Hett, intensivt derby utan lokala killar
Det gjordes stora nummer inför avspark av värdet av det här Merseyside-derbyt. Devalveras känslorna när det inte finns lika många egna produkter i lagen som förr om åren?
För första gången sedan 1998 var det ett Liverpool utan Steven Gerrard. Någon annan spelare med lokal förankring fanns inte i Brendan Rodgers startelva. I Everton fanns scousers i Ross Barkley och försvararen Tyias Browning.
Men svalt? Känslokallt? Knappast. Det gick att ta på hur det bubblade inom Danny Ings när denne firade sitt ledningsmål. Mamadou Sakho, uppvuxen i Paris, var uppskruvad som en Duncan Ferguson så fort det vankades gurgel.

Så nej, det saknades inte passion. Det här blev ett intensivt och tempostarkt derby. Det var mer krigarhjärta än kvalitet i ärlighetens namn, men jag gillade det jag såg av Liverpool första 20 minuterna. De skapade tillräckligt med lägen då för att göra ett-två mål och Evertons backlinje såg inte helt trygg ut (med undantag av jätte Phil Jagielka).
Istället kom 0–1 på nick från Danny Ings på en hörna som Tim Howard ska gå ut och plocka alla dagar i veckan.
Ett formstarkt, pålitligt Liverpool hade förstås stängt igen butiken där fram till pausen, det återstod ju knappt fem minuter. Men Liverpool är inte tryggt i sitt försvarsspel. Ett välskruvat inlägg av Deulofeu (annars totalt misslyckad i första halvlek) landade på framför fötterna på Emre Can. Han lyckades inte rensa undan bollen bättre än att den hamnade hos Romelu Lukaku. Och belgaren tryckte in 1–1 i den 46:e minuten.

I andra halvlek hade båda lagen perioder där de skapade chanser. Everton dominerade slutkvarten och där kändes det som att Liverpool insåg att de inte fick förlora matchen. Nu kom båda lagen undan med ett hedersamt 1–1. Om det nu är hedersamt för Liverpool att kryssa borta mot Everton?

Coutinho måste visa mer
Philippe Coutinho klev fram som Liverpools frälsare under våren med en rad viktiga mål och nominerades till priset som årets spelare i Premier League. Brassen har onekligen unika kvaliteter, men han har inte startat den här säsongen som vi minns honom från vintern/våren. I dagens Merseyside-derby blixtrade han till i första halvlek med en finfin chipp över backlinjen fram till James Milner. Men så mycket mer var det inte. När Coutinho i andra halvleken vek in från vänster och sköt ett skott som Tim Howard komfortabelt boxade i väg så hade jag knappt noterat honom efter pausen. Så anonym var han.
För att Coutinho ska få erkännande som en av ligans bästa så behöver han göra mer än ögonblicksverk.

***
Det var mycket snack på förhand om lagens två offensiva nyckelspelare. Men ingen av dem lyckades sätta prägel på denna match.
Ross Barkley: Kom inte riktigt loss i denna match, även om hans styrka i en mot en-situationer ofta ger laget tid och lugn. Barkely fick inte de där lägena där han fick driva bollen framåt med fart och bara ett skottläge. Men det är underbart att se att när matchen står och väger – när alla spelare är rädda att göra ödesdigra misstag – då är det Barkley som vågar klacka – hårt uppvaktad i ryggen på egen planhalva.
Daniel Sturridge: Lyckades inte återupprepa succén från förra helgen. Hade ett läge direkt i inledningen där han borde ha använt högerfoten. Kom inte till riktigt i resten av matchen.
Båda överglänstes av stekhete Romelu Lukaku.