För ett år sedan: Arsenal toppar ligan och Aaron Ramsey är ligans bästa spelare.
Idag: Arsenal är åtta i ligan och vissa fans vill se Aaron Ramsey på bänken.

Vid den här tiden ifjol var stämningen på topp i Arsenal. Laget toppade Premier League med fyra poäng ned till Liverpool och Chelsea och sex poäng ned till Manchester City.
Klubben mådde bättre än den gjort någon gång sedan Invincible-året 2003/04. Arsène Wenger hade äntligen öppnat plånboken och frälst transfertörstande fans med värvningen av Mesut Özil från Real Madrid. Özil inledde bra, men namnet på allas läppar var mittfältaren Aaron Ramsey. Walesaren hade visserligen gjort en stark vinter och vår redan under säsongen 2012/13, men den här hösten spelade han som i trans. Nu var han inte längre bara en hårt arbetande bollvinnare, nu klev han fram som en poängmaskin. På de första tio matcherna gjorde han sex mål och fyra assist.
Det var sensationella siffror för en mittfältare som tidigare mest varit känd för sin arbetskapacitet.
Aaron Ramsey var så bra att han på hösten seglade upp som favorit till att vinna priset som årets spelare (det här var innan Luis Suárez visat sin sanslösa målform). När jag satt i studion på Sportbladet Show fick jag frågan om Aaron Ramsey till och med kunde vinna Ballon d’Or.
Även om det sista var var ett fall av en supporter som skenat i väg lite väl mycket i sin eufori så säger det ändå en del om Ramseys nivå förra hösten.

Skruvar man fram tiden ett år är situationen annorlunda. Efter tolv omgångar har Arsenal tagit elva poäng mindre än vid motsvarande tidpunkt ifjol.
Spelet hackar, skadelistan är lång och Arsène Wenger är återigen hårt pressad. Under senaste matchen mot Manchester United var plakaten tillbaka som kräver hans avgång.
Aaron Ramsey är en skugga av sitt forna jag. Det är som om den där dieselmotorn plötsligt går på lågvarv. Hans bollvinnaregenskaper är mindre effektivt, hans passningsspel sämre och hotet offensivt har avtagit.

Förra säsongen avslutades med att Aaron Ramsey avgjorde FA-cupfinalen i förläningen mot Hull City. Ett passande slut på ett år då han varit lagets bästa spelare.
Efter en sommar med välbehövlig vila – Wales spelade inget VM till skillnad mot många andra nationer – började Aaron Ramsey säsongen med att göra ett mål och en assist i Community Shield mot Manchester City. Unga, nya Arsenal sprang ifrån ett trögt City.
Ramsey fortsatte med att göra segermålet i 90:e minuten i premiären hemma mot Crystal Palace och sedan göra den viktiga reduceringen borta mot Everton i omgång två.
Två mål på två matcher antydde att Ramsey var redo att ta fart igen.
Men efter en lovande starten dippade formen i takt med att lagets prestationer sjönk.
Det som varit uppenbart för fansen att se går att understryka med statistik. Förra säsongen var han statistiskt sett den mest effektiva spelaren i Premier League efter tio omgångar med 8,18 i rating hos Whoscored. Nu är siffran blygsamma 6,82.
Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Blev Arsenal sämre för att Aaron Ramsey var ur form. Eller blev Aaron Ramsey lidande av att laget fungerade sämre.

Det man kan konstatera är att Arsène Wenger valde att byta spelmodell till denna säsong. Fransmannen skrotade 4-2-3-1 för 4-1-4-1.
I det nya systemet har Aaron Ramsey fått platsen som en av de två offensivare centrala mittfältarna. Hans utgångsposition är högre, vilket på pappret borde betyda ett större offensivt bidrag. Men den nya positionen gör att hans andravågslöpningar inte längre blir samma överraskningsmoment. Trots att han snittar samma antal avslut per match (2,3) tar han sig inte längre till lika giftiga lägen. Han skapar fler chanser för lagkamraterna (1,8/match jämfört med 1,5/match ifjol).
En förklaring kan vara att Arsenal numera har en annan typ av striker.
Förra säsongen var ett av Arsenals främsta anfallsvapen en passning upp på en felvänd Olivier Giroud som kunde skarva till en framstörtande Aaron Ramsey. Nu har Giroud varit skadad.
Jag skrev inför säsongsstarten hur Arsenals anfallsspel skulle förändras med Alexis Sanchez som falsk nia. Med Danny Welbeck får man ett mellanting mellan targetspelaren Giroud och djupledsspelaren Sanchez.
Så offensivt har Aaron Ramsey hämmats av både systemskiftet och det faktum att Giroud inte har varit närvarande och levererat exakta skarvningar.

Ramseys position förra säsongen.

Ramseys position denna säsong i 4-1-4-1-systemet.

Arsenals spelidé förra säsongen med Giroud som anfallsspets.

Arseblog noterar något intressant om Aaron Ramseys försvarssspel. När han placeras bredvid den Mikel Arteta tycks laget fungera avsevärt bättre defensivt. På 13 matcher med Arteta i 4-2-3-1-systemet höll Arsenal nollan i åtta.
De båda kompletterar varandra bra. Arteta är positions- och passningssäker, men något seg. Ramsey är löpstark och villig att följa med i anfallen. Att Ramsey inte passade ihop med Jack Wilshere på det sittande mittfältet var tydligt i premiären förra säsongen när Arsenals mittfält blev brutalt avslöjat av ett kontringsspelande Aston Villa.
Ramseys försvarsspel har påverkats av positionsskiftet. Ifjol snittade han på 4,7 tacklingar per match. Nu har siffran sjunkit till 1,9 tacklingar per match.
I 4-1-4-1-systemet har hans roll blivit att pressa högre upp i banan – en del i Arsène Wengers intensivare pressfilosofi – och skära av passningsvägar, snarare än att positionera sig längre ned i banan och stoppa bollförare.
Aaron Ramsey har fått springa en massa och det har påverkat hans allroundspel. Kanske finns inte orken längre till att leverera kvalitativa passningar och avslut?

Aaron Ramsey har inte gjort mål sedan den 23 augusti och det har påverkat spelaren. I mötet med Anderlecht var han så sugen på att få slut på måltorkan att han negligerade det defensiva arbetet. Det var en av orsakerna till att Arsenal tappade 3–0 till 3–3. Efteråt sågades han av Dietmar Hamann i Sky Sports.
– Naitivteten är häpnadsväckande. De ledde med 3–0 och 3–1 och fem, sex spelare fortsatte att attackera. Allt de var intresserade av var att göra mål, de brydde sig inte om laget vann. Till slut blev de straffade, sa Hamann.
– En sak jag lärt mig i fotboll är att om man vilar så gör man det i försvaret. Man springer inte framåt så att man inte klarar av att ta sig tillbaka. Den största syndabocken var Ramsey. Han ville hamna i målprotokollet. Han var inte intresserad av att säkra de tre poängen.

Aaron Ramsey spelade de 18 första matcherna i ligan förra säsongen innan han åkte på en muskelbristning på annandagen borta mot West Ham. Skador hade minimerat Arsène Wengers alternativ och när Ramsey egentligen borde ha vilat på grund av tufft matchande drog han på sig en skada. Hans frånvaro blev ödesdiger för lagets titelchanser. När mittfältsstjärnan gick sönder ledde Arsenal ligan. När han gjorde comeback senare under våren var de fyra i tabellen.
Om Arsenal ska kunna vända den negativa trenden behöver de sin Aaron Ramsey i form.
Behövs det ett systemskifte för att han ska hitta tillbaka?
Och hur kommer det i så fall att påverka andra spelare?