Existerar hedersamma förluster för Moyes?
avFinns det hedersamma förluster i fotbollen? Finns det hedersamma förluster i det läget Manchester United befinner sig i?
Det finns en hel del anledningar att ifrågasätta David Moyes, men gårdagens match var inte en av dem.
Igår hade han sina förmildrande omständigheter. Manchester United kom till Stamford Bridge utan sina två anfallsess Robin van Persie och Wayne Rooney. Att tro att de skulle få med sig något från arenan där de vunnit en gång på tolv år var inte särskilt realistiskt.
En annan förmildrande omständighet är att United, faktiskt, gjorde en rätt bra insats. Åtminstone med den måttstock man kan använda den här säsongen.
Man kan förstås, med facit i hand, undra om Moyes taktik var den rätta. Jag utgick från att han skulle sätta ut ett extremt defensivt lag, agera riskminimerande och satsa på att få med sig en poäng. Det var en sådan defensiv taktik – med Wayne Rooney som extra mittfältare – som lade grunden till Uniteds seger mot Chelsea förra säsongen.
Men det hade nog slutat med förlust ändå oavsett matchplan. United är inte längre tillräckligt tryggt defensivt för att sjunka hem och satsa på att hålla tätt i matcherna, allra minst mot ett formstarkt Chelsea. Och faktum är att spelarmaterialet, utan Rooney/RvP, inte är tillräckligt bra. Hur många spelare i United skulle med nuvarande form gå in i Chelseas startelva?
Istället satsade David Moyes på ett offensivt lag med Adnan Januzaj i en fri roll bakom Danny Welbeck. Inledningsvis spelade United riktigt bra. Första tio minuterna är bland det bästa jag sett laget prestera på hela säsongen. Snabbt, påhittigt, intensivt. Adnan Januzaj hittade ständigt ytor bakom David Luiz, ibland drog han sig ut och överbelastade vänstersidan där United firade stora triumfer. Så långt vann gästerna slaget om mittfältet. Michael Carrick var planens dominant första kvarten.
– United förtjänade inte att ligga under med 2–0 i paus, José Mourinho efteråt.
Nej, det gjorde de inte, men David Moyes analys efteråt träffade själva kärnfrågan.
– Vi var minst lika bra som Chelsea, förutom i de båda straffområdena.
Det var just den lilla detaljen. Det är ingen nyhet att fotbollsmatcher ofta avgörs i straffområdena.
Manchester United hade inte i närheten av samma organisation som Chelsea. Vid 1–0-målet stod Phil Jones ”på hälarna” samtidigt som Ashley Young struntade i att ge understöd. Vid 2–0-målet var det ett allmänt kaos efter en fast situation som gav Chelsea möjligheten att hitta en fri Gary Cahill som i sin tur serverade Samuel Eto’o. Vid 3–0-målet var markeringen på Cahill frapperande usel vid en hörna.
De bästa lagen minimerar sina misstag. Där ligger skillnaden.
Det är förstås oroväckande för David Moyes att hans lag i stora delar gör en okej match och ändå förlorar så klart. Det måste betyda att avståndet till Chelsea är gigantiskt.
På samma sätt kan man säga att det är grymt imponerande av Chelsea att städa undan United så enkelt utan att ens förta sig. Det kändes som om hemmalaget aldrig lade i mer än tvåans växel. De fick sitt turliga 1–0-mål och sedan fanns det ingen annan utväg än att de skulle ta tre poäng.
Att ge José Mourinhos lag ledningen brukar vara ödesdigert.
Det är ännu mer oroväckande för David Moyes att det här framstår som en säsong där det mesta går emot Manchester United.
Tidigare har han haft en del otur med domslut, exempelvis mot Tottenham där Howard Webb blundade för en solklar straff. Nu har han en enorm skadelista som blev än större igår när Patrice Evra utgick i andra halvlek.
Dessutom tappade spelarna huvudet när matchen sedan länge var förlorad. Nemanja Vidic drog på sig ett rött kort och får nu tre matchers avstängning. Rafael da Silva satsade bryskt och borde ha blivit utvisad minuten senare. I min bok var Vidic bara värd ett gult kort medan Rafaels var värt rött, men toppdomaren Jonas Eriksson verkade ha helt motsatt uppfattning i Viasat. Tänk så fel man kan ha.
Manchester United är sex poäng från fjärdeplatsen, sju om man räknar in målskillnad. David Moyes hävdade att han inte gett upp titeln, men det är förstås bara strunt. United kommer att få slita hårt för att klara CL-spel.
Kan de klara det? Inte utan värvningar. När de etablerade spelarna så tydligt visar att de har passerat sitt zenit blir det uppenbart att Manchester United måste få in flera förstärkningar. En mittback av toppklass, en vänsterback, en central mittfältare bör vara högprioriterat.
Januarifönstret stänger om drygt två veckor. Det är två veckor som kan avgöra Manchester Uniteds framtid de kommande åren.
***
Chelsea? Vinsten igår gav egentligen inget som vi inte redan visste.
José Mourinhos lag är oerhört svårbemästrat. Gary Cahill och John Terry var än en gång gedigna i mittförsvaret. När de är så disciplinerade behöver de inte spela på topp för att vinna.
Krävs det en ny striker för att Chelsea ska kunna ta hem ligan? Det återstår att se, men ska någon klara det genom att lägga upp taktiska matchplaner är det José Mourinho. Håll tätt bakåt, det som alltid varit hans paroll, är numera högprioriterat. Framåt handlade det igår mest om snabba omställningar, men oj, vad fort det går i det lägena. I andra fall kan Mourinho lita till att den individuella briljansen hittar på något framåt ur låsta lägen. Eden Hazard gjorde ingen superinsats igår, ändå osade han klass i varje en-mot-en-läge. Det är den typen av kvalitet som avgör matcher.
Nu har han dessutom fått in en joker i Nemanja Matic, som gjorde comeback igår med ett inhopp sista tio minuterna. Vare sig Ramires eller David Luiz imponerade igår så Matic kommer säkerligen att få en betydande roll snart.
Samuel Eto’o gjorde alla tre målen. Han blev den förste Chelseaspelaren att göra hattrick mot Manchester United sedan 1955. Han är den fjärde spelaren i Premier Leagues korta historia som lyckas (David Bentley 2006, Dirk Kuyt 2011, Romelu Lukaku 2013).
Det måste ha varit så skönt för den kamerunske anfallaren. Juryn har varit ute och dividerat när det gäller hans insatser för Chelsea. Ofta har han sett kantig ut. Kompromisslösheten, den som kännetecknade honom under åren i Barcelona, har saknats.
Han har fått leva med snacket om ”Chelseas svaga strikeruppsättning”. José Mourinho idiotförklarades för att han lät Romelu Lukaku flytta till Everton på lån.
Det är ingen tvekan om att Chelseas anfallare bidragit med för få mål sett över hela säsongen, men Samuel Eto’os siffror börjar faktiskt bli respektabla. Nu ståtar han med sex mål på åtta starter (plus fyra inhopp) i Premier League, klart godkänt.
Eto’o har nu gjort viktiga mål både mot Liverpool och Manchester United. Han är onekligen en ”big-game player”.
Det var överraskande att han fick starta framför Fernando Torres som gjort mål två matcher i rad. Mourinho visade återigen sin fingertoppskänsla.
Kan Eto’o varva upp under säsongens andra halva har Chelsea alla pusselbitar på plats. Både vad gäller ligan och Champions League.