skada).
En Cheik Tioté i 2011/12-form kommer betyda mycket för Newcastle.

***
José Mourinho var allt annat än nöjd med Chelsea. Efteråt sa han att han inte gjorde ett felbeslut i startelvan utan elva.
– Allt saknades. Vi hade massor av ytor i första halvlek, det var en enkel halvlek att spela, men vi gjorde det inte. Vi hade bollen och ytorna, men vi var inte aggressiva. Vi förlorade bollen i enkla omställningar och hade ingen intensitet. Vi förtjänade att förlora. Vi hade ytor mellan lagdelarna och hade kunnat såra våra motståndare men vi spelade bollen i sidled istället för att spela framåt. Vi var slöa och utan skärpa. Vi hade en bra reaktion när de gjorde mål, men det var för sent. Vi hade ett par bra chanser att kvittera, men Newcastle kämpade mer än oss. De gjorde mer än oss och var helt klart det bästa laget. Jag sa i halvtid att jag har varit med länge och jag kunde känna vad som var på gång. Jag gillade inte mitt lag idag. Jag är besviken.
Det var han inte ensam om hos de blåa. Chelsea skaffade sig momentum genom tunga vinster mot Schalke, Manchester City och Arsenal. Var fanns den beslutsamheten i lördags? Nu tappade de istället dyrbar mark i toppstriden på grund av en oinspirerad insats.

***
I nästa inlägg lyfter jag fram en annan defensiv mittfältare.