Startsida / Inlägg

Analys: VM-trenden – zonmarkering

av Kalle Karlsson

Belgien var ett av fyra lag i VM som tog full pott i gruppspelet. Ändå har de inte lyckats övertyga oss ännu.
Taktiskt sett blir kvällens möte med USA extra intressant av en speciell anledning.

Under avdelningen taktiska trender i VM har vi redan avhandlat fembackslinjen. Den var i stort sett raderad i de fem europeiska toppligorna för fem år sedan, men har sedan smugit sig in via Italien och har nu gjort succé i VM. När jag skrev min analys i fredags hade fembackslinjen ännu inte förlorat en match i VM (förutom när den ställdes mot en annan fembackslinje som i fallet Italien-Uruguay). Det råder ingen tvekan om att kompakt försvar och omställningsspel har varit ett segerrecept i den här turneringen.
Nu går vi över på en annan trend som jag reagerade över tidigt, nämligen den om markeringsspel.
Vi är vana vid att se klubblagen i Europa använda ett positionsförsvar (förr gick det under benämningen zonförsvar), men i VM har vi fått se något så uppseendeväckande som rent man-man-spel på mittfältet.
Erik Hamrén har fått kritik i studion för sin insats, men han bidrog med en intressant grej och det var scoutingrapporten som svenska landslaget använde mot Belgien. Där berättade han att förbundskaptenen Marc Wilmots förespråkar zonmarkering på mittfältet.
I Belgiens andra gruppspelsmatch mot Ryssland granskade jag detta och noterade hur Marouane Fellaini, Axel Witsel och Kevin De Bruyne inte bara zonmarkerade utan spelade man-man mot sina motståndare.

Belgien2De belgiska mittfältarna har till uppgift att markera sina motståndarna istället för att täcka yta. Det innebär att Marouane Fellaini, Axel Witsel och Kevin De Bruyne roterar friskt. Ena stunden är Fellaini längst fram, i nästa stund kan han vara längst bak. Foto: TV4

Belgien3Det här medför att man låter mittbackarna föra fram bollen relativt ostört och hindra dem att spela genom mittfältet. Foto: TV4

Zonmarkering är ovanligt i klubbfotbollen. Jag ser en hel del matcher från de fem toppligorna och jag kan inte minnas något klubblag som använder den här taktiken.
Nackdelen med ett zonmarkeringsförsvar är att motståndarna enkelt kan ”dra i väg” spelare vilket öppnar för andra. Kolla nedan vilken enorm yta Belgien lämnar centralt i plan. Det gör att motståndarna enkelt kan hitta upp till sina anfallare efter marken. Använder man väggspel på ”tredje spelare” – gärna på en mittfältare som sliter sig loss från sin bevakning – är det tämligen enkelt att skapa chanser. Därför sätter jag ett frågetecken till om Belgiens zoomarkeringstaktik fungerar mot mer kvalificerat motstånd.

Belgien1Belgiens mittfältare följer sina spelare vilket gör att det ibland blir stora ytor att spela in bollen på.

iran1Ytorna som Belgien lämnar kan jämföras med ett tajt, tätt positionsförsvar där spelarna håller korta avstånd mellan varandra. Här ser vi Iran i röda tröjor i mötet med Argentina. Vi hade även Algeriet som gjorde det mycket effektivt igår mot Tyskland. Foto: SVT

Skillnaden mellan ett positionsförsvar och ett zonmarkeringsförsvar (icke att förväxla med zonförsvar) är att man i ett positionsförsvar flyttar sig utifrån bollen och medspelarnas rörelser medan man i ett zonmarkeringsförsvar flyttar sig främst utifrån motståndarnas rörelser och markerar den mest offensiva spelaren i sin zon men lämnar över spelare som flyttar sig i sidled.
I VM har vi inte bara sett zonmarkeringen utan, vill jag påstå, inslag av ren man-man-markering. Det har gett udda karaktär på matcherna.
I mötet mellan Ryssland och Belgien var spelkvaliteten låg och Belgiens zonmarkering/man-man-markering gjorde att de ryska mittbackarna hade ovanligt svårt att hitta upp till mittfältarna. Eftersom varken Vassili Berezoutski eller Sergei Ignashevitch har sin styrka i uppspelsfasen hade Ryssland svårt att bygga ett eget spel utan fick förlita sig på omställningar och individuella prestationer.
Samma parallell kan dras till mötet mellan Holland och Chile.
Holland spelar rent man-man-spel på mittfältet där även en offensiv finlirare som Wesley Sneijder tvingas ta defensiva löpningar som han förmodligen aldrig gjort tidigare i sin karriär (vilket förstås hämmat hans offensiva frihet).
Jag fångade en situation som illustrerade den här problematiken i mötet med Chile. Wesley Sneijder vill lämna över ”sin” spelare, men inser att det inte finns någon att lämna över till. Se bildsekvensen nedan.

Holland1Wesley Sneijder följer sin spelare och pekar åt lagkamraterna för att de ska ta över markeringsansvaret. Foto: TV4

Holland2…men mittbacken Ron Vlaar pekar och visar vilken spelare han har ansvar för. Foto: TV4.

Holland3…vilket gör att Sneijder inte har något val. Han måste kliva ned i en defensiv position och fullfölja sin markering. Foto: TV4

Det här blir extra intressant idag eftersom USA har använt en mittfältsdiamant i VM-turneringen. Med ett 3 vs 3-förhållande på centralt mittfält kan man spela zonmarkering. Men vid ett 3 vs 4? Inte lika enkelt. Därför blir det ytterst intressant att se hur Marc Wilmots löser det ikväll. Ett sätt är att droppa sin anfallare (Romelu Lukaku) och låta USA:s mittbackar ta fram bollen, men då finns risken att laget sjunker för lågt och blir för passivt.
Kommer Jürgen Klinsmann att återgå till diamanten bara för att få numerärt övertag centralt och förvilla Belgien? Och hur löser Marc Wilmots i så fall den här problematiken?
Jag ser redan fram emot hjärnornas kamp ikväll på Arena Fonte Nova i Salvador.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan D Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB