Han förlorade flera tunga spelarnamn – ändå har hans lag överträffat alla förväntningar i Premier League.
Ronald Koeman?
Nej, jag syftar på en annan tränare med betydligt mindre erfarenhet.

När Michael Laudrup fick sparken från Swansea förra våren var det nog många som höjde på ögonbrynen när de läste vem som skulle ersätta dansken.
Senaste åren har trenden varit att alltfler managers går den långa vägen. Det blivit en vedertagen ”sanning” att tränaryrket har blivit för komplext för att klara av direkt efter en avslutad spelarkarriär. Gedigen utbildning och många ”läroår” i en tryggare miljö än Premier League krävs. Förr var det standard att man gick direkt från spelare till tränare. Idag… inte alls lika frekvent förekommande.
I dessa tider, i februari 2014 för att vara exakt, valde alltså Swansea att ge Garry Monk förtroendet att leda laget i jakten på nytt Premier League-kontrakt.

I det läget var han fortfarande mittback i Premier League-laget. Lokaltidningarna i Wales hade bara några veckor tidigare rapporterat om en incident där Monk hamnat i bråk på parkeringen med lagkamraten Chico Flores så att polis fick tillkallas.
Garry Monk som interims-tränare var ett djärvt val. Det var ett riskfyllt val. Det var framför allt, med ett års distans, ett väldigt klokt val.
Garry Monk har berättat att han blev chockad över att få frågan. Han sov knappt på fyra dagar (”jag sov någon timme, sedan vaknade jag jag igen och var tvungen att gå upp”). Monk, vars spelarkarriär var inne på sista versen, hade pratat med Swansealedningen om coaching, men då hade han ungdomslagen i åtanke. Han trodde aldrig att han skulle få frågan om att ta över som manager i förstalaget.

Garry Monk lyckades ta Swansea ur krisen och rädda kontraktet i Premier League. Under Michael Laudrup hade lagets kurva pekat utför. Spelarna klagade över kvaliteten på träningarna. Garry Monk, mannen utan tränarerfarenhet, var den som skulle ställa allt tillrätta.
Kravbilden hade skrämt de allra flesta, men Monk klarade av den första kritiska tiden. Swansea klarade en tolfteplats i ligan. I en intervju från februari ifjol berättade Garry Monk att han trots allt, utifrån situationen, var det bästa alternativet som tillfällig manager.
– Jag vet allt om klubben och allt om spelarna. Jag var troligen det bästa alternativet. Du behöver någon som bryr sig om klubben och spelarna. Jag har det och Alan Curtis (ex-spelaren som blev assisterande manager istället för first-team coach) har det. Det kommer att bli fantastiskt att leda den här klubben – ett av de stoltaste ögonblicken i mitt liv. Jag kommer att göra mitt bästa för den här klubben även om det handlar om att städa toaletterna.
Hans äventyr började med en 3–0-seger i derbyt mot Cardiff City, sedan dröjde det nästan två månader innan nästa seger. Under tiden hade hans fästmö fött tvillingar. Det var en minst sagt omtumlande tid för Garry Monk.
I maj efter att kontraktet säkrats meddelade Swansea att Garry Monk fått jobbet som manager permanent. Hans assistent var Joseph Clotet som tidigare jobbat i allsvenskan i Malmö FF och Halmstads BK.

Är det någon klubb man ska vara försiktig med att ifrågasätta när det gäller tränartillsättningar är det Swansea City.
Deras cv när det gäller rekrytering av managers är imponerande. Det här är klubben som format namn som Roberto Martínez, Kenny Jackett, Paolo Sousa, Brendan Rodgers, och för all del, Michael Laudrup, som hade en stark start i Swansea.
När ordföranden Huw Jenkins motiverade valet talade han om att Swansea behövde gå ”back to basics” och ”återgå till vissa principer som gett klubben framgångar senaste åren”. Då vände de sig till den lojale försvararen som tillhört klubben i tio år och varit med på nästan hela resan från League Two.
Det finns något sunt och beundransvärt i det valet. Swansea, den enda klubben i Premier League med en femtedels supporterstyre, har ofta klokt.

Garry Monk har tacklat utmaningen att gå från spelare till tränare på ett beundransvärt sätt. Han klargjorde redan från början att han inte var där för att skaffa vänner. Han jobbade stenhårt och utvärderade varje detalj. Bland annat anställde han en prestationspsykolog i somras och nöjde sig med en veckas semester med familjen (”även då snackade jag konstant i telefon för att planera”).
I augusti sa han i en intervju i The Guardian:
– Ingen manager i ligan har en bättre relation med fansen än jag har. Jag uppskattar det för de har varit så stöttande. Men det betyder inte ett skvatt nu för jag kommer att bedömas efter resultaten.
– Många kommer att förvänta sig att jag misslyckas på grund av orutin. ”Det var smekmånaden han hade tidigare”, nu kommer det riktiga testet”. Men jag vet det. Det är inga överraskningar för mig. Det finns inget bättre än när någon tvivlar på dig. Jag triggas av det – jag älskar det. Det var samma sak när vi klättrade upp genom divisionerna, folk sa: ”Han kommer inte kunna spela i nästa division”. Jag är lyckligt lottad som har kommit till den här positionen när jag trodde det skulle ta längre tid så jag måste göra det bästa av det. Och då måste du ha attityden att du kan visa folk att de hade fel.

Om det var någon som tvivlade på Garry Monk inför Premier League-starten i augusti – och det var det – så gick det väldigt fort att tysta kritikerskaran. I premiären åkte ett nederlagstippat Swansea till Old Trafford och mötte ett Manchester United som värvat spelare för närmare 1,5 miljard kronor. Samtidigt hade Swansea tappat en rad viktiga spelare: Michel Vorm, Ben Davies, Chico Flores, Michu, Jonathan De Guzman, Pablo Hernández. Gästerna vann med 2–1.
Det fortsatte med ytterligare två raka segrar innan Chelsea blev för svårt på Stamford Bridge. Under året har Garry Monks status bara ökat. Vissa menar att han förtjänar att nämnas i snacket om vem som ska få priset som årets manager. José Mourinho lär vinna, men Monks arbete ska inte förbises. Swansea har aldrig kunnat blanda sig i toppstriden likt Southampton, men de har hela tiden legat på säker mark på övre halvan av tabellen. ”Best of the rest”, typ.
Bedriften blir än mer imponerande när man betänker att Swansea sålde målkungen Wilfried Bony i januari till Manchester City. Budet var för bra för att tacka nej till och Swansea är fortfarande en liten klubb som behöver intäkter från spelarförsäljningar för att kunna förbättra verksamheten.
Sedan något år är den nya träningsanläggningen klar, vilket har förbättrat förutsättningarna avsevärt. Garry Monk minns tiden när man låg i League Two och gamla containrar fick fungera som omklädningsrum.

Garry Monk är ligans yngsta manager och det han åstadkommit det senaste året är oerhört imponerande. Med mikroskopisk tränarerfarenhet har han friktionsfritt klarat steget att gå från spelare till tränare.
”He is a natural”, sa Craig Bellamy om Monk efter att ha gått samma tränarutbildning.
Intressenterna har redan börjat rycka i 36-åringen. West Ham och Sunderland sägs vilja ha Monk som tränare nästa säsong.
Jag tvivlar starkt på att han lämnar Swansea City redan i sommar.
Garry Monk har flertalet gånger pekat på att han jobbar med en långsiktig plan, att han har en vision för hur hans Swansea ska se ut. Han fick möjligheten att jobba för klubben i hans hjärta och han har chansen att bygga vidare på något som redan ser väldigt lovande ut.
Roberto Martínez och Brendan Rodgers är tränare som gått från Swansea till större jobb.
I framtiden kan Garry Monk mycket väl följa i deras fotspår.