Arsenal reste sig med kniven mot strupen
Efter debaclet i premiären för en vecka sedan så gick Arsenal in med kniven mot strupen idag mot Crystal Palace. Det var ingen enkel uppgift. Crystal Palace var ett av vårens bästa lag i Premier League och har storsatsat i sommar med ett par finfina värvningar.
På Selhurst Park, där de alltid har uppbackning av en ”tolfte spelare”, är de en svår nöt att knäcka för alla lag.
Arsenal vann. Som så många gånger tidigare lyckades de kräma ur ett resultat när det behövdes som allra mest. Man måste imponeras av den förmågan.

Arsenal började lovande och hade flera chanser att göra ledningsmålet, ofta tack vare att Crystal Palace vara generösa nog att bjuda på omställningslägen.
Bjuder man på ytor till spelare som Mesut Özil och Alexis Sanchez så ringer det förr eller senare. I den 16:e minuten slog Özil ett inlägg till Olivier Giroud som satte 0–1 med en konstspark. Det var faktiskt fransmannens första ligamål sedan 4 april.
I andra halvleken stod matchen och vägde. Crystal Palaces Connor Wickham prickade stolpen direkt efter paus. Istället kom 1–2 sedan Alexis Sanchez nickat och Damien Delaney styrt in bollen i eget mål.
Arsenal fick kämpa hårt för att freda sitt mål sista tio minuterna när Crystal Palace tryckte på, inte minst Per Mertesacker som gjorde några viktiga ingripanden.
Arsenal höll emot och tog tre oerhört viktiga poäng samtidigt som Mesut Özil underströk att han kommer få en än mer framträdande roll i år.
De har sannerligen blivit experter på att ”studsa tillbaka”.

Palace offensiv imponerar – förutom längst fram
Crystal Palace kommer att skapa problem för många motståndarförsvar den här säsongen. Offensiva mittfältet med Jason Puncheon, Wilfried Zaha och Yannick Bolasie är sylvasst. Speedkulorna Zaha och Bolasie är två av ligans bästa en mot en-spelare. Zaha är en helt annan spelare är den vi såg (sparsamt använd) i Manchester United.
Ett problem är dock att laget fortfarande saknar en striker av hög klass. Glenn Murray sprattlade till i våras, men Alan Pardew verkar inte ha fullt förtroende för Murray. Idag gav Pardew överraskande chansen till sommarköpet Connor Wickham. Jag har aldrig sett Wickhams storhet som spelare. Han är visserligen fortfarande ung (22 år) och utvecklingsbar, men prislappen antyder att Palace ser honom som redo att ansvara för målproduktionen. Och det vettetusan om han är.
Wickham var sval i första halvleken, misslyckades med att låsa fast bollar och hotade inte tillräckligt. I andra halvlek fick han jättechansen att sätta 2–1, men satte bollen i stolpen från nära håll. Alan Pardew bytte in Patrick Bamford, lånet från Chelsea, men denne kändes också lite för tunn i sin Premier League-debut.
Crystal Palace har ett väldigt spännande lag på gång. Alex McCarthy är en lovande målvakt. Försvaret har varit utmärkt sedan Scott Dann anslöt (även om högerbacken och målskytten Joel Ward hade en tung match igår och var inblandad i båda baklängesmålen). Mittfältet har fått ett lyft med Yohan Cabaye, som bitvis var lysande. Offensiva trion har jag redan nämnt. Jason Puncheon imponerar mer och mer för varje gång jag ser honom, nu framstår han som en central playmaker som kan gå djupt och hämta boll.
Kan de här herrarna få en starkare referenspunkt där framme – jag hävdar dock att Glenn Murray skulle kunna vara den spelaren – blir de ännu giftigare.