Lovande start och en stark debutpoäng mot ett formstarkt Tottenham.
Jürgen Klopp kommer undan med klart godkänt i debuten i Premier League. Mer går inte att kräva med det tillgängliga materialet.

Efter all Klopp-hysteri och alla hyllningar var det så dags för allvaret att börja. Jürgen Klopp tog med si
Frågor var förstås många inför starten. Vilka skulle få starta? Hur skulle han formera laget? Vad hade han hunnit göra med laget på några få träningspass inför lördagens tidiga avspark? Skulle vi få se Gegenpressing redan nu?
Det vi kunde konstatera redan en timme före avspark var att Klopp var tvungen att avvara en rad av sina starkaste namn. Jordan Henderson och Firmino har varit skadade en tid, Danny Ings gick sönder förra veckan, men att både Christian Benteke och Daniel Sturridge saknades gjorde att laget saknade spets framåt.
Det blev ett 4-3-2-1-system med den väntade backlinjen, Lucas Leiva, Emre Can och James Milner på ett tremannamittfält, Adam Lallana och Coutinho som indragna yttrar och Divock Origi som striker. 4-3-2-1, julgranen, är ett sätt att komma runt det faktum att Liverpool saknar yttrar av klass, men istället har tre potentiella tior i Lallana, Coutinho och Firmino.

Det första Jürgen Klopp började prata om med sina spelare när han tog över tränarposten var att han kräver fler löpmeter. ”10 meters more” verkar vara ett mantra. Och det syntes att Liverpool hade mer intensitet i presspelet. Tankarna med Gegenpressing syntes. När Tottenham hade bollen under kontroll föll Liverpool ned. Så fort det fanns chans att sätta press, antingen genom att låsa mot en kant eller direkt efter bolltapp så sprang Liverpool så mycket som benen bar. Liverpool gjorde 614 högintensiva löpningar i matchen, enligt Opta. Det var 50 fler än Mauricio Pochettinos gäng och det var första gången hittills under säsongen som något lag gjort fler ”sprints” än Spurs i en match. Det säger en hel del om Klopps inflytande.
Emre Can var nyttig och spelade sig till både en startplats och förtroendekapital med sin inställning. Jag tycker även att Mamadou Sakho var briljant i sitt sätt att sätta gedigna uppspel (med undantag för en huvudlös pass i 16:e minuten). Överflyttningarna var extrema och det ledde till en rad bollvinster. Med lite tur hade det resulterat i ett mål under den starka inledningen. Divock Origi kom närmast med en nick i undersidan av ribban.
När Tottenham väl kom underfund med att de måste kunna ta bollen förbi  förstapressen och hitta spelvändningar kom scenförvandlingen. Framför allt tycker jag att Mousa Dembélé var viktig med sin förmåga att hålla i bollen och ge laget tid. Simon Mignolet räddade Liverpool under andra halvan av första halvlek genom ett par svettiga räddningar. Harry Kane har fortsatt svårt att hitta nätet och verkar ha tappat självförtroendet så fort det vankas avslutsläge.

I andra halvlek tappade matchen kvalitet, mycket på grund av att det saknades kvalitet på planen. Tottenham kändes uddlösa framåt. Erik Lamela var misslyckad, Clinton N’Jie likaså. Christian Eriksen var hotet, men han kom inte i avslutningssituationer. I Liverpool var som väntat offensiven långt ifrån synkroniserad. Origi gjorde vad han kunde, men Klopp behöver givetvis mer tid att slipa på kombinationer.
En poäng på White Hart Lane var en godkänd start. Gegenpressing har hittat till England och när Jürgen Klopp har tillgång till sina stora kanoner kommer Liverpool bli ett mer respektingivande lag.

Hur det intensiva, energikrävande presspelet kommer att påverka Liverpool på sikt vet vi inte. Jag gissar att Gegenpressing kommer att innebära många bollvinster och kontringsmål den här hösten, men om kraften finns att hålla i över tid blir oerhört intressant att se.