Elva år är en lång tid. Är Arsenal redo att äntligen få lyfta ligabucklan?

Förra säsongen:
Premier League: 3.
FA-cupen: Mästare.
Ligacupen: Tredje omgången.
Champions League: Åttondelsfinal.

När Arsenal sålde Robin van Persie till Manchester United sommaren 2012 målades det upp som slutet för Gunners storhetstid. Affären cementerade en hierarki där Manchesterklubbarna sprungit ifrån och där United kunde handplocka Arsenals bästa spelare. Sades det.
Men riktigt så blev det inte. Arsenal har inte vunnit ligan under dessa tre efterföljande år, men klubben har successivt tagit små steg i rätt riktning.
Sedan Robin van Persie lämnade har något förändrats i Arsenal. Arsène Wenger har plötsligt varit beredd att öppna plånboken för ”rätt spelare”. Men man har också sluppit att bli av med bärande spelare. Den enda startspelaren som lämnat klubben senaste två åren är högerbacken Bacary Sagna, som ändå effektivt ersattes av Mathieu Debuchy och (ännu mer) Hector Bellerín.
Det här har varit det allra viktigaste i Arsenals utvecklingsfas. Tidigare när Arsène Wenger byggde sina sandslott fick han börja om varje år eftersom det varje år kom en våg som drog med en av lagets viktigaste pusselbitar. Ofta hamnade spelarna i Barcelona.

Det är så glädjande att Monsieur Wenger, denne fotbollens alkemist, nu fått bygga ett intakt lag över en tvåårsperiod. Resultatet ser vi nu. Ett nästan komplett lag med en oerhörd bredd.
Det allra mest imponerande med segern över Chelsea i Community Shield var för mig inte 1–0-vinsten i sig utan att studera vilka spelare som inte startade matchen: Ospina, Debuchy, Paulista, Gibbs, Chambers, Arteta, Flamini, Wilshere, Rosicky, Sanchez, Giroud, Welbeck. Arsenals trupp är otroligt bred. Lägg till att det, som så ofta, finns spännande ynglingar redo att flåsa de etablerade spelarna i nacken: Jeff Reine-Adelaide, inte minst.

Arsenal inledde förra säsongen svagt med fyra kryss på de första åtta omgångarna. Det var ödesdigert eftersom laget tappade så mycket mark att man aldrig lyckades ta sig in i titelstriden igen. Under andra halvan av säsongen var man lika bra som Chelsea. Då visade man också i bortamötet mot Manchester City att man kan vinna på ett pragmatiskt sätt. Den bortasegern var banbrytande eftersom det var första gången Arsène Wenger tummade på sin grundmurade filosofi och fick sitt lag att vinna genom att backa hem, stänga ytor och kontra.
Arsenals försvar led enormt förra säsongen när Laurent Koscielny var skadad. Därför framstår fransmannen som lite av nyckelspelare denna säsong. Detsamma kan man säga om Francis Coquelin. Mittfältaren löste lagets största problem när han återvände under vintern och gjorde städarrollen på mittfältet till sin egen. Coquelins tänk – defensiven före allt annat – behövdes i ett lag där alla tidigare prioriterat offensiven.

Det som får mig att tro att Arsenal kan vara redo att lyfta titeln är värvningen av Petr Cech. David Ospina gjorde en bra debutsäsong i Premier League, men Cech är något annat. Han är en världsklassmålvakt som gör sina försvarare bättre. Han är en vinnartyp och en ledargestalt som höjer nivån även i omklädningsrummet. John Terry menade att Cech kan rädda 12-15 poäng åt Arsenal över en säsong. Helt klart är att Cech kommer att vinna matcher åt sin nya klubb.
Kan Francis Coquelin hålla i sin form finns inga synbara brister i truppen.
Vissa kanske pekar på anfallet, och det stämmer att Olivier Giroud inte håller samma klass som Sergio Agüero eller Diego Costa. Giroud är en utmärkt länkspelare som är bäst i ligan på att agera bollplank och sätta framstörtande mittfältare i lägen. Det han inte gör är att springa sönder ett motståndarförsvar.
”Kan man vinna ligan med Giroud”, har varit en frekvent diskuterad fråga. Det kan man kanske inte, men låt oss ställa frågan så här: ”Kan man vinna ligan med Giroud med hjälp av en skadefri Theo Walcott, Danny Welbeck och uppbackning av spelare som Alexis Sanchez, Mesut Özil, Santi Cazorla, Aaron Ramsey, Alex Oxlade-Chamberlain och Jack Wilshere?
Då är svaret ”ja”. Det kan man absolut göra om defensiven står pall.
Olivier Giroud och Theo Walcott är diametralt olika spelartyper och med en frisk Walcott kan Wenger nu laborera mellan olika anfallsstrategier. Det kommer inte att bli lätt att läsa Arsenal denna säsong med så många vapen.

Gunners problem tidigare år har varit att man vikit ned sig i de stora matcherna. Främst har det handlat om det mentala, ett spöke som varit svårt att skrämma i väg.
Men triumfen mot Manchester City på Etihad i januari var en referenspunkt och nu har Arsène Wenger äntligen fått besegra Chelsea.
Kan han besegra Mourinho över en hel säsong och 38 omgångar?

Tänkbar startelva:
Cech – Bellerín, Mertesacker, Koscielny, Monreal – Cazorla, Coquelin – Oxlade-Chamberlain, Özil, Sanchez – Giroud.
Nyckelspelare: Laurent Koscielny.
Håll ögonen på: Mesut Özil.

Nyförvärv
Petr Cech – Chelsea, £10m

Förluster
Carl Jenkinson – West Ham, Loan
Wojciech Szczesny – Roma, Loan
Abou Diaby – Released
Lukas Podolski – Galatasaray, £1.8m (rising to around £10m)
Ainsley Maitland-Niles – Ipswich, Loan
Brandon Ormond-Ottewill – Swindon, Free
Ryo Myaichi – St Pauli, Undisclosed
Semi Ajayi – Cardiff, Undisclosed
Yaya Sanogo – Ajax, Loan
Daniel Crowley – Barnsley, Loan
Isaac Hayden – Hull, Loan
Jon Toral – Birmingham – Loan