Förra säsongen spände Everton pilbågen för att ta sig upp på en högre nivå, upp för att utmana de stora.
Nu är man nere på jorden igen och nu handlar det om att återigen bli ”best of the rest”.

Förra säsongen:
Premier League: 11.
Ligacupen: Tredje omgången.
FA-cupen: Tredje omgången.
Europa League: Åttondelsfinal.

Everton har under 2000-talet varit en av Premier Leagues mest överpresterande klubbar. Trots begränsad budget har man lyckats skapa ett stabilt lag på den övre halvan. Säsongen 2004/05 slutade man fyra i ligan och knep en kvalbiljett till Champions League. 2013/14 hotade man återigen om att slå sig in på topp fyra, men slutade till slut femma. Femteplatsen var dock en stor framgång. Everton var åtta poäng före Manchester United dit man släppt både tränaren David Moyes och nyckelspelaren Marouane Fellaini. Nye managern Roberto Martínez lade om spelsättet, från ett rakt längre spel till ett mer passningsorienterat. Det var upplagt för kulturkrock men Martínez nådde snabbt resultat.
Därför var det ett Everton som gick in i förra sommarens transferperiod med självförtroende. De var beslutsamt om att nobba alla bud på unge stjärnan Ross Barkley och när Martínez säkrade ett köp av Romelu Lukaku från Chelsea för över 300 miljoner kronor sköt förväntningarna i taket. Lukaku skulle bli en barriärbrytande affär för Everton.
Men förra säsongen blev inte alls som man tänkt på Goodison Park.
Försvarsspelet hackade i inledningen av säsongen, mittbacksparet Sylvain Distin och Phil Jagielka gick inte att känna igen, och framåt var Barkley och Lukaku inte i närheten av den form de visat upp året före.
Everton var aldrig nära toppstriden, snarare var man ett tag inblandat i kriget runt de nedre strecket. Det var förstås en stor besvikelse.
Hur kunde det gå så snett?
Formen för Ross Barkley var en anledning. Den offensive mittfältaren skadade sig på hösten och kom sedan aldrig tillbaka riktigt. Lukaku drogs också med skavanker och var ojämn. Hans tio ligamål på 36 matcher (varav 32 från start) var inte vad Everton betalade för.
Tim Howard var en besvikelse efter sitt livs säsong 2013/14. Inte ens Leighton Baines var sig lik även om vänsterbacken till slut samlade ihop fler poäng än de allra flesta ytterbackar i Europas toppligor. Gareth Barry och Séamus Coleman var också en bit från den form de visade året innan. Den ende som faktiskt levererade på mitten var James McCarthy som har ryktats intressera en rad klubbar i sommar. Än så länge är han kvar.
Everton är dock ett bättre lag än man visade ifjol. Jag vill tro det. Roberto Martínez har inte värvat mycket i sommar, vilket tyder på att han anser att förra säsongen var ett olycksfall i arbetet snarare än en indikation på att truppen måste bytas ut.
Jag tycker det finns så mycket kvalitet i denna trupp att man måste kunna sikta på en sjundeplats och en resa i någon av cuperna. Det låter inte alls som en sexig målsättning, men i så fall blir Everton ”best of the rest” förutom de sex förmodade topplagen och det skulle vara en godkänd prestation.
Ross Barkley kan så mycket bättre och nu har man fått loss Gerard Deuloféu från Barcelona, en potentiell joker.
Hittills har man lyckats behålla mittbacken John Stones. Jag är inte säker på att man lyckas stå emot hela augusti ut med tanke på det rådande budkriget mellan Chelsea och Manchester United, men det behöver inte heller vara katastrof. Stones kommer generera en enorm transferpeng som kan användas för att stärka ett par lagdelar. Och det är väl tyvärr inte rimligt att tro att Stones blir kvar i Everton på lång sikt? Går han inte nu, går han förmodligen nästa sommar.
På mittfältet förväntar jag mig betydligt mer av spelare som Kevin Mirallas och Steven Pienaar. Aiden McGeady har snabbheten för att leverera fler poäng medan Leon Osman bidrar med sin rutin. En spelare som blir intressant att följa är Tom Cleverley. Den tidigare utskällde Manchester United-spelaren fick ett lyft på lån i Aston Villa. Kan formen hålla i sig. Muhamed Besic är tilltänkt som arvtagare för Gareth Barry och det är dags att den 22-årige bosniern kliver fram och får sitt genombrott nu.
Ett stort ansvar vilar på Romelu Lukaku där framme. Everton har visserligen sparkapital i Arouna Koné som missade en stor del av säsongen på grund av skada och irrationelle illern Steven Naismith, men Lukaku är den som ska bära anfallet.
Jag hoppas att Roberto Martínez gäng hittar melodin igen. När de var som allra bäst för två år sedan var de ett av de mest sevärda lagen i ligan. De kombinerade så många ingredienser: teknik, passningsspel, fart, men också den passion och tuffhet som kännetecknar engelsk fotboll.
Jag hoppas Goodison Park blir ett svårbemästrat fort igen. Premier League mår bra av ett starkt Everton som kan sätta käppar i hjulen för storlagen.

Tänkbar startelva:
Howard – Coleman, Stones, Jagielka, Baines – McCarthy, Cleverley – Mirallas, Barkley, Deuloféu – Lukaku.
Nyckelspelare: Ross Barkley.
Håll ögonen på: Gerard Deuloféu.

Nyförvärv
Gerard Deulofeu – Barcelona, £4.25m
Tom Cleverley – Manchester United, Free
David Henen – Olympiakos, £0.2m
Förluster
Sylvain Distin – Bournemouth, Free
Luke Garbutt – Fulham, Loan
Francisco Junior – Wigan, Loan
Jonjoe Kenny – Wigan, Loan
Antolin Alcaraz – Released
George Green – Oldham, Free