Silva demolerade United igen
Det är snart fyra år sedan David Silva gjorde entré i Premier League. Han gjorde en stark debutsäsong, exploderade genom att domiera var och varannan match hösten 2011, för att sedan tappa och ”bara” vara en bra spelare. Förbannat bra, stundtals.
Senaste veckorna har han visat upp den där formen som fick oss att häpna för 2,5 år sedan. Han var fullständigt dominant förra omgången när ett decimerat Manchester City fällde Hull City på bortaplan. Igår var han briljant när City strimlade sönder Manchester United. Fernandinho (också grym) fick priset som man of the match, men för mig var Silva regissören bakom segern. Precis som i den där 6–1-matchen för 2,5 år sedan.

David Silva brukar utgå från kanten. Igår startade han som släpande anfallare och hittade ständigt ytor att exploatera. Första kvarten var han magisk.
Han var förstås hjälpt av det faktum att David Moyes experimenterade med ett 4-3-3-system, vilket var helt misslyckat, men så visade han också den där odiskutabla kvaliteten som inte går att förbise. En kroppsfint här, en nedtagning där. United fick jaga hans skugga.
Han gör fortfarande för få mål för att få erkännande som en av de allra bästa, men egenskapen att suga in boll och ge sitt lag tid och utrymme i kombination med förmågan att slå den avgörande passningen, behärskar han bättre än någon annan i ligan.
Den 28-årige spanjoren kommer inte att räcka till när det ska nomineras spelare till Player of the year, men hans betydelse för Manchester City går knappast att överdriva.

Moyes taktik totalt misslyckad – igen
David Moyes har som bekant haft svårt att få Manchester Uniteds offensiv att fungera den här säsongen. Ibland har han fått kritik för att han inte vågar förändra och testa nya lösningar. Igår gjorde han det – men effekten blev inte den önskade. Tvärtom.
Moyes formerade ett 4-3-3 med Carrick, Fellaini och Cleverley för att kunna kontrollera mittfältet. Efter en inledande kvart där Manchester City fullständigt massakrerat United och gjort 1–0 efter drygt 40 sekunder fick Moyes tänka om. Han återgick till ett 4-4-1-1 med Juan Mata bakom Wayne Rooney.
Förändringen gav positivt resultat, United tog sig tillbaka in i matchen, men det här blev ännu en kväll som demonstrerade hur långt klubben har sjunkit.
United förlorade hemma mot City med 0–3 och ändå är ingen förvånad.
Resultatet är en sak, men att prestationen så ofta varit så svag är än mer alarmerande. Ingen spelare från gårdagen förtjänar godkänt, möjligen Wayne Rooney som ändå försökte. Moyes kan inte plocka ett enda litet embryo att plocka från den här matchen som var positivt.
– Jag kan inte komma ihåg att United hade en målchans, sa Manuel Pellegrini efteråt.
Det var Juan Matas skott över i första halvlek och Danny Welbecks klackstyrning, mer var det inte.
Att United skapar för lite har varit ett återkommande problem under säsongen. Moyes har haft snart åtta månader på sig att hitta lösningar, men han framstår som än mer svarslös ju längre tiden går.

Moyes ska så klart ha sin del av skopan – och det får han – men nu har det gått så långt att hans uppgift har blivit ett ”mission impossible”. Spelarnas självförtroende är så nedkört i botten att de inte kan prestera utan en rejäl nystart. Ingen taktik i världen kan överträffa vad det mentala innebär för en fotbollsspelare. Utan självförtroende är det inte möjligt att prestera på topp.
Rio Ferdinand var uttagen i årets lag förra säsongen och var briljant i premiären mot Swansea i augusti. Grundkapaciteten finns förmodligen fortfarande, men nu fungerar det inte. Detsamma gäller för flera andra spelare: Carrick, Cleverley, Rafael, Valencia…

Ska David Moyes få leda den nystarten och ombyggnaden i sommar? Ska han som misslyckats så kapitalt med värvningen av Marouane Fellaini få ansvara för att budgeten på en miljard kronor används rätt?
Även de som ropat på kontinuitet får svårare och svårare att svara ja på den frågan.
Jag utgår från att han får avsluta säsongen även om fler förluster skulle radas upp. Nu är det ändå för sent att göra förändringar. Men i maj kan han vara rökt.
Det hade varit skillnad om United hade legat på sjunde plats i tabellen, men att publiken och omvärlden hade kunnat se indikationer på förbättring. En spelidé som ska implementeras, en plan, en manager som kan gjuta mod i spelarna. Som i fallet med Brendan Rodgers i Liverpool. Han gjorde inte heller resultat under debutåret, men laget visade tecken på att man var på väg åt rätt håll.
När utvärderingen av Moyes görs i sommar kan jag inte komma på en enda positiv aspekt som talar till hans fördel.