Imponerande, United!
avVar har det här laget hållit hus under vintern?
Det var så länge sedan Manchester United presterade sevärd fotboll att jag har glömt bort när det skedde senast.
Under 2015 har vi sett ett trögt, osynkat lag som famlat efter form och fantasi. Det har varit varit marginellt bättre än fotbollen som presterandes under ökenvandringen ifjol då David Moyes sågades av allt och alla.
Louis van Gaal har med rätta fått kritik. Trots hattande hit och dit har han aldrig hittat rätt formation och han har sällan fått ut i närheten av maximalt av materialet.
Nu går Manchester United in i ett avgörande skede i fjärdeplatsracet med flera toppmöten. Tottenham hemma på söndagen var en nyckelmatch och en indikation på om laget ska falla platt i slaget om CL-biljetter.
Då kom insatsen som fansen väntat på hela året.
Louis van Gaal och Ryan Giggs satsade på något som liknade ett 4-1-4-1. Men det är teknikaliteter. Vad som betydde något var hur spelarna agerade.
Den som ville ha förklaringar till att Manchester United aldrig fått någon trygghet i försvaret behövde inte vänta länge. Phil Jones stod för ett farligt bolltapp och en hemåtpassning som hade kunnat hamna i eget mål under första fem minuterna. Men förutom dessa misstag var det ett distinkt United, anfört av den evigt unge Michael Carrick.
Marouane Fellaini flyttade upp i en släpande anfallsroll så fort laget vann boll och då fanns en måltavla att sikta på. Längst fram spelade Wayne Rooney och underströk att han fortfarande har mer att ge som anfallare (mer än vad vissa, inklusive jag själv, kanske trott).
Men även om Manchester United hittade vägar framåt och gjorde tre mål i första halvlek menar jag att försvarsspelet lade grunden till segern. Plötsligt fanns en aggressivitet, en löpvilja och ett presspel som United inte haft på hela säsongen. Det disciplinerade försvarsagerandet och de många höga bollvinsterna gav energi att fortsätta jaga. Och vinner man bollen i rätt lägen blir det lättare att anfalla mot osamlade motståndarförsvar.
Tottenham var svagt, det ska sägas. Spurs har spelat frekvent på slutet och det här var ett tröttkört manskap. Antalet hårresande felpassningar, inte bara Nabil Bentalebs vid Wayne Rooneys 3–0-mål, var häpnadsväckande.
van Gaal ska dock ha credit för att han lyckades stänga ned stjärnan Christian Eriksen. Istället för att låta dansken flyta runt fritt använde van Gaal ett zonmarkeringsförsvar där Michael Carrick fick följa Eriksen. Samtidigt hade Marouane Fellaini samma roll för Ryan Mason. Det här draget, att använda markeringsinslag på mittfältet, påminner om van Gaals Holland, som använde zonmarkering på mittfältet under VM förra sommaren.
Förlusten innebär att Tottenhams chanser att utmana om fjärdeplatsen minskade drastiskt. Manchester United har fortfarande ett oerhört tufft program kvar och jag håller Arsenal och Liverpool som favoriter att ta CL-platserna.
Men dagens insats – säsongens överlägset bästa – underströk att det finns oförlöst kvalitet som går att locka fram i de enskilda matcherna. Går det att bibehålla över tid?
Där ligger Louis van Gaals utmaning.