Nu när vi rankat de 50 bästa spelarna i Premier League så byter vi fokus mot tränarna.
Det här är min bedömning av tränarna den gångna säsongen.

När man bedömer tränarnas insatser måste man som alltid ta hänsyn till flera parametrar. Vad är rimligt att kräva av klubben? Vad har klubben gjort för resultat tidigare år? Vilka resurser har managern fått? Spelarförsäljningar? Skador eller andra omständigheter som försämrat förutsättningarna?
Tränaromdömen är resultatbaserade. Det spelar egentligen ingen roll vad du gör som tränare – når du resultat har du gjort något bra. Det här beror ju på att vi inte har insyn i tränarnas arbete. Vi har ingen aning om vad de gör på träningsplanen i veckorna och vi har inte heller hela bilden när vi bedömer deras matchcoachning. Därför är vi utelämnade till att endast bedöma tränarna utifrån matcherna och matchernas resultat.
Supportrarna lever i samma värld om svart eller vitt. Inför FA-cupfinalen hörde jag flera Arsenalfans som sa att den matchen avgjorde säsongen. Seger lika med en bra säsong. Förlust mot Aston Villa så hade betyget varit underkänt. Så små är marginalerna. Det är därför det kan bli så betydande skillnad i slutomdöme på om ett lag klarar kontraktet jämfört med om man inte gör det. Även om det bara hänger på målskillnaden.
Här är min betygsättning.

SÄSONGSBETYG PÅ TRÄNARNA I PREMIER LEAGUE

Betygskalan: (5=topprestation, 4=mycket bra, 3=bra, 2=godkänt, 1=underkänt).

1) Chelsea
José Mourinho.
Med två titlar kan betyget inte bli annat än topprestation. När José Mourinho återvände till Stamford Bridge sommaren 2013 sa han att han laget inte var redo att vinna ligan första året. Andra säsongen, däremot, då skulle man vinna titeln. Och det gjorde Chelsea. Får managers levererar titlar med samma garanti som Mourinho. Chelsea var ligans särklassigt bästa lag under säsongen och när det behövdes hittade man alternativa sätt att vinna matcherna. Mourinhos träffsäkerhet på transfermarknaden imponerar (Matic! Fàbregas! Costa!). Enda besvikelsen var uttåget i Champions League där Chelsea föll mot ett taggat Paris Saint-Germain. En rejäl satsning på CL måste vara målet nästa säsong.
Betyg: 5/5.

2) Manchester City
Manuel Pellegrini.
Manchester City kom tillkorta i alla fyra turneringar denna säsong. Ut i fjärde rundan mot Newcastle i Ligacupen, ut i fjärde rundan i FA-cupen hemma mot Middlesbrough, ut i åttondelsfinalen i Champions League mot Barcelona (mer hedersamt). Säsongen blev inte som City tänkt sig. Även om man slutar tvåa i ligan så var managerinsatsen inte tillräckligt bra. Var det klokt att ställa en så ålderstigen trupp på benen? Borde man inte föryngrat mer förra sommaren? Värvningarna av Eliaquim Mangala och Fernando har än så länge inte blivit några fullträffar.
Betyg: 1/5.

3) Arsenal
Arsène Wenger.
När Arsène Wenger blev bespottad av sina egna supportrar vid tågstationen i Stoke i vintras var det många som tyckte att fransmannen gjort sitt i klubben. Nu har vinden vänt. Igen. Arsenal var aldrig riktigt nära att hota om ligatiteln, man åkte ut i Champions League trots ett tappert försök att vända underläget från första mötet – och sedan ”räddade” man säsongen med en FA-cuptitel. Utgången påminner om ifjol så utvecklingen är marginell även om truppen känns starkare. Ifjol vid den här tiden trodde jag att FA-cuptiteln skulle lotsa Arsenal närmare ligatiteln, men det skedde inte, trots att värvningen av Alexis Sanchez blev en hit. FA-cuptiteln räddar betyget till en stark trea.
Betyg: 3/5.

4) Manchester United
Louis van Gaal
Målet med säsongen var att återta en Champions League-biljett och det lyckades holländaren med. Han fick en enorm budget att handla spelare för och värvningarna av Angel Di María och Radamel Falcao (lån) kan ifrågasättas. Men Louis van Gaal klarade ut stormen i höstas när United drogs med en enorm skadelista och under våren fanns det stunder då laget faktiskt såg ut att ha hittat ett vinnande koncept och en spelidé som spelarna trodde på. Det svaga resultatet i cuperna överskuggas av den säkrade fjärdeplatsen.
Betyget: 3/5.

5) Tottenham
Mauricio Pochettino
Tottenham slutar på en femteplats och nådde final i Ligacupen. Det är godtagbart sett till truppen och förväntningarna. Respass i första slutspelsomgången i Europa League var en liten missräkning. Pochettino vågade satsa på de unga spelarna – Harry Kane och Nabil Bentaleb har blivit stöttepelare. Spurs kändes spännande i höstas, men de tappade fart ju längre säsongen led, precis som Pochettinos lag brukar göra på grund av det energikrävande spelet.
Betyg: 3/5.

6) Liverpool
Brendan Rodgers
Det gör ont att falla, framför allt om man gör det från sjunde himlen. Förra året blev Brendan Rodgers geniförklarad. Nu är han ifrågasatt efter ett dystert år där Liverpool missat Champions League och avslutat med en pinsam 1–6-förlust mot Stoke. Värvningarna har inte levererat, med några undantag, och där har Brendan Rodgers och transferkommittén en del att förbättra. Rodgers hittade ett innovation 3-4-3-system som gav en uppryckning i vintras, men Liverpool blev sönderläst och avslutningen i våras var blek. En förmildrande omständighet är skadan på Daniel Sturridge (i kombination med försäljningen av Luis Suárez), vilket gjorde att Liverpool blev väl tunt i offensiven.
Betyg: 1/5.

7) Southampton
Ronald Koeman
När Ronald Koeman anlände till Southampton hade klubben börjat sälja stjärnor på löpande band. Att Koeman så snabbt fick ordning på lagets organisation var imponerande. Flera av värvningarna övertygade och Ronald Koeman har lanserats som ”manager of the year” av många. En sjundeplats för laget som av vissa tippades att åka ur är starkt. Betyget kan inte bli annat än högt.
Betyg: 5/5.

8) Swansea City
Garry Monk
Samma sak här. Det var många som tvivlade på unge Garry Monk som fick förtroendet att ta över Swansea på permanent basis. Laget har hela tiden legat på säker mark och Garry Monk hanterade förlusten av Wilfried Bony, som såldes till Manchester City i januari, väldigt bra.
Betyg: 5/5.

9) Stoke City
Mark Hughes
En del som inte följer Premier League särskilt noga vill inte inse det, men Stoke är inte gamla Stoke längre. Det är inte endast inkast och långa bollar som anfallsvapen. Stoke har tvärtom ett varierat anfallsspel och så länge Bojan Krkic höll ihop kroppen var de riktigt sevärda. En niondeplats trots att lagets bästa spelare (Bojan) saknats en stor del av säsongen får anses vara en framgång.
Betyg: 4/5.

10) Crystal Palace
Neil Warnock
Warnock tog över Crystal Palace när Tony Pulis hoppade av kort inför säsongspremiären. Crystal Palace låg på 18:e plats med 15 inspelade poäng när Warnock fick sparken. Inte godkänt.
Betyg: 1/5.
Alan Pardew
Pardew kom in 2 januari och uppryckningen blev total, fullt i klass med den som Tony Pulis genomförde ett år tidigare. Palace slutade tia i Premier League och tog sig till femte omgången i FA-cupen.
Betyg: 5/5.

11) Everton
Roberto Martínez
Det var meningen att Everton skulle fortsätta på den inslagna vägen och etablera sig som utmanare i toppen. Istället innebar året två steg tillbaka för Roberto Martínez bygge. De unga spelarna stagnerade (Barkley, Lukaku, Stones) och veteranerna nådde inte upp i tidigare höjder. En plats på undre halvan av tabellen var inte vad fansen väntat sig.
Betyg: 1/5.

12) West Ham United
Sam Allardyce
I höstas när West Ham gjorde succé var Sam Allardyce hyllad. ”Big Sam” hade satsat på en mittfältsdiamant och hans sommarvärvningar Aaron Cresswell, Diafra Sakho, Cheikhou Kouyaté, Enner Valencia, framstod som fynd. Efter segern mot Leicester 17 december låg West Ham fyra i tabellen. Sedan blev det bara tre segrar under resten av säsongen. Ja, en tolfteplats är okej, men slutbetyget räddas framför allt av värvningarna.
Betyg: 3/5.

13) West Bromwich
Alan Irvine
Den sympatiske Irvine tog över en klubb som tappat närmare 15 spelare. Uppgiften var inte enkel, men han lyckades å andra sidan aldrig få någon struktur på laget. Fick sparken 29 december då West Bromwich låg på 16:e plats, en poäng före Crystal Palace på nedflyttningsplats.
Betyg: 1/5.
Tony Pulis
Doktor Pulis har räddat många sjuka patienter i Premier League, så också denna gång. Pulis-effekten var tydlig i början, men efter fyra förluster på fem matcher i februari-mars var West Bromwich utsatt igen. En stark avslutning, inklusive en minnesvärd seger på Old Trafford, gav säker mark och en meriterande 13:e plats.
Betyg: 2/5.

14) Leicester City
Nigel Pearson
Vilken underlig säsong för Nigel Pearson och Leicester. Efter segern med 5–3 mot Manchester United 21 september trodde nog många att Leicester skulle surfa vidare. Istället dröjde det till 10 januari, närmare fyra månader (!), innan nästa trepoängare kom. Klubbledningen visade förtroende för Pearson och även när han enligt uppgifter fick sparken vid ett tillfälle, fick han ändå vara kvar.
Avslutningen i ligan var magnifik. Från 4 april förlorade Leicester bara en match, hemma mot Chelsea. Under den perioden var de ligans bästa lag. Även om Nigel Pearson betedde sig suspekt vid flera tillfällen (uppmanade en supporter att ”gå och dö” och gick oförklarligt till verbal attack mot en journalist vid en presskonferens) så är hans insats med begränsat material väldigt bra.
Betyg: 4/5.

15) Newcastle United
Alan Pardew
När Pardew självmant sade upp sig från Newcastle låg laget på tionde plats, långt från toppen, men samtidigt på betryggande avstånd från nedflyttningsstrecket.
Betyg: 3/5.
John Carver
Det var nog inte tanken att John Carver skulle ta över resten av säsongen men Mike Ashley gav Carver förtroendet och det hade kunnat kosta Premier League-kontraktet. Det blev bara tre segrar under Carvers styre och den avslutande 2–0-vinsten kom efter tre månader utan seger.
Betyg: 1/5.

16) Sunderland
Gustavo Poyet
Hyllades av många när han tog över och räddade Sunderland förra våren. Denna säsong lyckades dock Poyet inte få till sitt Sunderland, vare sig på transfermarknaden eller på planen. Sparkad i mitten av mars efter 0–4 hemma mot Aston Villa.
Betyg: 1/5.
Dick Advocaat
Holländaren kom in i ett prekärt läge. Uppgiften var att greja nytt kontrakt och det lyckades.
Betyg: 2/5.

17) Aston Villa
Paul Lambert
Lambert coachade Aston Villa i tre säsonger utan märkbara förbättringar. I februari fick han sparken med laget liggandes under nedflyttningsstrecket.
Betyg: 1/5.
Tim Sherwood
”Tactics-Tim” kom in med energi och sin ”lösa ledarstil” och det verkar ha gett Villa ett lyft. Tog laget till säker mark i tabellen, FA-cupfinal och fick fart på Christian Benteke och Tom Cleverley.
Betyg: 3/5.

18) Hull City
Steve Bruce
Hull storsatsade inför säsongen, men värvningar av Hatem Ben Arfa och Gastón Ramirez föll inte alls ut som man tänkt. Hull åkte i kvalet till Europa League och becksvart höst har man legat fast förankrat i bottenstriden.
Betyg: 1/5.

19) Burnley
Sean Dyche
Ingen trodde att Burnley skulle klara kontraktet med en klubbledning som inte ville äventyra ekonomin. Dyche fick Burnley att springa mer än alla andra lag i Premier League och jag tycker faktiskt att han gjorde det som man kan kräva av honom.
Betyg: 2/5.

20) Queens Park Rangers
Harry Redknapp
Gamle Harry Redknapp lämnade Queens Park Rangers i februari när laget låg näst sist. Officiellt hette det att 68-åringen skulle operera knäet och inte kunde utföra jobbet ”till 100 procent”, men det framkom senare att det fanns andra orsaker. I april erkände Redknapp att han lämnade för att han inte visste vilka som ”var på hans sida”. Redknapps stora problem var att han inför säsongen satsade på fel hästar.
Betyg: 1/5.
Chris Ramsey
Ultrasvår utmaning att rädda ett felbalanserat QPR med tre månader kvar av säsongen och utsatt tabelläge. Men hade QPR ryckt upp sig likt Leicester hade man grejat kontraktet. Ramsey har skrivit på ett treårskontrakt.
Betyg: 1/5.