Efter 13 matcher utan seger och en massa sorger och ännu fler bedrövelser hade Aston Villa äntligen lite flyt.
Med sekunder kvar av derbyt mot West Bromwich skänkte den olycklige Ben Foster en straff som Christian Benteke placerade i nät.

Slutet var osannolikt. Alla räknade ju med ett kryss, ett gungande Villa Park hade redan kalkylerat att få gå hem besvikna.
Då gjorde Ben Foster en ny tavla (i första halvlek höll han så när på att göra ”en Robert Green” och tappa in en boll mellan benen). Han misslyckades med att greppa bollen och kastade sig över Matt Lowton. Domare Moss hade inget annat val än att peka på straffpunkten. Christian Benteke, den formsvage anfallaren som inte hade gjort mål sedan december, stegade upp och den här gången hittade han rätt.
Tim Sherwood firade som om han vunnit Champions League i sista minuten. Efteråt talade han om att han vunnit på jackpott och visst, de är tre poängen kan vara värdefulla. Om Aston Villa klarar kontraktet kan du skänka en tanke eller vinflarra till Ben Foster. Det är möjligt att han hade tappat den också.

Kollega Wennman har redan skrivit om matchen så jag behöver inte gå närmare in i detalj och berätta hur pigg och vass Gabby Agbonlahor var. Hans första halvlek där han rullade in 1–0 mellan benen på Ben Foster var briljant.
Jag kan istället fokusera på Tim Sherwood.
Den före detta Tottenhamtränaren fick förtroendet att ta Villa ur krisen. Starten har inte gett mycket, men igår kom första segern och detta sedan han laborerat med en mittfältsdiamant.
Tim Sherwood fick smeknamnet ”Tactics Tim” för sin sorgfria inställning under tiden i Spurs. Det påverkades självklart av kontrasten mellan honom och företrädaren André Villas-Boas.
Nu har ”Tactics Tim” alltså skissat fram ett diamantmittfält. Igår startade Villa med Ashley Westwood i den defensiva positionen, Fabian Delph och Tom Cleverley i de ”indragna kantrollerna” och Charles N’Zogbia som mittfältsspets. Uttagningen av N’Zogbia var överraskande, men han skötte sig bra.
Det här gav ett tvåmannaanfall och Christian Benteke och Gabriel Abgonlahor kunde därigenom fungera som en traditionell strikerduo: En targetspelare (Benteke), en löpare i djupled (Agbonlahor).
Första målet var resultatet av det samarbetet och det ska bli intressant att följa framöver.
Aston Villa har använt tremannaanfall, eller en ensam striker senaste åren, men på pappret är Benteke/Agbonlahor ett intressant par.

Aston Villa dominerade matchen och vann rättvist. De hade 58 procent av bollinnehavet, definitivt en följd av att diamanten gav centralt övertag. Kan de göra det mot starkare motstånd (och då talar jag inte om blåsiga kvällar i Stoke)? Jag tvivlar på att Aston Villa, ett utpräglat kontringslag senaste åren, kan börja dominera matcher och vinna.
Men om de gör det i fler matcher med nya systemet? I så fall har Tim Sherwood snickrat fram något genialt. Då kanske hans smeknamn kan uttalas utan den raljanta undertonen…

***
Aston Villas Alan Hutton skulle förstås ha fått rött kort för sin bryska stämpling i slutminuterna på Saido Berahino. Det är något fel på regelverket när sådant inte kan bedömas i efterhand för att domaren har sett situationen (och bedömt den felaktigt).

***
Jag gillade det jag såg av unge Jack Grealish när han kom in för Aston Villa. Där finns potential att bygga vidare på.