Chelsea säkrade Premier League-titeln i och med segern mot Crystal Palace.
Här är åtta matcher som lade grunden till framgången.

Chelsea säkrade ligatiteln på söndagen via 1–0 mot Crystal Palace. Det har ju bara varit en tidsfråga innan det blir definitivt så själva avgörandet framkallade inte så mycket känslor hos mig.
Chelsea har varit det bästa laget från början till slut. När Diego Costa blev skadad blev de tvungna att vinna på ett annorlunda sätt, genom att kavla upp ärmarna, och det klarade de galant. Det är därför de är så oerhört svåra att bemästra i längden.
Här blickar jag tillbaka på åtta definierande matcher som grundlade titeln.

Burnley–Chelsea 1–3
18 augusti
Burnley tar ledningen genom Scott Arfield. Skulle nykomlingen skrälla? Nej. Chelsea tuggade igång maskineriet och nyförvärvet Diego Costa kvitterade i den 17:e minuten. Fyra minuter senare rullade Chelsea upp ett fantastiskt anfall som avslutades med att Cesc Fàbregas serverade André Schürrle på silverfat, tysken satte 1–2 och sedan fyllde Branislav Ivanovic på med 1–3.
Chelsea hade fått den start man behövde och Cesc Fàbregas hade direkt visat att han kunde ge José Mourinho en extra dimension.

Everton–Chelsea 3–6
30 augusti
Diego Costa behövde ingen startsträcka i Premier League. Anfallaren underströk sin entré med en matchvinnande insats på Goodison Park. Costa satte 0–1 i första minuten och även om Everton höll liv i matchen och reducerade till 3–4 så säkrade Ramires och Diego Costa till slut en komfortabel vinst. Det här var matchen då fotbolls-England inte längre kunde förneka att Chelsea fått in anfallaren de sökt efter.

Manchester City–Chelsea 1–1
21 september
Chelsea har alltid varit starkt i toppmatcherna under José Mourinho och det här var ytterligare ett bevis. Mot regerande mästarna fick man matchen dit man ville och när André Schürrle satte 0–1 med tjugo minuter kvar såg det ut att bli ännu en tung Mourinho-skalp. Frank Lampard ville dock annorlunda. Chelsea-legendaren hoppade in i rivalens ljusblå tröja och stötte in 1–1 i 85:e minuten. En poäng var dock ett resultat som Chelsea hade tagit på förhand.

Liverpool-Chelsea 1–2
8 november
Liverpool hade inte fått den starten i ligan som man förväntat sig, men till den här matchen hade man revansch att utkräva efter den ödesdigra förlusten förra våren. Hemmalaget tog också ledningen i nionde minuten genom Emre Can. Chelsea reste sig. Som alltid. Gary Cahill gjorde 1–1 och i andra halvlek satte Diego Costa dit 1–2 i den 67:e minuten. I slutsekunderna friade domaren Anthony Taylor när Gary Cahill fick bollen på handen.

Swansea–Chelsea 0–5
17 januari
Chelsea hade förlorat med 3–5 mot Tottenham på nyårsdagen och försvaret hade uppträtt på ett förvånansvärt darrigt sätt. Chelsea lyckades resa sig helgen efter via en planenlig 2–0-vinst hemma mot Newcastle. Men det var segern borta mot Swansea som underströk att debaclet på White Hart Lane var en engångsföreteelse. Chelsea knäckte Swansea med 5–0. Oscar satte 0–1 redan i första minuten. Innan det var över var han och Diego Costa tvåmålsskyttar och André Schürrle hade fastställt slutresultatet.

Queens Park Rangers–Chelsea 0–1
12 april
Chelsea hade uppseendeväckande svårt att få till det borta mot QPR. Ligaledaren skapade inte mycket och när matchen gick in i slutskedet hade gästerna inte haft ett enda avslut mot mål. I den 88:e minuten missade Robert Green när han skulle skjuta en utspark. Chelsea ställde om fort, bollen hamnade hos Cesc Fàbregas som tryckte in segermålet i den 88:e minuten. När läget väl dök upp var mästarna än en gång skoningslösa.

Chelsea–Manchester United 1–0
18 april
Manchester United kom till Stamford Bridge med nyvunnet självförtroende och strålande form. Laget spelade också sevärd fotboll, men José Mourinho hade en klar matchplan över hur hans lag skulle agera och de utförde den till punkt och pricka. Chelsea har aldrig haft så litet bollinnehav hemma sedan Opta började mäta, men det var ändå Chelsea som gjorde matchens enda mål. Eden Hazard tunnlade David De Gea och tog Chelsea ett stort steg närmare titeln.

Arsenal–Chelsea 0–0
26 april
Samma matchplan, samma utfall. Eller nästan iallafall. 0–0 på Emirates kändes och firades som en seger i Chelsea-lägret. Chelsea var oerhört disciplinerat – Mourinho kallade John Terrys insats för den bästa lagkaptenen gjort under portugisens styre – och Arsenal var egentligen aldrig nära.
”Boring, boring, Chelsea!”, skanderade Arsenal-fansen, men Chelsea hade ingen plikt att underhålla. De fick med sig det resultat man ville ha och de blå spelarna lyfte armarna i skyn efter slutsignalen. De visste att det var nära nu.