Förra säsongen:
Premier League: 11.
FA-cupen: Fjärde omgången.
Ligacupen: Andra omgången.

Tony Pulis remarkabla uppryckning av Crystal Palace är en av de häftigaste scenförändringarna jag sett i Premier League.
Kan han bygga vidare på framgången eller är smekmånaderna över?

Historien om hur Tony Pulis lyfte Crystal Palace ifjol har berättats så många gånger att jag knappast behöver göra det igen.
Den som vill ha bakgrunden kan läsa en av de texter jag skrev om laget i våras.
Men kortfattat: Tony Pulis tog över ett hopplöst Crystal Palace i slutet av november. Ian Holloways sorgfria, naiva fotboll hade inte gett tillräckligt många poäng så Pulis gjorde det han behärskar allra bäst:
Strukturerade upp ett rakare, enklare spel med långa bollar mot stora, tunga forwards.
Och sedan började Crystal Palace sin klättring.
Det innebar också att Tony Pulis popularitet sköt i höjden. Från att tidigare ha varit avskydd som symbol för Stokes enkla inkast-taktik till att vara hyllad som geni för att ha väckt liv i en given nedflyttningskandidat.
I södra London döps barn till Tony efter den 56-årige walesaren. Det säger något om hur hans renommé förändrats.

Det Pulis gjorde borde egentligen inte ha varit möjligt. Jag satte frågetecken före säsongen hur ett mittförsvar med Danny Gabbidon och Damien Delaney skulle klara att stå emot fruktade Premier League-anfall, men jag fick fel och det är jag glad över.
Så länge man är disciplinerad och strategisk går det att spela tajt, även om materialet är begränsat.
Nu har Tony Pulis gjort en uppgradering av mittförsvaret. Brede Hangeland ansluter från Fulham. Norrmannen har tappat rejält senaste åren, men han kan mycket väl få ett lyft i en ny miljö. Får han stå lågt och nicka undan bör han kunna vara effektiv. Bredvid honom finns Scott Dann, som värvades in i januari. Den tidigare Blackburn-spelaren övertygade under våren så här finns ett fundament att bygga på.

På mittfältet handlar det förstås till stor del om Mile Jedinak. Jag blev blixtförälskad i australiern redan i premiären och den kärleken växte under säsongen. Vilket hjärta han spelar med! Det är som om han spelar karriärens sista match – varje vecka.
Mile Jedinak-typen är en förutsättning för att Crystal Palaces pragmatiska spel ska fungera. Utan Jedinaks defensiva slit och säkra postionsspel gissar jag att mittfältet hade fått kapitulera mot mer talangfulla motståndare.
Nu är Kagisho Dikgacoi och José Campaña borta. Istället kan den andra mittfältsplatsen gå till Joe Ledley, som värvades från Celtic i januari. I bakfickan finns Barry Bannan om Pulis vill ha ett mer kreativt alternativ.

En intressant notering är på målvaktssidan. Julián Speroni gjorde en kanonsäsong ifjol och valdes till klubbens bäste spelare. Men nu uppges Tony Pulis ha valt att satsa på Wayne Hennessey som förstemålvakt. Hennessey känner vi från tiden i Wolves, men han var lite för ojämn för min smak. Pulis vet förmodligen något som inte vi vet i denna fråga, men framtiden får utvisa om han prioriterar rätt.

Offensiven imponerade stort när Crystal Palace genomförde sin scenförvandling. Jason Puncheon och Yannick Bolasie är två irrationella och kvicka yttrar. Ligans mest underskattade ytterpar? Kanske.
Marouane Chamakh var utskrattad i Arsenal, men under Tony Pulis fick han göra det kan kan bäst. Nicka och spela enkel fotboll som inte bygger på små ytor. Chamakh fick till och med förtroende att agera i en nummer tio-roll (!) under en period. Den såg jag inte komma.
I anfallet finns en rad intressanta namn. Glenn Murray spelade knappt ifjol på grund av en knäskada, men gjorde comeback under våren och är nu tillgänglig. Dwight Gayle blixtrade till i slutet av säsongen och kanske är redo att axla manteln som ”den nye Ian Wright”?
Tony Pulis har förstärkt med Fraizer Campbell från Cardiff. En anfallstyp som likt Jerome passar managerns filosofi. Campbell springer, stångas, nickar och springer lite till. Han springer inte alltid rätt, men han ger alltid ett hundraprocentigt arbete.
Vem som startar av dessa är högst osäkert. Förmodligen blir det en rotationspolicy där den bäste för dagen får förtroendet.

Crystal Palace kommer inte att lägga om sitt spelsätt. Tony Pulis vet vad han kan och vad som fungerar. Han vet att spelarmaterialet inte håller för att ta ut svängarna.
Crystal Palace kommer spela rakt och enkelt. De kommer att göra det inför en fanatisk hemmapublik – Selhurst Park bjöd på den bästa stämningen i Premier League förra säsongen.
Fansen och Tony Pulis lyfte Crystal Palace till oanade höjder.
Nu gäller det att undvika andrasäsongssyndromet.

Tänkbar startelva:
Hennessey – Mariappa, Dann, Hangeland, Ward – Ledley, Jedinak – Puncheon, Chamakh, Bolasie – Gayle.

In: Fraizer Campbell (Cardiff City, £900,000), Chris Kettings (Blackpool), Brede Hangeland (Fulham).

Out: Jose Campana (Sampdoria, £1.4m), Neil Alexander (Heart of Midlothian), Kagisho Dikgacoi (Cardiff City), Dean Moxey (Bolton Wanderers), Aaron Wilbraham (Bristol City), Jonathan Parr (Ipswich Town), Ross Fitzsimons (Bolton Wanderers), Osman Sow (Heart of Midlothian), Alex Wynter (Portsmouth, Loan), Kwesi Appiah (Cambridge United, Loan), Jack Hunt (Nottingham Forest, Loan), Stephen Dobbie (Fleetwood Town, Loan).
Released: Danny Gabbidon, Ibra Sekajja, Quade Taylor, Derek Tieku, Tom King, Alistair Gordon. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Mile Jedinak.
Håll ögonen på: Yannick Bolasie.