Tränaren som skulle bygga en ny dynasti, han som skulle stå för kontinuitet och långsiktighet, får gå efter knappt ett år.
Om Manchester United kickar David Moyes går de emot sina värderingar.
Problemet: De har inget annat alternativ.

Först och främst: Jag har aldrig varit ett fan av att sparka tränare. Jag tror verkligen att förtroende och kontinuitet betyder något, att tränare som får tid har avsevärt mycket större chanser att lyckas.
Manchester United har genom åren kunnat slå sig för bröstet genom att inte haka på den där trenden som innebär att man sparkar tränaren så fort det går dåligt. Det är beundransvärt, en fin tanke i en fotbollsvärld där hjulen snurrar snabbare än någonsin.
Sir Alex Ferguson hålls ofta upp som exempel. Han fick sex år på sig innan han vann sin första ligatitel med Manchester United. Långsiktigheten betalade sig.
Men vad händer när allt blir fel från början? När mannen som ska leda skutan visar sig inte vara kapabel att leva upp till kravbilden?
David Moyes har kallats ”The Chosen One” på Stretford End, men faktum är att han aldrig var rätt man för det här jobbet.
Från dag ett var han fel man.

Nu rapporteras att David Moyes aldrig lyckades övertyga spelarna om sin förträfflighet. Det började med beslutet att skicka bort Fergusons ”backroom staff”, herrar som Mick Phelan, René Meulensteen och Eric Steele, coacher som var uppskattade hos spelargruppen. Moyes tog med sina assistenter från Everton och deras nya träningsregim medförde gnissel redan under försäsongslägret.
Det kanske inte gick fram för den breda publiken, men mellan raderna kunde man läsa att Nemanja Vidic inte var särskilt nöjd med det nya träningsupplägget. Enligt The Telegraph fick förändringen från ”skills-based, short, concise drills” till ”long, monotonous training sessions”.
En av dem som tidigt var kritisk var holländske fitnesscoachen Raymond Verheijen. På sin twitter kallade han Moyes för dinosaurietränare:
”I Sydney sa Moyes: ’Vi har övertränat Robin den här veckan för att bygga upp hans fysik’. Ikväll drog han på sig en muskelskada. Det får en verkligen att undra över hur dessa förhistoriska träningsmetoder fortfarande kan finnas på den högsta nivån.”
Var det där grunden lades till Robin van Persies skadefyllda säsong?

Säsongen började lovande med en imponerande 4–1-seger borta mot Swansea i premiären. Men sedan gick det fort utför.
Förlust mot Liverpool borta med 0–1 i september var ingen katastrof eftersom nederlaget kom mot blivande mästarna (?), men insatsen vittnade om att något inte stämde.
Det följdes av stjärnsmällen mot Manchester City på Etihad och chockförlusten hemma mot West Bromwich (1–2).
I det läget fanns förstås tålamod och sympati för David Moyes. Han hade en ålderstigen trupp som behövde uppfräschning och Adnan Januzajs genombrott gav fansen hopp inför framtiden. Men det var en chimär.
De dubbla hemmaförlusterna i december, mot Newcastle och Everton, visade att något inte stod rätt till.
Manchester Uniteds tidigare offensiva filosofi var utbytt mot en mer defensiv approach. Spelidén var nästan obefintlig och såg ut att vara nedskalad till att bara handla om inlägg. Var fanns kreativiteten? Var fanns kombinationerna som skulle öppna motståndarna centralt i planen? Var fanns farten? Var fanns den där never-say-die-attityden som präglat klubben under sir Alex och som gjorde att man alltid vände matcher sent? Under David Moyes släppte man betydligt oftare in mål i slutminuterna.

Hur kunde Manchester United som vann ligan med 11 poäng ifjol bara falla ihop i en hög småsmulor?
Det kommer lanseras många teorier om det kommande veckor. Var det spelarnas fel? Ligger ansvaret hos managern?
Jag tror på en ond cirkel där det ena lett till det andra.
David Moyes hade inte en tillräckligt bra cv från början för att övertyga spelarna om att han var rätt man. Jag minns hur Rio Ferdinand för ett antal år sedan konstaterade att José Mourinho var en av få tränare med aura nog att ta över efter Alex Ferguson.
David Moyes var tvungen att vinna spelarnas respekt med sina egenskaper.
Istället lanserade han en ny träningsregim och fick vissa av de äldre spelarna att rynka på näsan.
Även Ryan Giggs, som var assisterande coach, har varit skeptisk. Enligt Mirror såpass att han har övervägt att hoppa av sin roll.
När segrarna inte ramlade in i önskad takt i inledningen av säsongen var det tillräckligt för att spelarna skulle börja tvivla. När spelarna tvivlar är det svårt att få gehör för idéer, oavsett om de är bra eller inte.
I det läget har man som tränare hamnat i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.

Är det spelarna som har svikit David Moyes? Ja, till viss del eftersom många underpresterat grovt. Men man kan också vända på det. David Moyes har svikit spelarna genom att inte kunna motivera dem, genom att lägga upp en bristfällig taktik som inte lett till någon spets överhuvudtaget.
Fotbollsspelare har inget självändamål att spela dåligt. De vill vinna matcher och lyfta bucklor. Men spelare, oavsett om de tjänar två miljoner kronor i veckan, behöver inspiration och vägledning. De behöver ett pep-talk eller rätt instruktioner taktiskt.
David Moyes har inte kunnat ge det.
Hans taktik har varit en katastrof. Det finns så många exempel på det, men kanske symboliseras det bäst av hemmamötet med Fulham där laget slog 82 inlägg (!). Jag har aldrig sett ett mästarlag använda en mer banal taktik. Champions League-förlusten mot Olympiakos är den sämsta prestation jag kan minnas av ett Manchester United-lag.
Ta bara mötet med Everton i helgen där Moyes fick för sig att Shinji Kagawa var rätt man att matcha Séamus Coleman på Evertons högerkant. Vi vet alla hur det slutade.

Nu har vi inte ens nämnt det horribla transferfönstret förra sommaren där David Moyes och Ed Woodward jagade Cesc Fàbregas och Thiago för att sedan få nöja sig med Marouane Fellaini.
Det var en katastrofvärvning sett till prislappen.
I januari köptes Juan Mata för cirka 400 miljoner kronor och även om spanjoren är en vass spelare så var det knappast den positionen klubben behövde förstärka. Moyes 4-4-2-system hade ju inte ens en nummer tio-position i elvan.
Så var det här rätt man att spendera den enorma budgeten på 1 miljard kronor (vissa påstår 1,5 miljard kronor) som påstås finnas tillhands i sommar när truppen ska byggas om?
Nej, givetvis inte.

David Moyes har inte heller klarat av att hantera spelet utanför planen. Hans matchintervjuer har gett fler frågetecken än svar.
Menade han verkligen att Manchester United spelade ”great” mot Everton?
– I så fall är jag orolig för Manchester United, sa Jamie Carragher i Sky.
David Moyes har inte kunnat hantera det faktum att han tränar ett topplag med krav på att både vinna och spela bra. I Everton kunde han anpassa sig efter motståndet utan att någon klagade. I Manchester United har den hållningen inte räckt.
Lagets statistik i mötena med topp sex-lagen är talande. Manchester United har tagit sex poäng av 36 möjliga i matcherna mot lagen ovanför i tabellen. Den enda segern kom mot Arsenal på hemmaplan i höstas. Det var också den matchen då David Moyes hade mandat att ställa ut ett defensivt lag som riskminimerade och defensivspelade till sig en 1–0-seger.
I matcher mot Liverpool och Manchester City hemma – där United försökt spela offensivt – har man blivit skoningslöst avslöjade.
Mittfältet har inte räckt till. Det var det David Moyes skulle åtgärda förra sommaren, men då lades ju pengarna på Marouane Felllaini.

Manchester United är i en lurig situation. En säsong utan Champions League-spel klarar man. Men vad skulle ske om det blev fler? Nu när klubben står inför en generationsväxling och ryggraden med Rio Ferdinand, Nemanja Vidic, Patrice Evra och Ryan Giggs ska bytas ut. Glöm inte att man tappat enorm erfarenhet och kvalitet senaste åren när spelare som Paul Scholes, Gary Neville och Edwin van der Sar tackat för sig.
De har inte råd att chansa och ge David Moyes tid när hans sejour inte gett några som helst indikationer på att laget är på väg åt rätt håll.
Där ligger en stor del av problemet. Brendan Rodgers hade ett tufft första halvår på Anfield, men alla kunde skönja en idé, en utveckling. David Moyes Manchester United har inte visat några sådana tecken.
Glazer behöver en stor tränare som kan hjälpa till att locka rätt namn till klubben. För det kommer att behövas.

Jag var redan från början tveksam till att anställa en tränare som inte vunnit en enda titel eller tränat ett lag i Champions League.
Men inte ens jag kunde tänka mig att det kunde gå så här illa.
David Moyes ettåriga sejour på Old Trafford blev ett vetenskapligt experiment på hur det kan bli när man ska ersätta en tränarikon. Tomrummet är svårt att fylla, spelarna blir vilsna.
David Moyes har kallats ”The Chosen One”, men nu står vi här med facit:
Han är ”The Gone One”.

Läs mer:
10 maj 2013: ”Moyes är fel man för att ersätta Sir Alex”.