Säker seger, nytt formbesked av Wayne Rooney och drömmål av Robin van Persie. Men det var framför allt en annan spelare som gav Manchester United hopp.

United städade undan Hull City igår på ett sätt som de knappast skämt bort sina fans med senaste året.
Det var ju så här vi vande oss vid att de vann matcher tidigare. Säker tvåmålsledning tidigt i matchen, en avmätt andra halvlek mot ett redan slaget lag.
Hull City var svagt igår, det ska verkligen understrykas. Hatem Ben Arfa var så vilsen att han blev utbytt i den 35:e minuten och med Tom Huddlestone på bänken fanns ingen lugnande ”pappa” på mittfältet.
Men Manchester Uniteds insats var bra, kanske den mest övertygande för säsongen. Visst, de vann senast borta mot Arsenal – en tung skalp – men då handlade det om en darrig smash ’n’ grab-seger. Nu var det ett professionellt dagsverke.
Det är ingen slump att spelet stämmer när lagets mest undervärderade spelare är tillbaka i form.

Michael Carrick har ofta varit en ”slow starter”. Allt som oftast har han börjat svagt, känt sig in i säsongen för att sedan hitta formen framåt senhösten/vintern (för historisk tillbakablick läs här).
Den här säsongen satt han på testcykeln när det var dags för premiär. Comebacken skedde i andra halvlek mot Manchester City den 2 november.
Under hösten har Louis van Gaals gäng varit ett halvfärdigt bygge. Det består av en massa dyrbara delar, men inget som håller ihop konstruktionen, inget som kan foga samman delarna. Laget har bara litat på individuell briljans och när Angel Di María inte längre kunde leverera den på egen hand har spelet inte fungerat.
Michael Carrick är spelaren som fogar samman delar.
Med sitt kloka passningsspel och sin förmåga att styra rytmen på mittfältet har han på kort tid förvandlat Manchester United till ett annat lag.
33-åringen från Wallsend startat tre matcher. Manchester United har vunnit tre raka. Han var bäst på plan mot Arsenal borta och bäst igen igår.
Vad han gör? Det som ser så enkelt ut som i själva verket är så svårt att få behärskar det.
Han tar in bollen, värderar och spelar. Till stor del enkla alternativ (han slog 117 passningar igår, varav 108 till rätt adress), men alltid med en tanke.
Det jag gillar med Carrick är inte bara det faktum att han hittar spel framåt i plan, ofta in i ytor mellan motståndarnas lagdelar, utan att han ligger ett steg längre fram än många andra spelare. Han kan, likt en snookerspelare, se ett mönster och tänka två, tre steg framåt. ”Spelar jag till B, kan spelare B i nästa läge hitta C”.
Det är ingen annan av lagets mittfältare som klarar detta. Därför är Michael Carrick så oerhört viktig.
Han är så central för Manchester United att motståndare borde överväga att man-man-spela mot honom, så som Steven Gerrard och Cesc Fàbregas fått erfara denna höst.
Den typen av markeringsuppdrag lämnar alltid ytor åt andra och då har bara närvaron på plan hjälpt lagkamraterna.

Igår inför avspark spekulerades det i att Carrick skulle vara en del av en trebackslinje, men för mig var det givet att han skulle spela som sittande mittfältare i en mittfältsdiamant. Louis van Gaal använde 5-3-2-systemet borta mot Arsenal och triumferade, men vi har nämnt det tidigare i den här bloggen:
5-3-2 är ett reaktivt system, gjort för tuffa bortamatcher. Det passar inte i matcher där man förväntas föra spelet. Hull City hemma är en sådan match där man bör ta initiativet.
Så Michael Carrick fick agera defensiv mittfältare och därifrån kunde han styra spelet från en quarterback-roll.
När Carrick fick uppdraget att leverera de ack så viktiga förstapassningen i uppspelen var det som om alla andra bitar föll på plats för Manchester United. Plötsligt fick Wayne Rooney och Juan Mata passningar i rätt ytor, i rätt ögonblick, med rätt hårdhet. Och då hade Manchester United råd att tappa Angel Di María efter en kvart på grund av skada.

Manchester United har fortfarande lång väg att vandra innan Louis van Gaal kan slappna av. De återkommande skadorna – med Rooneys skada igår är det 42 sedan holländaren tog över! – fortsätter att sätta hinder för chanserna att hota uppåt.
Men gårdagens match var ett stort steg i rätt riktning. Spelmässigt var det ett större steg än 2–1-vinsten borta mot Arsenal. Det handlade inte bara om Michael Carrick. Chris Smalling, som var dominant i andra halvlek på Emirates, gjorde en ny fin match. Han agerar med ett helt annat självförtroende nu än tidigare i höst. Kanske kan han trots allt kliva fram som en försvarschef? Robin van Persie dundrade in ett klassmål, Wayne Rooney gjorde mål igen och Falcao gjorde comeback efter två månaders rehabilitering.
Manchester United har anledning att börja tro igen.
Men en stor anledning till det stavas Michael Carrick.